Stig fyller 100 – men klarar sig fortfarande själv
Av Johan Jönsson
Han har byggt hönshus för 5 000 höns, fällt älgar i både Sverige och Lettland och sköter sig fortfarande själv. Nu fyller Stig Johansson 100 år och matlagning, bakning samt städning klarar han på egen hand.
När Stig Johansson vaknar på morgonen behöver han inte fundera särskilt länge på vad dagen ska innehålla. Först blir det havregrynsgröt med hemkokt äppelmos. Senare väntar kaffe, smörgås och dagens bestyr. Klockan tolv ska middagen stå på bordet och på kvällen vill han hinna äta innan Aktuellt börjar.
Rutinerna sitter. Och maten lagar han själv.
– Jag bakar ju allt bröd också. Jag tycker inte om det köpta brödet. Det är för degigt och duger bäst till agn för att fiska sutare med, skrattar Stig, som gärna gör sin egen leverpastej, sylta och kokkorv.
Den 10 november fyller Ysbybon 100 år. Han bor fortfarande kvar i huset som han till största delen byggde själv 1980. Med hjälp av en släkting får han hem sina matvaror, men någon hemhjälp har han inte.
– Jag städar själv och tvättar och allt sådant. I går dammsög jag först golven och sedan våttorkade jag.
Det är en självständighet som han är mån om att behålla. Även om han numer använder rullator och kryckor klarar han det mesta i vardagen.
– Jag har alltid något att hitta på.
Stig växte upp på lantbruket i Munkagård längs Hishultsvägen. Han var yngst av fem syskon och växte upp i en tid då arbetet på gårdarna till stor del utfördes för hand och hästen var en självklar del av vardagen.
Som 16-åring tog han tjänst som dräng på ett annat lantbruk. Han bodde i en drängkammare i ett uthus, gick upp klockan sex på morgonen och började dagen med att rykta tre hästar. Korna mjölkades för hand.
När säsongsarbetet på gården tog slut på hösten väntade skogen.
– Jag har aldrig tyckt om att jobba för timpeng. Jag tyckte att visaren gick tillbaka i stället för fram, säger Stig och skrattar åt minnet.
På ackord kunde han tjäna mer. Det passade honom bättre.
I skogen fällde han träd med handsåg, långt innan motorsågen blev ett självklart arbetsredskap.
En gång skadade han handen svårt. En kamrat som arbetade i närheten hjälpte honom att stoppa blödningen och tog honom till sjukstugan.
Det var en av få gånger i livet som Stig behövt vård.
Som barn hade han också överlevt en motorcykelolycka. Han blev påkörd när han lekte vid vägen, men klarade sig. Föraren kände familjen och gav honom 25 öre som plåster på såren.
Det var en rejäl slant för en liten påg på den tiden.
– I affären kunde man köpa en strut blandade karameller för tre öre. Jag tyckte att det var mycket pengar.
1950 tog Stig över föräldragården. Trots att han var yngst i syskonskaran blev det han som stannade kvar. En äldre bror hade redan köpt en egen gård och de andra syskonen hade flyttat hemifrån.
Till en början hade Stig kor och grisar. Men snart satsade han på höns.
Han byggde om gården, ordnade nya utrymmen och uppförde ett stort hönshus – 40 meter långt och tolv meter brett. Där skulle det finnas plats för 5 000 värphöns.
Stig nöjde sig inte med att vara lantbrukare. Han var också sin egen byggare.
Genom åren hade han gått bredvid både snickare och murare och lärt sig hantverket.
Kunskaperna kom väl till pass när han byggde hönshus och anlade en stor svämgödselbrunn.
– Jag murade och putsade och gjorde det mesta själv.
Verksamheten växte och så småningom hyrde ett företag in sig i hönseriet. Stig arrenderade senare ut både stallarna och åkermarken. Han fortsatte att arbeta med olika byggnadsuppdrag, bland annat friggebodar.
1980 byggde han huset i Ysby där han fortfarande bor. En byggmästare hjälpte till, men det mesta gjorde Stig själv. Han gjöt grunden, murade och byggde.
1946 gjorde Stig sin värnplikt i Halmstad. Han utbildades till kusk och tillbringade månader med att lära sig köra häst.
Det var inget främmande för en ung man från ett lantbruk. Han var redan van vid hästarna.
När han senare kallades in till en repetitionsövning hade utvecklingen hunnit ikapp även försvaret. Hästarna hade ersatts av traktorer. För Stig som lantbrukare var det ingen större omställning.
Jakt har varit Stigs stora fritidsintresse. Det har tagit honom till skogarna runt hembygden och ända till Lettland.
1996 reste han dit tillsammans med sju andra jägare. Landet var fortfarande fattigt efter Sovjettidens fall och kontrasten mot Sverige var tydlig. Stig minns bland annat hur den lokala värden berättade om hur hans familj flytt från Lettland till Gotland i roddbåt under andra världskriget.
Men det är jakten som framför allt etsat sig fast i minnet.
Älgar har han skjutit flera stycken genom åren. Vid ett tillfälle blev det två älgtjurar under samma jaktdag i Norrlida, en händelse som också uppmärksammades i Laholms Tidning.
Den första tjuren kom ut ur skogen medan Stig satt på pass med kaffe och smörgås. Han sköt, men de andra jägarna hade inte hört något skott och förstod inte att någon älg var fälld.
Senare samma dag fick Stig syn på ytterligare en tjur.
– Jag såg att kon och kalven hade passerat och visste att tjuren skulle komma efter. Då sköt jag ett skott och han slog runt.
Det blev två älgar på en dag – en ovanlig jaktlycka som han fortfarande gärna berättar om.
En gång var Stig på Teneriffa och tog sig upp på vulkanen Teide, drygt 3 700 meter över havet. Men han har aldrig haft något större behov av utsvävningar.
I stället har han hållit fast vid arbetet, jakten och de invanda rutinerna.
Han har aldrig rökt och tycker att man ska vara måttlig med alkohol. Framför allt tror han på riktig mat, helst hemlagad.
– Man ska äta riktig mat och variera. Och helst hemlagat.
Han gör sin egen kokkorv, bakar bröd och tar vara på bär och frukt. Efterrätt har han alltid. Vikten har han hållit ungefär densamma i tio år. För vägde han något mer.
Även familjehistorien talar för goda förutsättningar. En syster blev 94 år, en bror drygt 91 och fadern levde till över 90.
Stig minns hur han försökte få brodern att sluta röka. Det gjorde brodern först när läkaren varnade för att han annars kanske bara hade något år kvar att leva. Efter rökstoppet levde han i ytterligare två decennier.
Själv har Stig sällan behövt uppsöka läkare. När han för en tid sedan undersöktes på sjukhus efter att ha fått ont i benet kom en läkare fram till honom med ett besked som han fortfarande minns.
– Han sa att de inte hade hittat någonting. Under hela sitt liv som läkare hade han aldrig träffat på en så stabil människa vid den åldern, ler Stig.
Trädgården har han däremot fått släppa. I fjol tog han upp sin sista egna potatis. Det är en av de sysslor som inte längre ingår i vardagen.
Annars fortsätter livet ungefär som vanligt. Stig har inga vänner kvar från sin egen generation, och besöken är inte många. Men ensamheten bekymrar honom inte särskilt mycket.
– Det är inte så många som hälsar på mig. Men jag har inte ont av att vara själv. Jag är stark på det viset.
När han nu fyller 100 år vill han inte ha något stort firande. Han har undanbett sig uppvaktning, även om anhöriga förstås kommer att höra av sig.
Några stora planer för framtiden har han inte heller. Han tar dagen som den kommer, håller fast vid sina rutiner och fortsätter att sköta sitt hem så länge han kan.
Och skulle någon fråga efter receptet på ett långt liv har han ett ganska jordnära svar: ät ordentligt, laga maten själv, rök inte och var måttlig med spriten.
Resten får tiden utvisa.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
