Varför har Laholm ingen Pridefestival?

Av Joakim Ormsmarck

Vi har cruising, marknader, stadsfester, konserter, veteranbilar, fotbollscuper och julskyltning. Vi firar det mesta som går att fira och samlas gärna kring sådant som skapar gemenskap. Men när det handlar om att manifestera att alla människor har samma rätt att vara sig själva blir det märkligt tyst.

Samtidigt som Pridefiranden pågår runt om i världen fortsätter hatet att växa.

Nyligen attackerades människor på väg till en Prideparad i Berlin. På andra håll gömmer människor fortfarande vem de älskar av rädsla för hot, våld eller trakasserier. Trots det finns det de som menar att världen behöver färre Pridefestivaler. Tvärtom. Varje attack, varje hot och varje försök att tysta människor visar varför Pride fortfarande behövs.

Problemet är inte att människor samlas under regnbågsflaggan.

Problemet är att det fortfarande finns människor som anser att andra inte ska få leva öppet. Det är därför Laholm borde ställa sig en annan fråga. Inte om vi behöver en Pridefestival, utan varför vi fortfarande inte har en.

Vi beskriver gärna oss själva som en öppen och välkomnande kommun. En plats där det finns utrymme för olikheter och där människor bryr sig om varandra. Det är fina ord, men de blir inte särskilt mycket värda om de aldrig omsätts i handling.

En Pridefestival handlar inte om att alla ska gå i ett tåg. Den handlar inte om att alla måste dela varje åsikt som framförs under en Pridevecka. Den handlar om att visa att den tonåring i Våxtorp som ännu inte vågat komma ut, paret som tvekar innan de håller varandra i handen på Stortorget eller den äldre människan som levt större delen av sitt liv i tystnad också ska känna att Laholm är deras kommun.

Jag vet att det här ämnet väcker känslor. När jag tidigare skrivit ledare om Pride och människors lika värde har företag valt att avboka annonser i LT. Det är naturligtvis deras fulla rätt. Men det säger också något om vår samtid. Om budskapet att alla människor har samma värde fortfarande är tillräckligt provocerande för att någon ska vilja markera ekonomiskt mot den som skriver det, då är vi uppenbarligen inte färdiga. Då behövs Pride mer än någonsin.

Därför är det dags att sluta vänta på att någon annan ska ta initiativet.

Till kommunen.

Till näringslivet.

Till föreningslivet.

Visa att orden om öppenhet betyder något även när de kostar. Arrangera Laholms första Pridefestival. Inte därför att alla måste delta, utan därför att alla ska veta att de får.

Och om frågan är vem som ska ta första steget är mitt svar enkelt: någon måste göra det.

Laholms Tidning ställer upp på de sätt vi kan. Inte för att driva arrangemanget eller sätta agendan, utan för att vi tror att en Pridefestival skulle göra vår kommun lite öppnare, lite modigare och lite bättre. Vi hjälper gärna till att lyfta initiativet, berätta historierna och använda vår räckvidd för att göra det till en angelägenhet för hela Laholm.

För i slutändan handlar Pride inte om politik.

Den handlar om vilket samhälle vi vill vara.

Jag vill att Laholm ska vara en kommun där ingen människa behöver undra om hon passar in. Där ingen ska behöva gömma kärleken av rädsla för omgivningens reaktioner. Och där vi inte låter de högljudda motståndarna sätta gränserna för vilka som ska få synas.

Det är ett Laholm jag tror på.

Nu är det dags att också börja bygga det.

Joakim S Ormsmarck

Chefredaktör och ansvarig utgivare