Ledare: "Enade vi stå – söndrade vi falla"

Av Per Brolléus

Så kom då dagen när det plötsligt puttrade över. För den som följt senaste årens bilstrandsdiskussioner i sociala medier så var det bara en tidsfråga. Nu slog man till, nu öppnade man upp – alla fullt medvetna om att det faktiskt finns ett förbud att köra bil på stranden i Mellby och Skummeslöv.

Oavsett vad man tycker i själva frågan så finns det något väldigt fint – och något riktigt fult i det som gjordes.

I hela världen och i alla tider har folk gjort uppror mot beslut som tagit. Mot orättvisor, mot förtryck, den lille mot den store.

Det kan handla om kampen för våra barns framtid mot miljöförstöring, att stoppa omoralen i att låta fascistiska stater spela tennis på våra banor, att slåss för man ska få älska vem man vill.

Man trotsar, man vågar, man sticker upp mot överheten. Att våga ta fighten för att det ska bli bättre, att slåss mot orättvisor – det är något fint i det. Och kanske var aktionen på stranden förra helgen just en sådan fin grej.

Eller inte.

Jag själv tyckte det var oerhört smidigt att köra ner med bilen på stranden. En unik lyx och samtidigt ett dragplåster som faktiskt slår all annan turismmagnetism till den 12 kilometer långa stranden. Jag tillhör även de som tvivlar på att en stillastående bil skitar ner mer på en strand än på en parkering med avloppsbrunnar några hundra meter bort.

Men skulle jag få för mig att köra ner med bilen? Nej. Varför? Jo, för att det är en civil olydnad som till stor del bygger på ett ”fuck you, jag gör vad jag vill”. Hade man demonstrerat, skanderat slagord, visat på det goda, kämpat med såväl penna som med lagbok så hade det kanske varit annorlunda.

Bara för att vi är hundra personer som tycker att man ska få köra i 180 på motorvägen så funkar det inte att vi gör det. Definitivt inte om man krockar och därmed utsätter någon annan för stor fara.

Det politikerna nu jobbar med är att få till parkeringsmöjligheter på beachen. Det är väl det som alla egentligen vill? Varför inte stötta den processen, varför inte gå samman i den kampen, som ju utan vidare skulle kunna tillgodose allas intresse. På ett antal mindre ställen finns det bilar parkerade, men på de flesta finns inga alls.

Det känns som om kampen som just nu pågår är fragmenterad och splittrad i mindre gerillagäng som sitter och fnular ihop sin lysande idé utan att fundera på helheten.

Enade vi stå, söndrade vi falla – en klassiker som är väldigt mycket tillbaka igen.

Per Brolléus

Skummeslövsstrandsbo, bilägare och en människa som stolt affischerar med att jag är bekväm av mig. Det är därför jag har diskmaskin, robotgräsklippare och elvisp