Ledare: "Det fesljumna tjugotjugofem"

Av Per Brolléus

Var det ett bra år? Eller absolut inte?
Jag skulle vilja säga, som vi gör där jag kommer från, att 2025 var fesljummet. Fesljummet – och idiotiskt.

Satt häromkvällen och totade ihop ett musikquiz och när jag ville slänga in några nya låtar så kändes det som om det inte kommit en enda stor hit i år. Jag vet, Bara bada bastu blev förvisso en succé (gud bevare mig), men i övrigt har det varit slätstruket.

Och det är så där slätstruket med hela 2025. Förväntningarna var höga, men inte lyckades världen stoppa vansinnet i vare sig Palestina eller Ukraina. Räntan sjönk inte så mycket som vi hade hoppats på, samtidigt som vi inte drabbades av några katastrofer i form av virus eller stormar. Tack för det.

Idiotin har dock fått ett fint grepp om vårt jordklot – från en totalt galen man med gult hår i Amerika till att en ung kille går in med vapen och mördar på en skola i Örebro. Det värsta med detta är att man avtrubbas. Man borde reagera mycket mer, men kroppens försvarar sig med att inte riktigt ta in vansinnet. Man hämtar en kopp kaffe till och så var det bra med det.

2025 har också varit ett år då sanningen inte längre är en sanning – utan en åsikt. En fullständigt förfärlig utveckling som till och med vuxit in i toppolitiken. Inte minst med kraftig stödbeskjutning från mannen med det gula håret.

Och här då, hur var det här?

Ja, sommaren var rätt blek, den kalla våren hade liksom inte velat ta slut, det var tomt på bilar på stranden och inte mycket folk heller, den heta skolfrågan tynade sakta bort och nånstans var det som om vi väntade på något bättre som inte ville dyka upp – oklart vad.

Men, visst såg vi ljus också. Som när LFK drog tusentals åskådare och plötsligt avancerade till svensk elitfotboll. Då var det konfetti i luften och svartvita halsdukar överallt – även om det hände på en arena som helt saknar publikvänlighet. Bygg läktare – för bövelen.

Laholm är en av landets mest fantastiska kommuner, men när man följt hur laholmare själva beskriver den del på jorden de lever i så är det inte alltid så vackert. Och nej, man ska inte låtsas vara något man inte är. Uppsträckta näsor som blundar för det dåliga eller låtsas som allt är perfekt är verkligen inget att eftersträva.

Men att sabla ner på allt bara för att det ska sablas ned känns minst lika ofräscht. Och ibland känns det som att vissa har en förmåga att måla upp den bilden av Laholm helt utan anledning. En del röster skriker väldigt högt och hörs väldigt mycket. Och kanske är just det ett problem i Laholm – som vi kan ändra på.

Så min önskan inför 2026 är ganska enkel. Jag vill att fler ska prata, fler ska beskriva hur det faktiskt är. Din röst är värdefull – och är värd lika mycket som alla andras. Din röst kan göra skillnad, din röst är viktig. Och det är i den här tidningen jag vill att den ska höras.

Ring mig gärna.

Gott nytt år

Per Brolléus

nyhetschef Laholm NU/Laholms Tidning