Ledare: "Hallå där, Bo Baldersson. vem är du?"

Av Joakim Ormsmarck

Chefredaktör Ormsmarck om att hänga ut andra och själv vara anonym.

Det är inte lätt att få tag på en journalist nuförtiden. Åtminstone inte Bo Baldersson, politisk korrespondent, särskild reporter, cyklande reporter och flitig skildrare av det kommunala livet här i Laholm. I såväl text som bild.

En produktiv karl. På Facebook rapporterar han under Grönköpings Veckoblads flagg om politiker och partier. Han intervjuar kommuninvånare, citerar tjänstemän och tycks närvara vid såväl pressmöten som andra kommunala begivenheter. Av rapporteringen att döma är Bo en av Laholms bäst informerade journalister.

Därför ville vi gärna prata med honom.

Vi har sökt Bo via Facebook och bett om en intervju vid upprepade tillfällen. Inget svar. Till slut gjorde vi därför det självklara när man söker en journalist – vi kontaktade hans uppgivna arbetsgivare. Grönköpings Veckoblads redaktör och ansvariga utgivare Karin Aspengren tog sig en titt på kontot på vad hon kallar ”asociala medier”. Det var, med hennes ord, ”i sanning ingen rolig läsning”.

Och någon reporter på Grönköpings Veckoblad är Bo Baldersson inte.

Tvärtom uppmanar Aspengren personen bakom kontot att radera de uppgifter som ger intryck av ett samarbete med tidningen. Så långt har mysteriet alltså klarnat något.

Även namnet är påfallande bekant. Bo Balderson, med ett s, är den berömda pseudonymen bakom en rad svenska satiriska kriminalromaner. Facebooks Bo Baldersson har lagt till ett s och dessutom tagit på sig journalistkostymen från Grönköpings Veckoblad.

Ett lånat namn, en lånad tidning och en påhittad reporter.

Bo tycks samtidigt kunna få tag på snart sagt alla i Laholm. Det märkliga är att ingen tycks kunna få tag på Bo. Och det är synd, för vi har några frågor. Vem är du? Varför gör du det här? Och framför allt. Varför vill du inte stå för det?

För Bo har inga problem med att ställa andra mitt på scenen. Moderaten Thor Gunnar Bjelland får veta att han i princip redan flyttat in i kommunrådets rum. Miljöpartister framställs som åldringar på väg mot jordhålor, nässlor och myggträsk. Sverigedemokraternas kandidater förvandlas till ett PRO-möte med läsglasögon, värktabletter och rollator.

Politiker ska tåla satir. Det ska vi på tidningen också. Den som söker makt får finna sig i att bli ifrågasatt, kritiserad och till och med förlöjligad. Satiren har en viktig plats i ett öppet samhälle. Men här finns en avgörande skillnad. De som får örfilarna har namn och ansikten. Den som delar ut dem har satt på sig osynlighetsmanteln.

Det är en bekväm position. Man kan karikera verkliga människor, hitta på intervjuer och citat och publicera bilder som manipulerats och där människor placeras i situationer som aldrig inträffat. När någon sedan vill ställa frågor till avsändaren finns ingen att fråga.

Ännu mer problematiskt blir det när man lånar journalistikens trovärdighet. Bo kallar sig reporter och politisk korrespondent. Texterna presenteras som artiklar och specialreportage, med intervjuer, citat och anonyma uppgiftslämnare. Ovanför alltsammans står namnet på en tidning som nu uttryckligen säger: Han arbetar inte här.

Det är möjligt att kalla detta satir. Men även satir har en avsändare. Och där upphör det att bara vara en fråga om dålig stil.

Det lokala demokratiska samtalet bygger på att vi kan kritisera varandra, svara varandra och granska varandras argument. Den som kräver ansvar av andra bör också vara beredd att bära ett eget ansvar. Anonyma konton som försöker påverka lokalpolitiken utan att avsändaren behöver möta frågor eller motargument förändrar den spelplanen.

När journalistikens uttryck dessutom används som rekvisita suddas gränsen mellan satir, politisk propaganda och information ut.

Det är inte ett friskhetstecken för det demokratiska samtalet.

Men kanske missförstår vi Bo. Kanske finns det en alldeles utmärkt förklaring. I så fall finns ett enkelt sätt att reda ut saken. Hör av dig, Bo. Vi bjuder på kaffe.

Du behöver inte vara politisk korrespondent. Du behöver inte arbeta på Grönköpings Veckoblad. Du behöver faktiskt inte ens heta Bo Baldersson. Men om du vill påverka hur människor i Laholm ser på sina politiker vore det klädsamt om du också vågade kliva in i samma demokratiska samtal som dem du angriper.

Med eget ansikte och eget namn. Och om du inte vill prata med oss finns åtminstone ett meddelande från den tidning du säger dig representera:

Sluta ge sken av att du arbetar för den.

Chefredaktör Joakim Ormsmarck