Ledare: Missnöje – ett bra drivmedel, men en dålig motor

Av Per Brolléus

Då var det klart. Valet 2026 kan läggas till handlingarna.

I våra tre kommuner som vi intensivt nyhetsbevakar – Båstad, Laholm och Markaryd – kommer det med 99,9 procents säkerhet att se exakt likadant ut de kommande fyra åren som under de senaste fyra. När det gäller makten händer absolut ingenting. De som styr styr vidare.

Och vet ni vad – det finns faktiskt något fint i det.

”Är du helt från vettet?” känner du kanske nu.

Nej, det är jag inte. Låt mig förklara.

Jag tänker på intet sätt hylla styrena i våra kommuner. Det skulle strida mot allt publicistiskt förnuft och bli ett journalistiskt självmål av rang – en stämpel som vore omöjlig att skrapa bort. Dessutom är jag den siste att fjäska för överheten.

Så glöm det. Jag har inte blivit tokig.

Men. I oerhört många svenska kommuner under det senaste decenniet har det renodlade missnöjet varit det starkaste politiska bränslet. Vreden mot etablissemanget har varit betydligt starkare än förmågan att faktiskt bygga något konstruktivt när man väl erövrat makten.

Det finns få exempel på kommuner där snabbt uppdykande protestpartier – byggda på missnöje och befolkade av en spretig skara entusiaster – faktiskt lyckats med att styra särskilt bra. Missnöjet förenar: fotfolket mot eliten, de ”kloka” mot de ”dumma”. Men när skutan väl ska styras i vardagen drar det åt alla håll. Och till slut, inte helt ovanligt, kraschar allt.

Motstånd ger energi. Men när motståndet försvinner faller bygget snabbt ihop.

Ingen relation är så stark som den där man är rörande överens i kampen mot en irriterande granne eller får spy galla ihop över en jobbig släkting. Jag vet, jag har varit där. Ofta.

Exakt likadant fungerar politiken. En gemensam protest gör oss starka för stunden, men den ilskna energin räcker inte till för att hantera det tråkiga, faktiska hantverket som måste göras. En bärkraftig politisk idé måste bygga på vad man vill göra – inte bara på vad alla andra gjort för fel.

Så till dig som tycker att dagens politiker tar galna beslut och driver kommunen i helt fel riktning: Engagera dig. Och gör det i de partier som redan finns. De skriker efter folk, de skriker efter nytänk, de skriker efter dig.

Det är trots allt betydligt enklare att måla om sovrumsväggarna inifrån sovrummet än att försöka göra det utifrån – genom ett stängt fönster.

Per Brolléus

nyhetschef