Från tobaksspinneri till dosa – så har snuset följt Laholm genom seklerna

Av Anders Simonsson

Genom att titta i backspegeln på historien kan vi lära oss väldigt mycket både om hur våra vanor förändras och varför de förändras. Laholm har en väldigt specifik relation till just detta, där vi kan dra paralleller mellan 1700-talets tobaksspinneri och vår moderna tids användning av snus. Därför använder vi den lokala historiens speciella spegel att titta tillbaka genom. Vi börjar vid Sankt Clemens gränd i Laholm 1736.

Historien om fabrikör Petter Petterssons tobaksspinneri i Laholm

I kvarteret Duvan i centrala Laholm, mellan Stortorget och Storgatan, bodde fabrikör Petter Pettersson. 1736 ansökte han om att få starta ett tobaksspinneri i Laholm. Men han var ingen nybörjare i branschen.

Redan 1730 hade Pettersson kommit till Halmstad, där han fick arbete som tobaksspinnare och förman vid handelsmannen Didrik von Schotens tobaksfabrik. Den fabriken gick emellertid dåligt och lades ner redan året därpå. Pettersson fortsatte ändå inom branschen och blev senare arbetsledare vid en annan tobaksfabrik i Halmstad. Men konkurrensen där var för hård.

När han började fundera på att starta eget sökte han sig därför efter en annan plats med bättre förutsättningar för nystartade egna företagare. Blicken föll på Laholm. Året efter hans ansökan fick han tillstånd och byggde Laholms tobaksspinneri. Verksamheten kom att leva vidare under resten av 1700-talet. Spåret därifrån löper ända fram till dagens snus, som numera finns i helt andra former än på Petterssons tid.

När laholmarna började odla tobak

Petter Pettersson intresserade flera borgare i staden för att börja odla egen tobak. En av dessa var rektor Frans Georg Gylich vid Laholms latinskola. År 1764 odlade han tobak på tre fjärdedels tunnland och fick en skörd på omkring 1 230 skålpund, motsvarande ungefär 523 kilo.

Odlingen var en viktig del av arbetet långt innan tobaken nådde spinneriet. Plantorna drevs upp, sattes ut, skördades och bladen fick sedan torka innan de kunde förädlas. I spinneriet fogades tobaksbladen samman och tvinnades till långa strängar, ungefär som rep. Det är därifrån yrkesnamnet tobaksspinnare kommer.

Verksamheten fortsatte fram till Petter Petterssons död 1776. Därefter togs fabriken över av hans systerson Hans Agardh, som senare kallade sig Agardh-Pettersson och drev rörelsen vidare fram till slutet av 1700-talet.

Tobaksvanor under andra halvan av 1700-talet

I 1700-talets andra halva var Petter Pettersson inte en unik kuriositet med sin verksamhet i Laholm. Han tillhörde en stor grupp fabrikörer som förädlade tobak som de köpte in från odlare. Detta var till och med något som svenska staten uppmuntrade. Man ville få mer tobak odlad och förädlad inom landet.

Vid den här tiden var tobaken inte längre något som bara de rika konsumerade, utan hade börjat spridas även till vanligt folk. Det kunde handla om pipa, tuggtobak eller snus. Hur tobaken användes skilde sig samtidigt mellan olika samhällsgrupper. Luktsnus och påkostade snusdosor förknippades med de mest välbeställda, medan pipan hade bredare spridning.

I ett tobaksspinneri som Petter Petterssons bearbetades tobaksbladen till spunnen tobak. Bladen tvinnades samman till långa strängar eller rullar som sedan kunde skäras upp. Bitarna kunde bland annat användas för att stoppa pipan med eller som tuggtobak.

En tänkbar stund på Stortorget

Om man föreställer sig Stortorget i Laholm under andra halvan av 1700-talet är det lätt att se någon framför sig med en kritpipa i handen. En enkel lerpipa med långt skaft, snarare än något påkostat. När pipan skulle tändas tog man glöd från ett fyrfat eller använde ett elddon. Röken steg medan samtalet rullade på, om nyheter, vardagssaker och småprat. I bakgrunden fanns också föreställningar om att tobaksrök kunde skydda mot smitta.

Från Petterssons Laholm till dagens snusvanor

Sedan Petter Pettersson startade sitt tobaksspinneri har nästan allt kring själva tobaksbruket förändrats. Den spunna tobaken, kritpiporna och fyrfaten hör historien till. I dag ser vanorna helt annorlunda ut och för många är det i stället snus i modern form som blivit en del av vardagen.

Det är just där historien blir intressant. Vanan finns kvar, men sättet att använda produkten har förändrats. Från 1700-talets pipa, tuggtobak och äldre former av snus har utvecklingen gått mot dagens traditionella tobakssnus och tobaksfria nikotinportioner. Samtidigt har både handel och regler förändrats. Dagens regler för tobaksfria nikotinprodukter ställer bland annat krav på försäljning, produktanmälan och åldersgräns.

Men allt har inte förändrats. Petter Pettersson kom till Laholm när hans försök i Halmstad inte gav honom de förutsättningar han sökte. Han såg i stället just Laholm som en stad där det fanns möjlighet att starta och bygga upp en verksamhet.

Nästan trehundra år senare profilerar sig Laholm fortfarande som ett samhälle där nya företagare ska kunna komma med en idé och få förutsättningar att lyckas. Den delen av Laholms historia känns märkbart bekant. Bara produkterna, vanorna och reglerna har förändrats.