Kungen och bankerna räddar taket på gården
Av Johan Jönsson
I etapper läggs nytt vasstak på Gammelgården i Hishult – och efter nya bidrag från flera håll kan arbetet fortsätta. För den kulturhistoriska gården handlar renoveringen om betydligt mer än bara ett tak. Utan insatserna riskerar husen att förfalla.
Södra Hallands hembygdsförening, som äger och förvaltar Gammelgården, har nu fått nya tillskott till renoveringskassan. Laholms Sparbanks utvecklingsstiftelse bidrar med 100 000 kronor och Sparbanken Boken med 40 000 kronor.
Dessutom har föreningen beviljats 60 000 kronor ur Konungens fond för svensk kultur – ett besked som väckte särskild glädje hos de engagerade i föreningen.
– Lite extra stolta är vi över pengarna från Konungens fond. Brevet kom från slottet och där fanns kungens egen namnteckning, säger hembygdsföreningens ordförande Tomas Ragnarsson, som hyllar Joakim Gunnarsson på Föreningstådet, som hjälpte till med ansökan.
På plats vid Gammelgården överlämnade Bokens vd Christina Hartzell och Laholms Sparbanks utvecklingsstiftelses ordförande Lars-Göran Persson checkarna till Tommy Nilsson och Tomas Ragnarsson.
För Tommy Nilsson är bidragen avgörande.
– Det här är helt nödvändigt för oss. Annars skulle gården stå och förfalla. Vi är mycket tacksamma, ler han.
Det pågående arbetet omfattar omkring 160 kvadratmeter tak och den aktuella etappen beräknas kosta omkring 250 000 kronor. Därutöver tillkommer akuta reparationer och eventuella byten av skadade balkar.
Stråtäckaren Janis Pucitis, som utför arbetet, beskriver vass som ett både hållbart och miljövänligt material.
– Stråtak är vår historia och samtidigt framtiden. Ett vasstak kan hålla i 40–50 år eller ännu längre, förklarar han.
Gammelgården i Hishult är ett av södra Hallands mer speciella kulturarv. Den fyrlängade gården sattes samman under slutet av 1950-talet av Gösta Hansson, som samlade äldre byggnader från olika delar av trakten. En byggnadsdel kom från trakten ovanför Båstad och andra delar från Brånalt utanför Knäred.
Trots att Gösta Hansson föddes med en missbildning och bara hade en hand drev han projektet med stor envishet och hjälp från släkt och bybor. Under många år hölls här visningar och våffelservering innan han gick bort i mitten av 1970-talet.
I dag är gården fortfarande en viktig samlingsplats. Varje midsommarafton samlas omkring 150 personer kring midsommarstång och dans på gårdsplanen, och skolklasser kommer regelbundet hit för att ta del av den äldre halländska byggnadskulturen.
Men verksamheten vilar på få personer.
– Det är Tommy som gör det stora arbetet här. Han ska ha en stor eloge, hyllar Tomas Ragnarsson.
Tommy Nilsson började själv engagera sig efter att ha flyttat till grannfastigheten. Först klippte han gräset – sedan växte ansvaret successivt.
– Nu är det egentligen bara jag och min fru Eva kvar som håller igång det här, säger han.
Både Tommy Nilsson och Tomas Ragnarsson hoppas nu att fler ska vilja engagera sig i gården framöver.
– Det här är ett kulturarv för hela bygden. Skolan kommer hit och midsommarfirandet betyder mycket för många människor, säger Tomas Ragnarsson.
LÄS VECKANS TIDNING
