Ett larm från rymden räddade skogen
Av Carina Nilsson
Brandlarm via satelliter i rymden, brandflyg och allmänhetens ögon. Alla är viktiga när det är torrt i skog och mark.
– Ju fler sätt vi kan upptäcka bränder på, desto bättre chanser har vi att begränsa spridningen, säger Leif Nilsson från Vivljunga brandvärn.
I maj 2023 började det brinna i en stor uthyrningslokal i Språxhult. Värmeutvecklingen från den stora lokalen var så kraftig att satelliter i rymden reagerade och skickade ett larm till räddningstjänsten i Markaryd.
– Räddningschefen ringde oss och bad oss åka och titta på det. Det var väldigt torrt då, och eldningsförbud. Vi hade inte en aning om vad larmet innebar, vi trodde kanske att det var någon teleantenn som kortslutit.
Leif, och Göran som är brandförman, åkte ut och kollade antennen men där syntes inget. I stället upptäckte de rök – och att den stora uthyrningslokalen stod i ljusan lågor.
– Eftersom det även brann i Svenshult en liten bit bort så var vår brandbil där, men vi bad räddningschefen att släppa loss det han kunde eftersom vinden låg på mot skogen och det hade börjat brinna även där.
Tack vare brandmännens lokalkännedom kunde branden sedan stoppas vid en skogsväg och spridningen begränsades. Men satellitlarmet var också värdefullt.
– Det var ingen hemma i husen vid den tidpunkten och det passerar inte så många människor på de här vägarna under en dag, så det hjälpte oss helt klart. Det är dock den enda gången som jag vet att vi har fått ett satellitlarm, säger Leif Nilsson.
En annan viktig förebyggande åtgärd är brandflyget. Leif jobbar även med det, och har fått tillåtelse att starta och landa vid den flygplats han har byggt på sin fastighet i Ekeryd. Brandflyget i västra Kronoberg utgår annars från Feringe i Ljungby.
– Vi samarbetar med Halmstad i väster och Växjö i öster och har slingor som vi följer för att täcka så stora ytor som möjligt. Brandflygets största fördel är att det ger en väldigt bra överblick, och vi kan även se hur vinden ligger på, vilket har betydelse för säkerheten och spridningsrisken, säger Leif.
Hur ofta de flyger beror på brandrisken. I skrivande stund är den normal, men det kan snabbt ändras.
– Vid den här årstiden kan det räcka med ett par torra dagar med 25 graders värme så går det upp. Vid brandrisk 4 flyger vi och vid brandrisk 5 och 5E, som är den högsta, så flyger vi två gånger per dag. Det finns numera appar som alla kan ladda ner, där man kan ha koll på brandrisken, säger Leif.
Länsstyrelsen betalar flygklubbarna en ersättning för att de flyger.
– Man behöver ha flugit 100 timmar innan man flyger med brandflyget, men det är ett bra sätt att få flygtimmar och samtidigt göra en samhällsinsats. Det är dock inte så enkelt att rekrytera nya piloter. Det kostar en bit över 100 000 kronor att ta flygcertifikat idag och det är mycket pengar, säger Leif.
Ibland har det diskuterats att ta bort brandflyget och låta drönare och satelliter ta över.
– Brandflyget, med en pilot och en spanare, är fortfarande det effektivaste anser jag. Vi fotograferar också ofta från luften och skickar ner så räddningsledaren och brandmännen kan se ytan. Skogsbränder är inte att leka med, skickar man in folk från fel håll kan det vara dödligt. Men vi har också lärt oss mycket efter de stora skogsbränderna i norra Sverige.
För skogsägare gäller det att hålla vägar farbara – även för en bred brandbil.
– Det är också bra om man ser till att vi kan komma fram till vattendrag för att ta vatten. Finns det inga vattendrag kanske man som skogsägare ska prata med länsstyrelsen om det går att anlägga en branddamm och se till att det är skyltat så vi hittar. I takt med klimatförändringarna får vi förmodligen fler torra perioder med en ökad brandrisk så det finns all anledning att förebygga, säger Leif.
LÄS VECKANS TIDNING
