Redo att rädda liv när katastrofen slår till

Av Rickard Gustafsson

Matilda Nilsson, Våxtorp, tränar sin hund för situationer ingen vill uppleva. Tillsammans med Aalto är hon en del av den nationella resurs som larmas när byggnader rasar, jordskred inträffar – eller i värsta fall – om krig utbryter.
– Jättehäftigt att kunna göra något med sin hund som är viktigt på riktigt, säger hon.

Aalto rör sig snabbt över stenmassorna. Han söker systematiskt, nosar, byter riktning – och markerar till slut med ett ihållande skall.

Bland massorna ligger en person gömd. Den här gången är det kollegan Helen Larsson från Väröbacka som spelar rollen som försvunnen.

Området vid Våxtorps Betong är en perfekt träningsmiljö för Matilda Nilsson och hennes vallhund Aalto – en plats där katastrofscenarier kan efterliknas.

Vägen till att bli ett certifierat räddningsekipage blev mer krävande än Matilda först trodde. 18 månaders utbildning, genom Svenska Brukshundsklubben, med intensiva träningshelger i Skåne och Västergötland.

Kraven på förare och hund är höga. De måste bland annat klara arbete på höga höjder. I utbildningen testas ekipagen i rappellering, där hunden exempelvis ska kunna firas ner i ett schakt och därefter direkt påbörja ett sök.

– Jag visste att det var svårt, det sägs vara det svåraste man kan göra med en hund. Man kan inte slappna av bara för att man är ett certifierat ekipage. Det är nya tester varje år och skulle det bli ett larm så måste man vara redo direkt, säger Matilda.

I betongmassorna tränar Aalto på att söka efter människor i rasmiljöer, medan Matilda styr arbetet från sidan. Ekipagen måste klara att arbeta självständigt i otillgänglig och farlig terräng där föraren inte kan ta sig fram. Foto: Rickard Gustafsson

När Aalto hittar den “försvunna” personen markerar han med skall – och belönas direkt av Helen Larsson. Favoriten är räkost på tub, en viktig del i att förstärka beteendet under träning. Foto: Rickard Gustafsson

I dag ingår Matilda och Helen i ett NUSAR-team (Nationell Urban Sök och Räddning) och är krigsplacerade under Myndigheten för civilt försvar (tidigare MSB).

Som del av ett specialistteam samverkar de med räddningstjänst och byggnadsingenjörer och larmas till platser där människor är instängda under tonvis med betong efter ras, explosioner eller skred.

Trots teknik som värmekameror, drönare och koldioxidsensorer kan inget ännu ersätta nosen.

– Hunden är oslagbar. Det är fortfarande lika häftigt att se hur de kan plocka upp vittringen av en människa som ligger väldigt, väldigt långt ner i rasmassor, trots att det rör sig många människor uppe på ytan, säger Matilda.

Aaltos enorma driv och arbetslust är en förutsättning, men också en utmaning. Det är en skör balansgång mellan att ha en hund som vågar arbeta självständigt i farliga miljöer och en hund som fortfarande går att dirigera.

– Jag har jobbat jättemycket med att försöka få honom lite mindre självständig. Självständigheten är en styrka, men samtidigt vill du kunna peka var den ska söka. Han har inte alltid varit så samarbetsvillig – utan kört på och tänker att han klarar det själv, säger Matilda och skrattar.

Aalto är en australian kelpie – en ras känd för sin arbetslust, uthållighet och självständighet. Egenskaper som är avgörande när hunden ska söka av stora rasmassor och hitta människor med hjälp av sin nos. Foto: Rickard Gustafsson

Hundarna måste vänja sig vid allt från glaskross och utstickande armeringsjärn till buller, rök och sirener.

– Vi tränar på alla ställen vi kommer åt. För utvecklingen är det helt avgörande att vi får träna i olika miljöer så att hundarna vågar och vill gå på alla typer av underlag och material. De ska inte heller störas av ljud från maskiner, fordon eller starka dofter, säger Matilda och riktar en önskan till lokala industri- och lantbruksföretag att upplåta sina fastigheter för träning.

Allvaret i uppdraget blir påtagligt genom kollegan Helens erfarenheter. Hon deltog exempelvis vid det stora jordskredet i Stenungsund, 2023, där delar av E6:an förstördes och stora materiella skador uppstod.

– Det var som att gå i en Hollywoodfilm när allt ligger huller om buller, vägar är borta och hus står snett. Då inser man hur små vi är mot naturens krafter, säger Helen Larsson.

Matilda väntar fortfarande på sitt första skarpa larm, men beredskapen är redan vardag. Det visade sig en natt i påskas när en förfrågan kom.

Utrustningen packades snabbt – men larmet blåstes av innan de hann lämna Våxtorp.

– Det är ett stort ansvar att veta att man själv är redo och att hunden är redo. Man går ju inte och väntar på katastrofer eller krig, men den dagen det behövs så är det helt avgörande att vi faktiskt kan leverera.

Kollegans övertygelse om att Matilda och Aalto är redo är tydlig.

– Det är en häftig resa hon har gjort. Från att ha en hund som kanske inte riktigt lyssnade, till att i dag ha full kontroll i de svåraste miljöerna. Hon har verkligen lagt ner det jobb som krävs, säger Helen Larsson.

Helen Larsson med Svea (australian sheperd) och Matilda Nilsson med Aalto. Under de senaste två årens många träningar har både mattar och jyckar blivit goda vänner. Foto: Rickard Gustafsson