Av Rickard Gustafsson
I nästan fyra decennier har tidigare knäredsbon och laholmaren Anne Marie Brodén befunnit sig i maktens korridorer. På vägen till politiska toppen har hon otaliga gånger tagit uppdrag som tidigare bara innehafts av män. I en lång intervju berättar Brodén om utmaningarna med att bryta könsbarriärer, sitt livslånga brinnande intresse för sociala frågor och om episoden när hon blev politiker – trots att det aldrig var tanken.
Tidigare i höstas berättade LT att Angeline Eriksson (C) var första kvinna att leda ett fullmäktigemöte i Laholm. Trots research blev det fel, vilket uppdagades när den verkliga ”ettan” hörde av sig.
LT är dock inte en sämre tidning än att den kan erkänna sina fel och därför tog vi tillfället i akt att intervjua kvinnan som var först.
Vi backar bandet närmare 30 år och Anne Marie Brodén (M) minns väldigt väl hur hon gick från vice ordförande till att ”svinga klubban” i Laholms fullmäktige.
– Det skedde i princip under pompa och ståt på kungens 50-årsfest 1996 dit Roland Gottfridsson (C), Stina Lindberg (S) och jag hade blivit inbjudna. Jag minns inte om det var i Globen eller Stadshuset, men i vart fall ringde det på Rolands telefon och han fick kasta sig hem då media jagade honom för att hans djur var misskötta. Han tog timeout, lämnade sedan uppdraget och jag tog över, berättar Anne Marie.
Det efterföljande året blev hektiskt. Brodén var landstingsråd och hade flera centrala uppdrag på Landstingsförbundet.
– Att vara ordförande i fullmäktige är ett viktigt uppdrag och jag trivdes väldigt bra i rollen, men efter att mer än ett år gått bad jag Centerpartiet att lösa frågan och Tommy Bengtsson valdes då till ordförande och jag satt kvar som vice mandatperioden ut.
Innan Bengtsson officiellt tillträdde hösten 1997 rattade faktiskt Stina Lindberg (S) ett möte, vilket innebär att Angeline Eriksson alltså har två kvinnliga företrädare.
Visste du att samtliga riksdagsledamöter från Laholms kommunen är sprungna från Knäred? Anne Marie Brodén (M), Lars Gustafsson (KD), Alvar Andersson (C) och Nils "Brånalt" Johansson, Bondeförbundet. Foto: Privat
Under 90- och 00-talet fortsatte Brodén att bryta politiska könsbarriärer på löpande band. 1991 blev hon ordförande i utbildningsnämnden i Laholm. Två år senare erbjöds hon att bli ordförande i personalnämnden i Landstinget Halland och efter valet 1994 tog hon klivet att bli landstingsråd och heltidspolitiker.
1998-2002 blev hon första kvinna på posten som landstingsstyrelsens/Region Hallands ordförande och 2002 blev hon regionens första fullmäktigeordförande.
2002 blev hon dessutom den första, och hittills enda, kvinna från Laholm att ta plats i riksdagen och omvaldes både 2006 och 2010.
Att vara banbrytande innebär ofta motstånd. Brodén har mött det många gånger, även om hon säger sig ha omfamnat konceptet att vara ”första kvinnan”.
– Både Laholm och Halland är kända utanför länet att vara väldigt mansdominerat – män nominerar män. Inte minst märkte jag det när jag blev regionens första kvinnliga fullmäktigeordförande. Man märkte av att det är större krav på kvinnor, först och främst att man som kvinna inte får göra fel.
– Det har forskats mycket om det och män rent generellt får lite mer hjälp, kvinnor behöver vara mer pålästa. Normen är män och sen kommer det en kvinna ibland, och då ses det som ett undantag. Jag har alltid försökt bevisa motsatsen.
Manliga politiker kommer undan med att ”skjuta från höften” och inte vara lika pålästa?
– Ja, det finns alla varianter på det. Män har tränats i att stötta varandra och är mer tillåtande sinsemellan. Att män lyfts fram före kvinnor kan man se i många partier, duktiga kvinnor får inte alltid synas. Men en verksamhet, ett parti eller ett fullmäktige mår bra av att företrädas av båda könen.
Under tolv års tid satt Anne Marie Brodén i riksdagen, 2002-2014. På den här bilden ses stora delar av "Hallandsbänken", däribland Lars Gustafsson (KD). Foto: Privat
Min erfarenhet säger mig också att män gärna stöttar andra män, men att kvinnor inte är lika stöttande mot andra kvinnor. Känner du igen det?
– Absolut! Jag har blivit utsatt för försök att bli sänkt eller att få mig att tröttna. Både från kvinnor i andra partier och i mitt eget eftersom jag tagit ledande befattningar som kvinnor aldrig tidigare haft, men jag har också fått mycket stöttning av både kvinnor och män från alla politiska partier och som jag fortfarande är god vän med, säger Ann Marie.
Hon har även sett kvinnor som valt att sluta när de attackerats och lämnats utan stöd.
– Då blir det en bekräftelse på ”det gick ju inte så bra” och ”så är vi överens om det”. Jag tänker att många kvinnor behöver träna på att lyfta fram och stötta andra kvinnor, men det handlar också att som kvinna våga ta de här uppdragen och sätta sin egen prägel på arbetet.
– I min roll som gruppledare för Moderaterna i landstinget var det självklart för mig att lyfta fram och stödja alla i gruppen, men även lyfta fram duktiga kvinnor. Jag var tuff och tydlig med höga krav, både på mig själv och andra. Media beskrev mig som Hallands Margaret Thatcher, säger Anne Marie och skrattar.
Anne Marie Brodén under den öppenhjärtiga intervjun på Laholms Tidnings redaktion på Bagareliden. Foto: Rickard Gustafsson
Efter att ha vigt i princip hela sitt vuxna liv åt politiken kan det tyckas konstigt att Ann Marie Brodén i unga år aldrig tänkte tanken att bli politiker. Trots att både hennes far KWA-medgrundaren Erik Jönsson och brodern Jan-Erik Eriksson var väldigt aktiva moderater.
Hon minns som igår när hennes verkliga politiska intresse väcktes – ur ilskan från brister i hennes döttrars barnomsorg.
– På den tiden fick man inte välja barnomsorg på deltid på det sätt jag ville och jag skrev en debattartikel i stil med att Laholm är en borgerlig kommun men att de minsann inte förstått vad borgerlig politik är.
Dåvarande kretsordföranden i Moderaterna, Kerstin Gillenius, såg embryot till en politiker.
– Hon var en riktig powerwoman! Hon ringde upp mig och tyckte att jag skulle engagera mig politiskt och förändra saker till det bättre i stället för att skriva i media. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli politiker, men jag brann ju för de sociala frågorna och det har jag alltid gjort, säger Anne Marie och ler åt det 40 år gamla minnet.
Röda tråden – från ung arg mamma till ärrad politisk veteran – har alltid synts i engagemanget för sociala frågor med starkt fokus på barns, handikappades och äldres rättigheter.
Varför blev det just de sociala frågorna?
– Min mamma blev sjuk när jag var liten vilket präglade min och min brors uppväxt på flera sätt, även om vår mormor alltid fanns där för oss. Att min mamma som var en fantastisk person dog när jag var 20 år påverkade mig djupt. Det bidrog nog till, även om jag inte förstod det som barn, att vilja göra saker och ting bättre för de som drabbades av svårigheter, då hennes sjukdom och sjukhusvistelser blev en del av vårt liv. Jag inser att jag tidigt fick lära mig hur vården och sjukhus fungerar och även vad som kunde varit bättre.
Under åren som landstingspolitiker var Brodén i allra högsta grad tongivande att driva igenom reformer. Halland var först i landet med att införa vårdval, vilket numera är standard. Hon ledde arbetet med att bilda Region Halland och var också delaktig i dess nuvarande slogan ”Halland – Bästa livsplatsen”.
Anne Marie Brodén satt under sina tre mandatperioder i riksdagen även i social-, kultur- och finansutskottet. Foto: Privat
Politiska framgången i Halland väckte partiledaren Bo Lundgrens intresse.
– Jag blev omvald som landstingsråd 2002 och hade tänkt att fortsätta en period till. Då ringde Bosse Lundgren och säger att ”du måste ta din riksdagsplats” för Chris Heister ska bli landstingsstyrelsens ordförande i Stockholm. Så jag accepterade min plats i riksdagen och fick en ordinarie plats i Socialutskottet med ansvar för de frågor Chris haft ansvar för som sjukvård, folkhälsa, handikappolitik och sociala EU-frågor. Där fanns det en viss misstänksamhet från några som bidat sin tid men det gick mycket bra.
Det blev totalt tre mandatperioder (2002-2014) och under åren satt Brodén i social-, kultur- och finansutskottet samtidigt som hon hade en aktiv roll att utveckla Moderaternas sjukvårdspolitik. Hon har även innehaft andra sjuk- och hälsovårdsrelaterade uppdrag, som ordförande i Statens folkhälsoinstitut, i Riksförbundet Hälsofrämjandet och som ledamot i Patientskadenämnden.
Sedan 2014 är hon arbetande styrelseordförande i stiftelsen Allmänna Barnhusen, grundad 1633 av Drottning Kristinas förmyndarregering, numera en statlig stiftelse under Socialdepartementet. Stiftelsens ursprungliga syfte var att skapa ett hem för föräldralösa barn.
I dag arbetar man med att stödja och sprida forskning och praktik för att öka kompetensen bland yrkesgrupper som möter och hjälper barn och ungdomar i utsatta livssituationer.
– Göran Persson utsåg mig till ledamot redan 2007. Fredrik Reinfeldt utsåg mig som ordförande och både Stefan Löfven och Magdalena Andersson har förlängt mitt mandat. Det är lite lustigt för min dröm har alltid varit att starta ett barnhem och när min man Stanley frågat mig vad jag ville göra efter att jag slutat med politik så var mitt svar alltid att jag velat arbeta med utsatta barn, vilket är just vad jag gör i dag.
Så det här uppdraget har blivit ett substitut för den drömmen?
– Ja kanske, det blir väl nånstans som att cirkeln sluts. Vi jobbar mycket med socialtjänsten, skolfrågor och barnhälsovård men vi får också forsknings- och utvecklingsuppdrag från regeringen och ger förslag på viktiga reformer samt deltar i flera statliga utredningar.
Anne Marie Brodén bor sedan många år tillbaka i Stockholm tillsammans med sin man Stanley. Foto: Privat
Stiftelsen arbetar hårt för att Sverige ska efterleva FN:s barnkonvention. Intressant i sammanhanget är att hon 2012 satt i en moderat arbetsgrupp, bland annat med Ulf Kristersson, där hon drev hårt att barnkonventionen skulle bli svensk lag (2020).
– Att implementera den pågår, men om du frågar barnen så märker de inte av det. Både Lena Hallengren i förra regeringen och Camilla Waltersson Grönvall i nuvarande regering har som barnrättsministrar gjort och gör många bra saker. Regeringen har förstärkt arbetet med både nya pengar och flera viktiga lagförslag som satt fokus på barns rättigheter. Det är mycket på gång, men också mycket kvar att göra.
Anne Marie och maken Stanley är numera bosatta i Stockholm där hon förutom sina regeringsuppdrag även arbetar med att minska den psykiska ohälsan i skolan i samverkan med flera ideella organisationer.
Det är tio år sedan huset såldes på Hästtorget i Laholm, men paret har kvar sitt hus i Frösakull och yngsta dottern Frida med familj bor sedan några år i Ängelholm.
Helt och hållet har hon inte släppt kontakten med Laholm.
– Vi är i Laholm ibland och inte minst i Skummeslöv där vi ofta besöker kyrkan där min dotter Martina vilar. Vi har barnbarn i Stockholm, i Motala och i Ängelholm som vi träffar så ofta vi kan. Men det är även fint att komma hem till Laholm och träffa syskon, gamla vänner och bekanta.
Anne Marie Brodén lämnar gärna huvudstaden för att hälsa på i den gamla hemkommunen. Foto: Rickard Gustafsson