PERSONPORTRÄTT 2025-01-19 KL. 07:02

Åskmannen jubilerar med sol och värme

Av Johan W Jönsson

Jan-Erik Nilsson i Körsveka har fyllt 80 år. På byn mer känd som ”Groba-Janne”. I LT mest som ”Åskmannen”. Jubilaren har 45 år bakom sig inom kriminalvården. De senaste 15-åren har han engagerat sig mycket för pensionärerna i Knäred. Födelsedagen spenderar han i Sri Lanka.
– Jag har det jättebra här bland palmerna i värmen, säger Jan-Erik.

Åskmannen jubilerar med sol och värme
Jubilaren Jan-Erik Nilsson med särbon Jenny i Sri Lanka där han firar 80-årsdagen. Foto: privat

Nilsson arbetade hela 45 år på kriminalvården Tygelsjö. De sista åren verkade han som personalchef. Hade han inte varit tvungen att sluta hade han fortsatt jobba.

– Jag hade gärna kört på till jag var 70. Men när jag fyllt 67 år fick jag inte fortsätta längre. När jag slutade ordnades ett stort jippo i ett av de fina drivhusen på Tygelsjö. Jättetrevligt!

Jan-Erik är uppväxt på ett lantbruk i Hammenhög. Hans pappa var bonde och mamman tandsköterska. Hans föräldrar fick dock inte köpa gården och fick därför börja på fröfirman.

– Min farfars bror lovade att min far skulle få köpa stället men så blev det inte. Men jag hade en fin och trygg uppväxt med en snäll mamma och pappa och en äldre syster. Nu är det bara jag kvar.

Jan-Eriks farfar var "Ola-kommunal" i Hammenhög. Det var han som myntade uttrycket ”drick medan ni är nyktra pågar, för sen blir det ingen reda”. Han var ordförande i byn.

Jan-Erik Nilsson hemma i Sverige. Foto: privat

Planen för unge herr Nilsson var initialt att bli lantmästare. Han läste på folkhögskola och började jobba på handelsträdgård på fängelset. Han trivdes så bra att han blev kvar.

– Jag var 21 år och hade gått ut folkhögskolan. Jag började jobba i trädgården men sedan ville de ha mig som vårdare inne på fängelset. Efter det tillsynsman och sedan blev jag personalchef.

När ålderdomshemmet skulle göras om till fängelse var det Jan-Erik som var byggmästare. Från 40 platser till 60 och idag finns det 100 platser på kriminalvården Tygelsjö.

– Jag kallades för Mister Tygelsjö till slut då jag varit där så länge och gjort så många olika saker. Jag var övervakare för de värsta kriminella i stán som ingen annan ville ta i.

Nilsson berättar att han hade hand om de tyngsta knarkarna men att det inte var några problem. Han blev aldrig hotad i jobbet och har aldrig varit rädd. Hans lugna personlighet har spelat in.

– Jag har alltid kommit väl överens med folk. Vi var 120 elever på folkhögskolan som jag gick på och jag blev prisad som bästa kamrat. Jag har alltid behandlat alla människor med respekt.

Jubilaren Jan-Erik Nilsson med särbon Jenny i Sri Lanka där han firar 80-årsdagen. Foto: privat

Vad krävs för att vara en bra kriminalvårdare?

– Man ska se de intagna som människor och inte se ner på dem. Man ska vara schysst och hålla det man lovar. Det finns ju de som vill hävda sig och vara tykna men det är inte min stil.

Under tiden på folkhögskolan blev Jan-Erik förälskad i en kvinna från Halmstad. Den kärleken återupptogs för ett 20-tal år sedan. Det var då han hamnade i Körsveka stugby i Knäred.

– Vi sällskapade i tio år innan vi märkte att det inte fungerade riktigt. Men jag blev kvar i Körsveka och lämnade Malmö för att bo där. Det är lugnt och fint och jag trivs bra.

De fem senaste åren har Jan-Erik spenderat vinterhalvåret i Sri Lanka tillsammans med särbon Jenny. Under de kalla månaderna här i Sverige njuter de av sol och värme ihop.

– Här är jättefint! Vi bor i ett stort och fint hus på 175 kvadratmeter i djungeln. Eller djungeln och djungeln. Det är palmer runt huset i alla fall. Jenny har sin familj här, säger Jan-Erik.

Han och Jenny träffades i Sverige. Hon flyttade hit för 20 år sedan. Jan-Erik har son, svärdotter och två barnbarn i Skåne. Men han har deras välsignelse att fly landet under några månader.

– De säger, bara åk! De har fina jobb och har det jättebra. Så de åker själva iväg på sina resor. Vi ringer varandra under den här tiden och kan se varandra över mobilkameran, ler Jan-Erik.

Jan-Erik Nilsson anno 2019. Det var då han blev känd som "Åskmannen" i Körsveka sedan han ringt till LT och berättat om när blixten slog ner med full kraft. På bilden visar han hur stort trädet var som splittrades. Foto: Johan W Jönsson/arkiv

Efter pensionen har Jan-Erik engagerat sig mycket för pensionärerna i Knäred. Han har slagits för vårdcentralen och för pensionärsrestaurangen på Smedjebacken samt för återvinningsstationen.

Hur var det då med ”Groba-Janne” och ”Åskmannen”? Det förstnämnda ligger den legendariska knärbon Bruno Andreasson bakom. Detta då Bruno kom en dag då Janne grävde en grop.

– Jag och Bruno var kompisar. Det var en härlig karaktär. Åskmannen är jag väl mest känd som för dig. Men det var en otrolig smäll när blixten slog i det stora trädet i stugbyn, ler Janne åt minnet.

Det var 2019 då undertecknad först pratade med Jan-Erik. Detta sedan åskan gått i Körsveka och blixten slagit ner med full kraft och gjort ett stort träd till kaffeved och bränt elen i en grannstuga.

– Jag brukar inte vara rädd för någonting men då kände jag mig liten. Tavlorna på väggarna gungade och altandäcket skakade. Det var risk för såväl liv som lem, avslutar Jan-Erik.

Lite om Jan-Erik Nilsson

Familj: Särbon Jenny samt sonen Niklas, svärdottern Malin och banbarnen Liam och Minna i Veddingestrand

Från: Hammenhög

Bor: Körsveka, Knäred

Gör: pensionär, tidigare arbetat inom kriminalvården i 45 år

Aktuell: fyllde nyligen 80 år

Jan-Erik "Åskmannen" Nilsson skojar gärna till det och har ofta nära till skratt. Foto: privat

Jan-Erik Nilsson trivs i värmen i Sri Lanka men till våren kommer han hem till Körsveka och Sverige igen. Foto: privat