Ledare: "Ett nej kan betyda ja och ett ja kanske ingenting"

Av Per Brolléus

Dags för folkomröstning – ett ord eller namn som lovar betydligt mer än vad det faktiskt är. En omröstning handlar om att det förslag som får flest röster vinner. Så är det inte med folkomröstningar – och kanske är det bra att det är så. Eller inte.

Många kommunala folkomröstningar kommer ur ett missnöje med ett beslut. Vindkraftverk ska sättas upp, en väg ska byggas eller en skola läggs ned. Eller som i Sjöbo där man röstade om flyktingmottagande 1988 och som sedan dess satt en stämpel på Sjöbo som flyktingfientlig.

Allra vanligaste folkomröstningarna i Sverige har handlat om att en ort vill bryta sig ur kommunen man tillhör och bilda en egen kommun. Bollebygd lyckades till exempel med den bedriften 1993. I storstäderna har det flera gånger röstats om trängselavgifter och i tre kommuner (Gagnef, Mullsjö och Norsjö) har man folkomröstat om man ska ha ett Systembolag på orten. I Norsjö vann de som ville stoppa ett Systembolag, det var 1987, men sedan många år tillbaka så ligger Systembolaget på Storgatan 78 i den västerbottniska kommunen.

Apropå sprit så röstade Sverige om spritförbud 1922. Nej-sidan vann med extremt liten marginal. Skål för det.

Bland omröstningar som går till historien måste högertrafikomläggningen 1955 vara den märkligaste. 83% var emot, bara 15% för. Fem år senare kom förslag om att byta till högersidan, men vi körde som engelsmännen gör ända fram till 1967. Kärnkraftsomröstningen 1980 går till historien på ett annat sätt. Här fanns tre alternativ. Ja, nej och njae. De båda negativa alternativen vann överlägset ihop. Men 47 år senare har vi fortfarande kärnkraft i Sverige och nu vill vissa bygga ut den ännu mer.

I Ljusnarsberg, ingen vet vad det ligger, så har man folkomröstat två gånger. Dels om namnet på kommunen borde vara Kopparberg, vilket är hyfsat känt för den som gillar cider, och hur stor den nya idrottshallen skulle bli. Stor hall vann, men Ljusnarsberg heter fortfarande Ljusnarsberg. Och fortfarande är det ingen som vet var det ligger.

Nu är det dags i Laholm. En av mängder av skolomröstningar. I min hemkommun Ljungby röstade man om tre skolors återöppnande 2012. Ja-sidan vann, men de tre skolorna har ännu inte öppnat upp igen – förutom i Södra Ljunga där man startade en friskola. Där gick 125 barn för tio år sedan, idag är det 60 elever kvar…