Små händer gör stor skillnad – lär vuxna en läxa

Av Rickard Gustafsson

Förskolebarnen springer ivrigt runt med påsar i händerna – på jakt efter skräp. Det är skräpplockarvecka, men för många har det redan blivit en vana.
– De har verkligen fått ”skräpglasögon”. De ser det överallt, säger pedagogen Liselott Gustafsson.

Solen skiner över Ängskulla förskola i Veinge. Plastförpackningar, burkar och pappmuggar fyller snabbt påsarna när barnen rör sig i närområdet.

Fynden sorteras direkt. Vad är det gjort av? Vad kan det bli igen?

– Vi pratar hela tiden med barnen om vad skräpet består av och vad som händer om det hamnar i naturen. Kan vi återvinna det? Vad blir det då? säger Liselott Gustafsson.

Förskolan har varit Grön Flagg-certifierad sedan 2012 och arbetar kontinuerligt med miljöfrågor. Under Laholms kommuns skräpplockarvecka, tillsammans med Håll Sverige Rent, deltog alla förskolans 90 barn.

För barnen är kopplingen tydlig:

– Det fanns jättemycket skräp. Om man slänger skräp i naturen blir planeten inte glad, säger Tyra.

Barnen visar stolta upp avfall som de hittat och sorterat, efter att de gått på skräpjakt runt förskolan och skolan i Veinge. Foto: Rickard Gustafsson

Barnen drar sig inte för att säga till äldre barn på den närbelägna Veingeskolan som skräpar ner. Samtidigt stannar inte engagemanget på förskolan.

– Föräldrarna berättar att barnen plockar skräp även på fritiden och säger till andra. De tar med sig det här hem, säger Liselott Gustafsson.

En viktig del är också att förstå konsekvenserna. En plastpåse kan ligga kvar i naturen i upp till 300 år – eller brytas ner till mikroplast som aldrig försvinner helt.

– Barnen förstår att det gör skillnad om man gör rätt. Det är nog det viktigaste vi kan ge dem – att de känner att de kan påverka, säger Liselott Gustafsson.

I över 30 år har förskolepedagogen Liselott Gustafsson arbetat med miljöfrågor. Hon har inspirerat generationer av förskolebarn att vara rädda om planeten. Foto: Rickard Gustafsson

För Liselott är miljöarbetet inget tillfälligt projekt. Sedan i början av 1990-talet har det varit en självklar del av pedagogiken.

– Jag har aFår man in det här tänket tidigt finns det mycket större chans att det följer med hela livet. Och det stärker barnens självkänsla – att de känner att de gör något bra.

Och kanske är det just där förändringen börjar – när de yngsta inte bara lär sig, utan också lär vidare.

– Jag ska säga till mamma och pappa när jag kommer hem, säger Joline.