Korna flydde ut i skogen – skrämda av varg

Av Carina Nilsson

25 livrädda kvigor rev ner staketet och rymde till skogs. Det var troligtvis vad som hände när en varg tog sig in i kohagen hos Stefan Sunnegård utanför Knäred.
– Är det så här det ska vara framöver så vet jag inte om någon kommer att fortsätta hålla djur i de här trakterna, säger han.

En av de sista dagarna i september gick Stefan Sunnegård ut för att sköta om djuren på mjölkgården i Trälshult utanför Knäred. I en hage strax intill boningshuset hade han 25 kvigor som fortfarande gick på bete dygnet runt.

– Men när jag tittade ut så var det tomt i hagen. Staketet var trasigt på flera olika platser och både stolpar och tråd var sönder, så jag förstod att de hade blivit ordentligt skrämda och sprungit åt olika håll, säger Stefan.

Han funderade förstås på vad som skulle ha kunnat skrämma upp hela flocken så mycket, men kom inte på någon riktig anledning.

– Vi lyckades fånga in alla djuren oskadda och jag tänkte inte mer på det, säger han.

Nästa dag var allt lugnt fram till kvällen. Vid halvnio-tiden gick Stefan ut för att titta till djuren. Det hade hunnit bli mörkt och Stefan lyste med en stark ficklampa.
– Jag såg att djuren stod i en klunga och var lite oroliga men inget mer. Efter ungefär en halvtimma började våra hundar skälla och då började korna springa igen. Det var strax full panik och korna stack i väg mot skogen igen. Jag lyste runt med ficklampan och plötsligt såg jag en varg stå mitt i hagen. Jag hann inte tänka mer utan hade fullt fokus på hur vi skulle hitta korna när det var beckmörkt ute. Som tur var har jag hjälpsamma grannar med deras hjälp kunde vi få in korna igen.

Alla 25 kvigorna hittades även denna gång och ingen av dem hade skadat sig fysiskt. Men de var livrädda och skärrade.




– I vanliga fall kommer de alltid fram och hälsar. De är nyfikna och sociala men nu var de jätterädda och ville varken komma fram till oss eller gå med oss hem, säger Stefan och fortsätter:

– Jag tror mycket sitter i generna hos korna. Eftersom vargen inte direkt jagade dem, så var det inte det de blev rädda för. Våra djur är också vana vid hundar eftersom vi jobbar med hundar på gården. Jag tror att det är lukten som skrämmer dem.

Stefan kontaktade länsstyrelsen men eftersom han inte hade några bevis för att det var en varg som orsakade det hela så kunde de inte göra mycket för honom.
– De frågade om jag hade tagit någon bild, men hur lätt är det i mörkret med en ficklampa i ena näven? säger han.

Hade något djur blivit skadat eller dödat, och det går att bevisa att det är rovdjursangrepp, hade han kunnat få ersättning från staten.
– Men för nedrivna staket och allt arbete med att fånga in korna finns det ingen ersättning att söka. Vi lade flera timmar bara på att reparera staket, och både vi och grannarna lade många timmar på att leta efter djuren. Nu hade vi lite tur och fick hem dem men vi kunde lika gärna ha fått leta i veckor efter djur som hade villat bort sig i skogen, säger han.

Efter att Stefan såg vargen meddelade han förstås alla andra djurägare i närheten. Ett par veckor senare anföll en varg får i grannbyn Elmhult. Sammanlagt sex får dog till följd av det vargangreppet.

En annan lantbrukare i trakten tror att hans kor också blev skrämda av varg på samma sätt som hos Stefan.
– Vi märkte att de var väldigt skärrade och bara stod och tryckte i en dunge i hagen. De vågade inte gå och dricka själva, men när vi följde med dem gick de ner och drack. De betedde sig väldigt konstigt i flera dagar, samtidigt hade flera personer sett varg i närheten, säger han.

Som lantbrukare känner sig Stefan Sunnegård uppgiven.
– Ska vi ha det här ovanpå skenande priser, torkperioder, vildsvinsskador och allt annat som drabbat lantbruket de senaste åren – då frågar jag mig verkligen om någon kommer att orka? Jag är inte så rädd för att en varg ska anfalla korna, de är nog för stora för det, men hur ska jag handskas med livrädda kor och allt arbete som följer när de springer igenom staketet?

Från myndigheternas sida rekommenderas att sätta rovdjursstaket för att hålla rovdjuren ute från hagarna, men det är inte så enkelt som det låter menar Stefan.
– Även om man får ett visst bidrag till det här staketet så kostar det mycket. Sedan ska du underhålla stängslet och hålla det fritt från sly för att elen ska fungera. För oss handlar det om flera mil staket, säger Stefan och fortsätter:

– Här är betesdjur en förutsättning för att hålla landskapet öppet. Finns det ingen som vill göra det, så växer åkrar och hagmarker igen och vi förlorar den biologiska mångfalden.