Uttåget svider – men LFK:arna har all anledning att sträcka på sig
Av Johan Jönsson
Det var som en dröm. Förra hösten gjorde Laholms FK det omöjliga och gick upp i division 1. Det var inte många som trodde att det skulle gå. Lika få var det kanske som trodde att LFK som debutant och små medel skulle klara kontraktet i Ettan. Men det var ju så nära!
"Var ni inte egentligen värda att få vara kvar?", frågade jag tränare Joseph Wahlund efter uttåget.
"Det tycker ju du och jag, och säkert de flesta LFK:are. Men vi är partiska."
Är det så?
"Ja, ja, en tabell efter 30 omgångar ljuger inte. Vi har stått för bra prestationer i de flesta matcherna. Men vi har tagit för få poäng. Så är det bara", sade Wahlund.
Tolv uddamålsförluster vittnar om hur nära Laholm var i många matcher.
"Det är svårt att vinna matcher i Ettan, men det borde inte vara så svårt att inte förlora dem", sade Joseph.
Laholms FK rustade så gott man kunde inför säsongen. Men förlusten av skyttekungen Ännäss Al-Hamlawi blev svidande. Han hade ju lovat att bara lämna för en klubb uppåt.
Nu blev han istället bidragande till att Hässleholm blev ett topplag med sina 16 mål på 26 matcher. Bara André Gustafsson i Eskilsminne och Mergim Laci i Tvååker gjorde fler (18).
Just Hässleholm tappade otroligt nog andraplatsen och kval till Superettan i den sista omgången då man föll mot redan nedflyttningsklara Ängelholm. Istället tog Lund kvalplatsen uppåt. Samma Lund som LFK slog både hemma och borta under säsongen.
"Det är absurt när man tänker på det", sade lagkaptenen Lucas Ragnarsson, och skakade på huvudet.
LFK tog bara en poäng på de första matcherna men det var endast mot Trelleborg det rann iväg och blev 0-4. Då var ändå Laholm med i matchen även spelmässigt fram till 0-2.
Hur hårt motståndarna gick fram och fick gå fram på fasta situationer blev en chock för laholmarna. Det tog dock analytikern och assisterande tränaren Elias Alm tag i och sedan blev LFK ett av seriens bästa lag på att försvara sig på just hörnor och frisparkar.
Men Laholm hade också problem framåt. Det dröjde till omgång fem innan första spelmålet kom. Samtidigt var det första gången LFK lyckades göra mer än ett mål och vinna en match. Den härliga derbysegern borta mot Tvååker.
Men det var tydligt att Al-Hamlawi inte varit möjlig att ersätta. Det var heller inte oväntat.
Den otroliga 4-3-segern mot Lund hemma blev lite av en vändpunkt. Måns Andersson klev fram och den insatsen gjorde att LFK:arna kände att det gick att hävda sig i serien.
Ändå följde fem förluster innan avslutningen och de klara segrarna mot Kristianstad och Utsikten. Laholm lyckades bara ta 14 poäng under vårsäsongen.
Under hösten har LFK känts som ett division 1-lag. Men dyrbara poängtapp i fel matcher har ställt till det. En blandning av oförmåga, stolpe ut och faktiskt en förmåga att drabbas av avgörande domslut mot sig.
Det har reagerats över att tränare Wahlund ofta skyllt på domarna efter förlusterna. I vissa fall har det varit ett sätt att skydda sig själv och spelarna, men i flera fall har gnället också varit befogat.
Att det ibland blir fel får man köpa, men under en säsong brukar det jämna ut sig. Så känns det inte i Laholms fall. Offsidesituationen mot Tvååker och Vincent Johanssons orättvisa utvisning mot Trelleborg sitter kvar som ärr.
Samtidigt. Hade LFK växt in i serien lite tidigare och plockat några poäng till under våren, gjort mål i den mållösa höstmatchen mot jumbon Utsikten (LFK borde haft åtminstone 3-0 i paus) och knipit en poäng i hemmamötet mot Kristianstad (svidande uddamålsförlust), så hade vi inte behövt fundera över det.
LFK har trots uttåget stått för en säsong som både klubben, ledarna och spelarna kan vara stolta över. Alla laholmare kan stå rakryggade efter det historiska året i Ettan.
Med ett par dagars reflekterande bakom sig var känslan hos tränare Wahlund revansch. Han vill fortsätta. Sedan måste så klart spelarna och klubben säga sitt.
Trollkarlen som med små medel tog upp laget på den högsta nivån hittills är beredd att dra på sig blåstället och att kavla upp armarna. Frågan är hur många spelare som orkar börja om.
Oavsett så är Wahlund van att börja om och skicklig på att bygga lag.
"Förhoppningsvis är mitt och klubbens rykte så gott att vi kan locka till oss ersättare till de spelare som eventuellt försvinner.", sade han.
Den inställningen gör att jag redan nu blir nyfiken på nästa säsong. Och nu vet vi ju, ingenting är omöjligt.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
