Krönika: "Älskade tråkiga långa somrar"

Av Per Brolléus

Redaktör Brolléus om varför somrarna numera går så fruktansvärt fort.

Den går för fort, den tar slut för snabbt – och jag blir lika besviken varje år. Sommaren, för helsicke, vad händer?

I början av maj har man allting framför sig. Några dagar senare är det midsommar. Kollar i almanackan och inser att nu blir dagarna kortare och nätterna längre igen.

Lugna dig nu, sommaren. Lugna dig.

Det blir juli – en månad som bara smattrar till och så är det augusti… Det blev så i år igen. Och i backspegeln känns det som att det gått några veckor.

Varför?

Minns mina somrar som barn – de var oändliga. Nästan varje dag var den andra lik. Man lekte med kompisar, spelade fotboll, man åkte till badet, hade skrynkliga fingrar och åt ostmacka och glass. En månad då motsvarar en långhelg idag, ett sommarlov då är två veckor idag – känslomässigt. Och jag vet tamejtusan inte hur jag ska få ändring på det, om det ens går.

Men jag tror mig veta svaret på varför det som gick så sakta då går så fort nu – det sitter i skallen. Min skalle måste bli stimulerad hela tiden. Det handlar om intryck, det handlar om underhållning, det handlar om att aldrig ha tråkigt.

Jag har aldrig tråkigt. Aldrig någonsin.

Men det var ju det jag hade förr. Ofta hände det absolut ingenting och händer det absolut ingenting så går tiden betydligt saktare.

Början av sommaren 2026 inkluderades kanske 40 fotbollsmatcher i mitt liv. Som liten parvel hemma i Småland såg jag ingen match alls eller möjligen en som farsan lirade med CTC:s korplag.

Sommaren 2026 har jag besökt åtminstone 20 restauranger. Som åttaåring åt jag möjligtvis korv med mos från en korvkiosk en gång under hela sommaren.

Sommaren 2026 har jag dödat tid med att spela Wordfeud på mobilen eller Ruzzle (jag är fast i dessa träsk) vid minst 500 tillfällen. Som 11-åring spelade jag möjligtvis plockepin eller Svälta räv tre gånger på tre månader.

Sommaren 2026 har jag klippt fyra-fem säsonger av serier med vardera åtta avsnitt på nära timmen. Som 12-åring tittade jag på ursega barnprogram klockan halv fem varje vardag… Men inte mer än så.

Kontentan: Sommaren går snabbt för att det händer alldeles för mycket. Men jag har ingen aning om jag är lyckligare för det…

Per Brolléus