Varning: Du blir blåst på känslan i målen

Av Per Brolléus

Ett fotbolls-VM med fem svenska mål i första matchen är euforiskt och min röst hittar möjligen tillbaka innan det är dags att skrika sönder den igen, mot Nederländerna och mot Japan.

Ett fotbolls-VM med fem svenska mål i första matchen är euforiskt och min röst hittar möjligen tillbaka innan det är dags att skrika sönder den igen, mot Nederländerna och mot Japan.

Men nej, det är inte kul när det är som det är. Jag satt ensam i min stuga den tidiga måndagsmorgonen. Sverige-Tunisien. Trodde att jag var ganska ensam i hela kvarteret, vilket uppenbart inte var sant. Och det är skit. Inte alls roligt.

Jag ska förklara varför.

Förr upplevde alla tv-tittande människor allting exakt samtidigt. Sjöng någon någonting så hörde alla sången i exakt samma sekund. Slog någon världsrekord så slogs det inför ögonen på alla SAMTIDIGT.

Så är det inte längre.

Bara i mitt kvarter är liveupplevelser via tv en historia som är utdragen i säkert 30 sekunder. Någon tittar via ”den” appen, någon annan via mobilt bredband och någon via fiber och från en annan plattform.

Vi är uselt synkade.

Jag hade altandörren öppen och en bit i andra perioden hör jag ett JAAAA som kommer ganska långt ifrån, fyra-fem sekunder senare ett JAAA som är ännu kraftigare och kommer från andra sidan gatan. Först därefter hör jag mig själv, säkert femton sekunder senare, vråla ut min glädje. Göken hade satt 3-1.

Det var som om någon rånat mig på upplevelsen, kändes som om alla andra hade fått veta tidigare, som om jag var träskallen som fattade skämtet sist.

Så här kan vi inte ha det.

Mitt mobila bredband går väl lite slöare än det gör för grannen, som verkar ha höghastighetsfiber och turen att ha valt den plattform som skickar iväg tv-bilderna snabbat.

När jag insåg hur läget var så fattade jag samtidigt att jag troligen hade känt både Ayaris 1-0 och Isaks 2-0-mål mot Tunisien först via grannarna. Det avslöjade vem som var mördaren, de berättade slutet, de retades.

Jag stängde såklart dörren och kunde sen jubla utan att ha fått förkunskap om vare sig 4-1 eller 5-1. Men nej, så här kan vi inte ha det.

Nästa match ska jag antingen se tillsammans med 500 högljudda och onyktra andra fans – eller ensam långt långt ut i skogen utan en enda människa på flera kilometers avstånd. För så som det var i måndags – så kan vi inte ha det..

Heja Sverige

Per Brolléus

bitter Sverigesupporter sedan jag live i Dortmund såg Zlatan och grabbarna spela 0-0 mot Trinidad-Tobago