Insändare: "Tufft hopp"

Av Per Brolléus

Var gång jag kommer till Laholm ser jag dem – om det råkar vara en fredag! En handfull kvinnor som delar ut flygblad för fred. Det är tufft, alltså motigt för dem. Men de är orädda och uthålliga, alltså tuffa! Och jag känner att just genom dessa kvinnor för fred, så finns det ett visst hopp. Men alla vi andra som skyndar förbi, vad har vi för hopp? Inget alls, om vi anpassar oss till regeringen, som på olika sätt predikar att kriget kommer.

Långt borta är numera den självklara stolthet vi kände över att Sverige var självständigt och hade en egen uppfattning i internationella frågor. Ja, vi till och med kunde kritisera den tidens båda supermakter, inte bara den ena! Vi gick vår egen väg som neutralt och alliansfritt land, känt och beundrat över hela världen för vår demokrati och jämlikhet. Idag är det mesta söndertrasat sedan regeringen anslutit landet till Nato och envetet strävar efter att öka klyftorna och urholka demokratin. Den schweiziska banken Credit Suisse har konstaterat att Sverige har ”en av världens högsta ojämlikheter gällande förmögenheter”. Och man har kunnat läsa om att svenska mångmiljonärer inte betalar mer skatt än en vanlig arbetare. Det bäddar för stridigheter och klasskamp. I det avseendet pågår kriget mot oss löntagare redan inom landet. Det borde vi inte vara förvånade över efter att i årtionden fått höra de borgerliga partiernas förtal av det svenska folkhemmet.

Visst känns det tufft, lika motigt som för fredskvinnorna i motvinden på torget i Laholm. De bär på allas vårt hopp och jag önskar att de blir fler, många fler! Hoppet på en framtid för människa och miljö, ett bättre liv för oss alla, måste växa! Tack ni tuffa, orädda och uthålliga kvinnor – som förstått och känner ansvar!

Bo Alvberger