Jan Emanuel – ”En fattig man med mycket pengar”

Av Peter Jakobsson

I höstas släppte Jan Emanuel memoarerna med titeln ”Så var det med det”. Där berättar han för första gången historien om sitt liv från uppväxten med fattigdom, droger och våld, via företagsbyggande, dokusåpor och kändisskap, hela vägen till maktens korridorer och Riksdagen i Stockholm. Berättelsen beskrivs som ett stort, men ofta missförstått, politiskt engagemang och den avgörande vändningen som fick Jan Emanuel att lägga ner skitlivet för att i stället börja hjälpa andra.

Boken fick många hyllningar när den släpptes. Bokkritikernas omdömen var goda: ”Det är som en actionfilm. En anekdotfest.” (Torbjörn Nilsson, SvD), ”Rolig. Slagkraftig. Brutalt ärlig uppväxtskildring.” (Martin Wicklin, P1), ”En mustig skröna. Välskriven och medryckande” (Johannes Klenell, Arbetet).

I slutet av vecka 8 besökte författaren Jan Emanuel Båstad och Laholm för att signera böcker. Han gav även en föreläsning på högskolan i Halmstad som samlade många åhörare.

Hur var bemötandet från folk i Båstad och Laholm?

– Det har varit jättebra, inleder Jan Emanuel när han är på slutet av signeringen på Bjäre Bokhandel.

Med boken lyfter du fram din personliga resa på ett sätt som du inte gjort förr. Varför har du gjort den nu?

– Jag har varit ganska strikt på att inte dela med mig tidigare av det privata men när jag blev uppvaktad av förlaget så såg jag möjligheten att få berätta min historia, förklarar Jan Emanuel och fortsätter:

– Jag vill kalla det för en facit-bok, primärt för unga män. Så de inte ska behöva falla i alla hålen jag gjort. Livet är en vandring som inte är så kul alla dagar. Jag har testat att göra en hel del mindre genomtänkta saker i livet samtidigt som jag senare även jobbat med vård och behandling och genom det presterat en nästan egen vårdmodell på hur man kan få folk ur missbruk och tillbaka in i samhället. Så jag tänkte att jag skriver boken och använder min egna livshistoria som redskap för att visa en vägriktning så att folk inte ska behöva göra bort sig och skada sig på riktigt.

Boken har sålt bra och nyligen lanserades den även som ljudbok.

– Det har tagits emot väldigt bra, vilket är roligt. Ljudboken gör nu att den nått ännu fler.

Har du läst in ljudboken själv?

– Ja, och det var en utmaning. Boken är lång och när jag läste in den så blev det ytterligare en påminnelse om allt jag skrivit.

Du har många titlar och epitet. Du beskrivs som Robinsonvinnare, politiker, välfärdsentreprenör, mångmiljonär med mer.

– Det är journalisterna och media som hittat på alla de benämningarna. Jag vet inte riktigt vad de menar med välfärdsentreprenör. Det är ett påhittat ord som jag tycker de försöker ladda med negativitet, ungefär som att man försöker profitera på välfärden. Och det är inte sant i mitt fall.

Hur menar du då?

– Vi tjänade inte direkt några summor att prata om när vi drev företagen i Sverige. Det var först när vi hade skapat en vårdmodell som var så pass bra att det intresserade utländska företag som vi tjänade pengarna. I detta fall var det riskkapital från Storbritannien som kom in i Sverige och jag betalade stora summor av det i skatt i Sverige. Så jag betalade till skattekollektivet, det var inte skattebetalare som betalade mig. Brittiska pengar tillfördes vårt system.

Tycker du att medier inte berättar om din business korrekt?

– De skriver oftast det som säljer bäst. Då har det varit en förenklad version med laddade ord. Men det är svårt att själv försöka justera den allmänna bilden som har målats upp. Det är lite roligt att de första som grävde mest i hur det verkligen låg till var ett humorprogram, Svenska Nyheter. Sen började även andra journalister forska lite mer i det hela.

Så vad vill du sätta för titel på dig själv?

– En fattig man med mycket pengar.

Jan Emanuel har många synpunkter på samhället och kallar sig för en äkta sosse. Foto: Peter Jakobsson

Du skulle kunna slå dig ner och bara njuta resten av livet. Varför gör du inte det?

– Om man kan bidraga och förändra så ska man göra det, annars är man en liten lort, som Astrid Lindgren sa. Jag har möjlighet att påverka genom mina kanaler på sociala medier och min plattform där jag skriver debattartiklar och kan agera politiskt, så då gör jag det.

– Jag ser hur ett helt samhälle, uppbyggt av generationer, nu håller på att urgröpas och förstöras av inkompetenta politiker. Det är inte någon tredje kraft i form av konjunkturen, krig eller annat som förstör, det är politikerna. Men det går att förändra.

Har du planer på att gå in i politiken igen?

– Jag vet vad jag kan göra som aktiv politiker kontra när jag påverkar fritt som nu. Att påverka med partipiskan vinande är svårt, nu har jag större möjligheter. Jag är en sann socialdemokrat och medlem i partiet, jag driver klassiska socialdemokratiska frågor men partiet har gått ifrån dem. Vilka forum jag kommer välja i framtiden får vi se.

Blir du alltid upprörd när saker inte sköts som du tycker de ska?

– Ja, när det handlar om vår gemensamma ekonomi. Om enskilda privatpersoner fuckar upp sin ekonomi skiter jag i men när våra skattepengar går till fel saker så blir jag upprörd.

Skulle du kunna tänka dig att slå dig ner på en plats där det är lungt och låg kriminalitet som i Båstad?

– Jag har delvis gjort så kan man säga. Jag hade hus i Marbella men har nu flyttat på mig till Gran Canaria av just anledningen att det är lugnare. Till Marbella började det komma så mycket av den skiten som jag ville slippa från Sverige. På Gran Canaria är det lugnt och härligt.

– Det är ett privilegium om man kan bo där det är lite tråkigare men också lugnt och tryggt.

Om det kommer en del två av dina memoarer om 20 år, vad kommer det stå i den?

– Att jag varit en del i att återskapat folkhemmet och vänt den absurda utvecklingen med otryggheten som är i Sverige. Vi var förr bland de bästa i världen på skola, välfärd och annat men nu är vi bland de bästa i världen vad gäller antalet sprängningar i ett land som inte är i krig. Skjutningarna och antalet intagna på fängelse är annat som ballat ur.

Har du någon koppling till Laholm?

– Jag känner möjlkbonden Gunnarsson i Laholm. Han har frigående kossor som själva går in och blir mjölkade. De kossorna har ett fint liv. Det är min kollegas frus föräldrar.