Ponnypappornas succé på festen

Av Carina Nilsson

Sex ponnypappor gjorde succé på Björbäcks ryttarförenings fest i helgen. Under stort hemlighetsmakeri hade papporna tränat, lånat sina barns käpphästar och fruarnas hjälmar.
Tillsammans genomförde de en kadrilj till tonerna av ryttarföreningens egen heja-ramsa, Björbäcks bävrar, och stort jubel från publiken.

Björbäcks ryttarförening har fått ett uppsving med många nya barn som tränar.

– Vi har jättemånga barn och ungdomar hos oss nu. Föreningen har fått ett stort lyft och vi har en väldigt fin, familjär stämning där alla får vara med, säger Elin Gustafsson från styrelsen.

Med många barn är det också många föräldrar på plats på träningarna. Inför planeringen av årets klubbmästerskap med efterföljande fest kom två av styrelsemedlemmarna – Ida-Paulina Johansson och Elin Gustafsson – på att de ville spexa till det.

– Jag hade sett att någon klubb i Norrland hade gjort det här och vi tyckte det var väldigt kul. Vi tänkte också att det nog fanns några pappor som skulle kunna tänka sig att vara med och spexa lite, säger Elin Gustafsson.

Elin och Ida-Paulina fick med sig sex av papporna. En av dem är Martin Lillemose, som själv har två döttrar som rider i föreningen.

– Jag kommer från en familj som alltid har hållit på med hästar, men jag rider inte själv. Men med två barn med hästar så blir man involverad som stalldräng om inte annat, säger han.

Ida-Paulina, som är dressyrryttare, satte samman en kadrilj för papporna med käpphästar.

Sex ponypappor från Björbäcks ryttarförening stod för festens överraskning i helgen, när de red kadrilj med barnens käpphästar. Foto: Privat

– Att rida kadrilj är populärt vid uppvisningar men också svårt då man ska synkronisera rörelser till både musik och de andra ryttarna. Att hålla takt och avstånd är viktigt för att det ska se snyggt ut och våra ekipage fick både rida skänkelvikning och göra galoppombyten bland annat, säger Elin Gustafsson.

– Personligen föredrar jag hoppning framför dressyr, men Ida-Paulina är en väldigt duktig dressyrryttare som coachade oss genom det här, säger Martin Lillemose.

Varken barn eller andra familjemedlemmar anade något.

– Vi tränade ett par gånger, själv skulle jag på ”traktorträff” någon annan skulle på ”sent möte med jobbet”. Man kände sig lite smutsig när man fick ljuga hemma men det skulle ju bli en överraskning, säger Martin Lillemose.

Papporna lånade sedan sina barns käpphästar utan lov och likaså hjälmar från sina fruar när det var dags för festen i bygdegården med ett hundratal deltagare.

– Vi visste kanske inte riktigt vad vi hade gett oss in på när det var dags och barnen tyckte nog att det var lite skämmigt i början. Men i takt med att folk skrattade och applåderade så tror jag de tyckte det blev rätt kul. Det lättade upp stämningen i alla fall, även om den var god hela kvällen, säger Martin Lillemose.

På köpet fick papporna också en ny gemenskap.

– Jag kände en av papporna sedan tidigare men de andra har jag mest sagt hej till. Nu har vi fått en helt annan sammanhållning vilket är jättekul, säger Martin Lillemose.