40 år på boendet som firar 60

Av Johan W Jönsson

I november är det precis 60 år sedan Fridhemsården i Lilla Tjärby stod inflyttningsklart. Jubileet firades med tilltugg, tårta, cider och kaffe. Det särskilda boendet var pyntat dagen till ära och gamla medarbetare var inbjudna till kalaset.
– Jag trivdes bra på jobbet hela tiden. Gemenskapen var god och vi hjälptes alltid åt, säger Sylvia Nilsson med 40 år bakom sig på Fridhemsgården.

”Onsdagen den 18 november 1964 var det inflyttningsdags på Fridhemsgården. Med bil från det gamla ålderdomshemmet i Trulstorp kom elva pensionärer och de togs emot vid dukat kaffebord.

Föreståndarinnan, Alma Grönvall hade tillträtt redan på våren och till hjälp hade hon två eller tre vårdbiträden och ett ekonomibiträde.”, står att läsa i en skrift om Lilla Tjärby.

Det var riktig feststämning på det särskilda boendet när LT kom på besök 60 år senare. Dagens ”föreståndarinna” (enhetschef) heter Nina Frick Larsson:

– De som bor här är de viktigaste vi har. Jag och mina medarbetare ska se till att skapa fest och meningsfullhet så fort vi kan och detta är ett sådant tillfälle, säger hon.

Idag har Fridhemsgården 32 lägenheter och det är cirka 40 personer som jobbar på det särskilda boendet. Under åren har lokalerna växt med flyglar åt såväl väst som öst.

– Vi firar med tilltugg och cider. Sedan blir det smörgåstårta och kaffe. De som vill har fått ta med sig anhöriga. Dessutom har vi bjudit in några som jobbat här tidigare, säger Nina.

Nina Frick Larsson är enhetschef på Fridhemsgården i Lilla Tjärby. Det särskilda boendet firar 60 år sedan de första boendena flyttade in i november 1964. Foto: Johan W Jönsson

En av dem är Sylvia Nilsson. Hon hade så kul på jobbet att hon valde att jobba extra fram tills hon fyllde 70. Det var för åtta år sedan. Sylvia minns väl den dagen 2016 när hon tackade för sig.

– Jag har aldrig haft problem att komma upp på morgonen. Men en morgon frågade jag mig själv vad jag höll på med. När jag jobbat klart passet sade jag att de inte behövde ringa mig mer.

– Då hade jag bearbetat att jag var pensionär på riktigt. Hade jag slutat tvärt tror jag inte att jag mått bra. Jag behövde fasa ut mig själv på något sätt, säger Sylvia, som alltså trivdes bra på jobbet.

– Ja, det gjorde jag. Jag tyckte om att ta hand om äldre människor som behövde hjälp och vi hade en väldigt god kamratanda. Det var jättefin stämning hela tiden.

När Sylvia började jobba på Fridhemsgården 1975 fanns inga takliftar. Så visst var arbetet strängt emellanåt och hon berättar att ryggen har tagit stryk, men att gympa har varit bra medicin.

Hon bor bara några stenkast från sin gamla arbetsplats. Det gjorde att hon alltid kunde ta sig till jobbet, oavsett väder. Även när snödrivorna låg djupa kunde hon plumsa till Fridhemsgården.