Av Johan Jönsson
Efter 40 år på fotbollsplanerna blåste Karl-Erik ”Kalle” Mattsson i höstas i pipan för sista gången. Den sista matchen ägde rum på Lilla Tjärby IP, där hemmalaget Lilla Tjärby IK tog emot Torup/Rydö FF (kryss) – och där Kalle överraskades av sin familj som kommit för att hylla honom.
Strax före avspark vecklades en lång rad utskrivna papper ut framför den luttrade domaren: samtliga 1 812 matcher han dömt, noggrant dokumenterade av Kalle själv i ett Excelark hemma på datorn. Han fick också en tavla med en inramad domartröja – försedd med siffran 1810 (Kalle tog två återbudsmatcher och sabbade det hela).
– Det var väldigt fint och rörande. Helt överraskande, säger en märkbart stolt Kalle Mattsson.
Beslutet att avsluta karriären har växt fram. I våras opererades Kalles fru Carina för bröstcancer och hans egen hälsa har också spelat in. För bara några veckor sedan drabbades han av en stroke.
– De säger att jag ska bli helt återställd, men jag får inte köra bil på tre månader, berättar han.

Kalle Mattsson har blåst i pipan och vinkat med llnjeflaggan för sista gången. Foto: Johan Jönsson
Att sluta som domare efter 40 år blev därför både ett naturligt och ett självvalt avslut.
– Jag ville bestämma själv när det var dags. Kroppen har börjat säga ifrån. Hade stroken kommit nu efteråt kanske jag inte fått välja, säger 67-åringen.
Samtidigt lockar familjelivet mer än någonsin. Kalle har fyra barn och ett gäng barnbarn – och nu finns tiden för barnpassning, promenader och gympass.
Kalles domarbana inleddes 1985. Den första matchen, en träningsmatch mellan Hishults damer och Göteryd, minns han än i dag.
– Spänd var man ju. Ett litet toalettbesök innan avfärd, det har jag nästan gjort i alla år. Det hör till, skrattar han.
Att han blev domare var delvis en pik från den legendariske Laholmsprofilen Rudolf Iles.
– Han tyckte jag gnällde så mycket på planen att jag lika gärna kunde döma själv. Jag hör fortfarande hans röst när jag tänker på det, skrattar Kalle.
Som spelare hann Kalle göra 99 mål på 330 matcher för Skogaby BK, främst som mittfältare.

Många matcher har det blivit. Hela 1 812 stycken. Kalle Mattsson kan lägga domarkarriären på hyllan efter ett gott förättat värv. Foto: Johan Jönsson
Av sina över 1 800 matcher finns det en som lyser klarast.
– LT-cupfinalen år 2000 mellan Lilla Tjärby och Walldia (med BKW som mästare). Fyra timmar tidigare hade min son Edvin fötts. Det är ett minne för livet, säger han.
Utöver de sportsliga minnena lyfter Kalle också samspelet med spelare och tränare.
– Förtroendet är allt. Man måste kunna erkänna ett misstag – inte varje gång, men när det behövs. Sedan att lägga sig på rätt nivå.
Trots diskussionen om tuffare klimat på landets fotbollsplaner tycker Kalle att Laholmsfotbollen utvecklats åt rätt håll.
– Det var tuffare förr. Nu är det mer gnäll för att spelarna inte orkar, säger han och ler.

Kalle Mattsson fick ett fint minne av familjen efter sista matchen. Foto: Johan Jönsson
Han gläds också åt att domarkåren växer.
– I år har fler utbildats än på tio år. Det känns lovande.
Utöver planerandet och själva dömandet har han varit ett nav i Laholms domarförening i över två decennier – både som instruktör och ordförande.
– Det har varit fantastiskt alltihop. Men utan en förstående fru hade det aldrig gått och nu är det dags att ge tillbaka.
Trots pensionen från både arbete och domaruppdrag tänker Kalle inte lämna fotbollen helt.
– Jag ska landa lite först. Sedan får vi se om det blir något inom förbundet. De är på mig. LFK:s hemmamatcher kommer jag följa. Och lokala fotbollen – den släpper man inte, säger han.

Många matcher har det blivit. Hela 1 812 stycken. Kalle Mattsson kan lägga domarkarriären på hyllan efter ett gott förättat värv. Foto: Johan Jönsson

Vuxenleksaken har redan hittat in hos Kalle. Avancerat lego är en hobby. Här Old Trafford. Manchester United är inte favoritlaget men det var arenan som fanns. Det tog mer än de tre timmar som stod på paktetet att bygga, ler han. Foto: Johan Jönsson
