"Brister i respekt för grundläggande mänskliga rättigheter"

Av Rickard Gustafsson

Det är ord och inga visor som riksdagsledamoten Bengt Eliasson (L) förmedlar när han i en lång intervju med Laholms Tidning ger sin syn på den diskriminerande behandling som funktionshindrade personer och deras anhöriga utsätts för av myndigheter och kommuner. En situation som ur ett humanistiskt perspektiv är helt oacceptabel, menar Eliasson.

Den liberale riksdagsmannen Bengt Eliasson, numera bosatt i Ugglarp utanför Falkenberg, har i åratal haft som mission att förändra lagen kring funktionshindrades rätt i samhället. Han är partiets talesperson inom funktionsfrågor och LSS och kanske den störste förkämpen att få till en lagändring inom LSS-området.

Under lördagens manifestation I Laholm gav han sin syn på hur skev och tokig tillämpningen av LSS-lagen blivit efter att svenska myndigheter och kommuner, i jakt på ekonomiska besparingar, glömt bort det som egentligen var syftet med lagen – att hjälpa och stötta den lilla individen.

I anförandet på Stortorget påtalade Eliasson att LSS är en rättighetslag, vilket innebär att kunna Leva Som Svensson och att allt borde handla om respekten för dessa rättigheter.

I verklighetens Sverige, menar Eliasson, handlar det snarare om brist på respekt för de grundläggande och lagstadgade rättigheterna och ett domstolsväsende som blivit allt hårdare i sina tolkningar av lagen.

– Det visar sig runt om i landet varje dag genom politikers tysta medgivande till myndigheternas agerande. Staten, via Försäkringskassan, gör sitt yttersta för att dra ner stödet till personer med funktionsnedsättning. Det innebär att ansvaret tippas över till kommunerna och det är anmärkningsvärt och allvarligt att man systematiskt har en allt hårdare tillämpning gentemot funktionshindrade, säger Bengt Eliasson.

Han menar att det är tydligt att myndigheterna är på irrfärd, långt ifrån lagens intentioner, och att det inneburit ett stort tapp i förtroendet för tryggheten och välfärden.

– Det har blivit hårdare bedömningar, neddragningar och försämringar i hela landet, men det finns inget i nuvarande lagstiftning som hindrar en generösare tillämpning. Man behöver inte lägga sig på lägstanivå, man har möjlighet att göra mer.

Eliasson betonar att lagen från 1993 inte ändrats, men att tolkningen genom åren blivit stenhård. Det allvarligaste angreppet på svensk LSS-omsorg, menar Eliasson, inleddes med att regeringen i ett regleringsbrev 2016 till Försäkringskassan skrev att de ska ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.

– Det var ett tydligt besparingsuppdrag. När Försäkringskassan får order att begränsa timmarna så gör de det. Hur gör man det utan att lagen förändras? Jo, genom att ställa sig på uttolkningens hårdaste och yttersta kant.

Riksdagsledamoten för fram att många svenska kommuner inte följer LSS-lagen och FN:s konvention om mänskliga rättigheter, barnkonventionen och konventionen för personer med funktionsnedsättning.

Intentionen med lagen var ju ursprungligen att hjälpa dessa människor, men samtidigt känner många funktionshindrade och anhöriga att myndigheterna kämpar emot sina egna medborgare. Hur har det blivit så?

– Alltihop, bakom kulisserna, är en politisk beställning där regeringen bett sina myndigheter att dra i handbromsen – inte skriftligt eller offentligt – men i sina dialogmöten, och svenska myndigheter är följsamma. Utöver det har domstolarna börjat att döma hårdare när det gäller LSS-lagen och styckat upp den och de tolkar den skrupellöst.

Eliasson menar att det ena ger det andra i jakten på besparingar och han berättar att Försäkringskassans rättsavdelning i sin tur tolkar Högsta Förvaltningsdomstolens domar för att göra praxis av dem i sin verksamhet. Spiralen bara fortsätter.

– Den avdelningen på Försäkringskassan har sedan 2014 ställt sig på yttersta hårda kanten i tolkningarna, så hård kant att domare som varit med om att döma i rättsfallen inte känner igen sina egna domar. När staten sedan puttade över ansvaret till kommunerna så hakar de på och letar möjligheterna till besparingar.

Bengt Eliasson pratade med många olika människor som ville ställa frågor kring LSS och personlig assistans. Här ses han med laholmarna Margareta Bengtsson och manifestationens initiativtagare Anne Kjerstin Löfstedt Schulz. Foto: Rickard Gustafsson

Från Laholms kommun anför man att det inte handlar om pengar, utan att man måste vara rättvis. De säger att de följer lagen och domstolspraxis och inte kan vara mer generösa än andra kommuner. De hävdar också att människor kan komma att flytta till Laholm om man sjösätter en ambitionshöjning. Hur tänker du kring det?

– Det är klart att det handlar om pengar så för mig håller inte det resonemanget. Det är heller ingen i Sverige som kunnat påvisa att det pågår flyttströmmar till de kommuner som inte hakat på neddragningsspåret. Det är inte heller så att en del kommuner blivit generösare och de andra ligger kvar. Utan det är snarare så att en del kommuner ligger kvar och andra har blivit snålare, om man uttrycker sig så.

Att de här problemen får fortgå år ut och år in beror på, tror Eliasson, att den grupp som utsätts inte är starka nog att föra sin egen talan.

– Det är en tyst grupp. Det är inte 2½ miljoner pensionärer som reser sig upp som en man och det är inte högröstade företrädare som ställer sig på barrikaderna. Det är ingen stor väljargrupp, så cyniskt tror jag att det är. Jag personligen tycker att om man ska mäta kvaliteten på ett välfärdssamhälle så ska man titta på hur man behandlar sina minsta.

Mitt i allt elände, som många med Eliasson anser pågår runt om i Sverige, var manifestationen och mötet med cirka 150 personer på Stortorget, i snålblåsten, en glädjande upplevelse för riksdagsledamoten.

– Det är fantastiskt roligt att det var så stark uppslutning. Det känns att det finns ett starkt engagemang i Laholm, människor bryr sig, det värmer mig, säger han till LT.

Eliasson berättar att medvetenheten för funktionsrättspolitiska frågor ökat och hamnat högre upp på samhällsagendan.

– Ni i media är betydligt mer benägna numera att berätta och beskriva både personliga fall och även frågorna ur ett mer systematiskt perspektiv. Det har bidragit till att funktionshinderorganisationerna blivit bättre på att torgföra sina åsikter och det leder till ett större folkligt engagemang.

Inför åskådarna målade han upp vilka nedvärderande situationer som funktionshindrade personer utsätts för i behandlingen av socialtjänstens och Försäkringskassans handläggare. Att de med tidtagarur följer med in på toaletten och räknar minuterna det tar för en person att göra sina dusch- och toalettbehov – allt för att kunna bedöma hur stort behov individen har av personlig assistans.

– Jag höll dock inne och utelämnade de värsta detaljerna. Det här måste upphöra, det är så förnedrande! Jag tror ingen skulle känna sig bekväm med granskningen av livets mest intima delar, säger Bengt Eliasson.

Han menar att minuträknandet är rena galenskapen och att uppdelningen mellan grundläggande behov och personliga behov är ren nonsens och att man måste se till helheten för individens bästa.

– Du kan få hjälp att tvätta håret, men inte hjälp att kamma dig. Du kan få hjälp att tvätta dig i ansiktet, men inte hjälp att raka dig. Du hör ju hur tokigt det låter.

Han berättar att de LSS-fall som uppmärksammats i Laholm inte på något sätt är unika. Vart han än reser i Sverige möts han av likartade ärenden.

– Det finns väldigt många bättre kommuner än Laholm som gör allt de kan för att bibehålla en hög nivå inom LSS. Men tyvärr, det känns som att fler och fler kommuner följer i samma riktning.

Även om socialnämnden inte närvarade på torget var det relativt många lokala politiker som kommit för att lyssna på Bengt Eliasson, däribland Roland Norrman (M), Mikael Kahlin (MED), Lennart Svensson (V) och Bertil Johansson. Foto: Rickard Gustafsson

Inom LSS-omsorgen finns tio olika åtgärder där personlig assistans bara är en av åtgärderna. Bengt Eliasson skräms över att många kommuner allt oftare vill nyttja LSS-åtgärden som innebär att man vill placera funktionshindrade på gruppboenden.

Eliassons bild bekräftas av en färsk kartläggning som SVT Nyheter i Jönköping nyligen rapporterade om efter att ha granskat kommunerna i Jönköpings län.

– Det pågår en institutionalisering i Sverige, flera av de stora organisationerna pekar på just detta. Men personlig assistans är den billigaste LSS-insatsen som finns, det är inget snack om saken, och det är utrett att det är betydligt billigare än en gruppboendeplats.

Om personlig assistans är den billigaste åtgärden varför hänvisar då politikerna till att det finns andra LSS-åtgärder att söka?

– Det är ohyggligt svårt att säga. När jag diskuterat det här med ministrar, Lena Hallengren och hennes företrädare Åsa Regnér, får jag uppfattningen av att det är ideologiskt betingat. Personlig assistans innebär att den enskilde har rätt att välja vem, när eller hur insatsen ska utföras. Det retar en del som ideologiskt har synen att det är samhället som ska bestämma.

Om man jämför med exempelvis gruppen äldre och pensionärer. Där vill kommunerna i största möjliga mån att omsorgen ska hanteras av hemtjänsten som är billigare än särskilda äldreboenden (SÄBO). Jag har i jämförelse svårt att se logiken?

– Det är egentligen väldigt ologiskt och inte bara det, det är ett intellektuellt haveri som pågår. Det är en fråga du måste ställa till kommunpolitikerna för det är klarlagt att assistanstimmar är billigare än gruppboende. Om man inte har behovet av gruppboende utan kan och vill bo själv, varför ska man då inte få göra det?, säger Eliasson och betonar vikten av individidens rätt till självbestämmande.

Till sist, ny lagstiftning är på gång. När kan funktionshindrade och deras anhöriga få den stöttning som de idag känner att de saknar, av politikerna i Sveriges riksdag och kommuner?

– Fullt ut, enligt regeringens tidsplan, om fem år. Den sjösätts nu vid årsskiftet och jag tycker personligen att det är alldeles för lång tid. Men jag tror att 2023, vid halvårsskiftet, att man börjar skönja en ljusning på den statliga sidan i Försäkringskassans beslut. Sen kommer det ta tid innan det ramlar ner i de kommunala besluten, för där finns det en eftersläpning hela tiden.