Av Rickard Gustafsson
Två värdefulla designmattor slumpades bort för en tjugolapp på en loppis på ett kommunalt äldreboende. Någon sakkunnig bedömning av föremålen gjordes inte före utförsäljningen, vilket väcker frågor om även andra kulturföremål kan ha sålts för en spottstyver.
– Det är mycket olyckligt och vi måste styra upp rutinerna så att det inte händer igen, säger socialchefen Daniel Johansson.

Den 7 juni arrangerades en loppis på kommunens äldreboende i Knäred. Evenemanget hade marknadsförts på sociala medier med budskapet att behållningen skulle gå till boendets bingokassa och förgylla vardagen för vårdtagarna.
Bakgrunden till initiativet var bland annat ett föreläggande från räddningstjänsten där socialförvaltningen fått krav på sig att säkerställa att inga utrymningsvägar på Björkebogården var blockerade.
– Dels handlade det om brandskydd, dels av hänsyn till vårdhygien och smittskydd. Det fanns helt enkelt för många och olämpliga saker och någonstans fick man välja att antingen slänga de här grejerna eller anordna ett trevligt event och ge sakerna ett nytt hem, säger socialchefen Daniel Johansson som först i efterhand fick reda på utförsäljningen.
Flera personer som LT talat med berättar att det på försäljningsborden dukats upp allt från dukar och porslinsserviser till möbler, skåp och amerikaklockor.
De berättar också att loppisen startade före utsatt tid och att flera potentiellt ekonomiskt och kulturhistoriskt värdefulla föremål såldes till vrakpriser.
I utbudet stack två designmattor ut – skapade av den internationellt erkända textilkonstnären och formgivaren Judith Johansson (1916–1993).
I nästan 50 år drev hon en vävateljé i Knäred tillsammans med maken John. Bland kunderna fanns kungligheter, ambassader, kyrkor och företag. Enligt källor till LT ska konstnären själv ha skänkt mattorna till Björklidens äldreboende, föregångaren till Björkebogården, på 1960-talet.
I konstkretsar rankas Judith Johansson bland Sveriges främsta mattkonstnärer efter Märta Måås-Fjetterström. På senare år har hennes rölakanmattor sålts för mellan 25 000 och 50 000 kronor hos större auktionshus.
– Jag hörde från en anställd på boendet att mattorna sålts för 20 kronor. Det är en skam eftersom det handlar om skattebetalarnas egendom, säger en besökare.
Judith Johanssons status bekräftas inte minst genom den utställning om henne som pågår just nu och fram till den 6:e september på Rian Designmuseum i Falkenberg.
Både äldreboendets chef Malin Karlsson och socialchefen Daniel Johansson bekräftar att mattorna sålts till loppispriser, men att det exakta försäljningspriset är okänt.
– Jag vet inte, men antagligen är det småsummor. Det är beklagligt att vi inte hade koll på detta men hade vi vetat eller insett dess värde hade vi självklart aldrig lagt ut mattorna på loppisen, säger Malin Karlsson och berättar att den totala loppisintäkten blev drygt 1 000 kronor.
LT har talat med flera personer som besökte loppisen på det kommunala äldreboendet första helgen i juni. De berättar att de sett företrädare för Laholms Auktioner i Laholm på platsen.
– Jag kom dit fem-tio minuter innan loppisen skulle starta och noterade då en bil från Laholms Auktioner. Då kom en man bärande på mattorna, ihoprullade, och lastade in i bilen, säger en av besökarna.
Socialchefen Daniel Johansson uppger att personal på boendet pekat ut Laholms Auktioner i Laholm som köpare av mattorna. Att firman dessutom skulle ha fått förtur till loppisborden, vilket LT källor påstår, kan han däremot varken bekräfta eller dementera.
– Det var flera personer som blev insläppta tidigare, men jag har hört mig för hos personalen och de hävdar att det är Laholms Auktioner som varit där och köpt mattorna.
– Spontant känner jag inte att vi har någon rätt att återkräva de här mattorna. Personen i fråga har ju inte gjort något felaktigt, utan gått på en loppis och köpt de här sakerna och gjort sig ett klipp, säger Daniel Johansson.
LT har varit i kontakt med Dennis Lång på Laholms Auktioner. Han berättar att han kom till Björkebogården en kvart innan loppisen officiellt startade och att kommersen då redan var i gång.
– Det var massa folk där och handlade innan de öppnade så det var säkert mycket som var intressant som gick mig förbi, säger han.
Han förnekar bestämt att han skulle ha köpt några Judith Johansson-mattor.
– Jag var där, men jag köpte inga mattor. Jag köpte bara två gamla skåp och det var inte något anmärkningsvärt med dem över huvud taget. De här med mattorna har jag ingen aning om.
När LT berättar att flera källor uppger att de sett en företrädare för Laholms Auktioner bära ut mattor från äldreboendet står han fast vid sin uppfattning.
– Nej, det är inte vi som köpt dem. Det kan vara Laholms Auktionskammare i Vallberga, men jag tror inte att det är de heller för jag minns inte att jag såg dem där. Du får höra med dem, säger Dennis Lång.
Mattias Olsson och Joakim Kjellsson på Laholms Auktionskammare avvisar fullständigt alla påståenden eller rykten om inblandning och delaktighet i Björkebogården-affärerna.
Han berättar att företaget sedan starten 2017 aldrig har köpt något konstföremål för egen räkning. Tvärtom bistår de lokala loppisarrangörer med att identifiera värdefulla föremål som kan säljas genom Laholms Auktionskammare på den globala auktionssajten Auctionet.
– Vi skulle aldrig få för oss att handla för egen vinning på en loppis. Vår affärsmodell är enkel och transparent. Vi arbetar endast med provisionsbaserad försäljning där våra kunder får sina föremål exponerade på den internationella marknaden för att uppnå bästa möjliga marknadspris. Det är den modell vi byggt vårt anseende på sedan starten, säger han.
Olsson tror att anledningen till att deras företag förekommer i ryktesspridningen beror på att människor helt enkelt förväxlar de båda auktionsfirmorna då de bär snarlika namn.
– Vi har haft så många problem sedan Laholms Handel och Partier för några år sedan döpte om sig till Laholms Auktioner. Det sker ofta en sammanblandning och det är mycket olyckligt eftersom det rör sig om två helt separata verksamheter med helt skilda affärsidéer och utan koppling till varandra, säger Mattias Olsson.
Men frågan om vem som köpte mattorna är bara en del av historien. Minst lika anmärkningsvärt är att de över huvud taget hamnade på loppisbordet.
Enligt äldreboendechefen Malin Karlsson gick personalen igenom utbudet och plockade bort föremål som bedömdes vara värdefulla.
– Vi har gjort så gott vi kan i de efterforskningar som gjorts. Men de här mattorna finns inte i någon förteckning och vi vet inte om de köpts in eller skänkts eftersom det heller inte finns något gåvobrev.
Uppgiften bekräftas av kommunens kulturenhet som ansvarar för Laholms kommuns konstsamling. Några Judith Johansson-mattor på Björkebogården finns inte registrerade, trots att kommunen gjorde en inventering så sent som 2023.
Hur mattorna kunnat falla utanför kommunens inventering kan kulturutvecklaren Charlotte Strömberg Eliasson inte svara på, men blir bestört när hon får höra att de sålts på loppis.
– Det är ett helgerån! Det finns inte ord för det här och det gör ont i mitt konsthjärta. Det är under all kritik och det här måste utredas vidare. Judith Johansson är en av våra stora kulturpersonligheter och hennes verk är ett kulturarv som förtjänar att lyftas fram.
Loppis-affären kommer sannolikt att ge stort eko i konstvärlden men även leda till diskussioner i Stadshuset.
Politikerna i socialnämnden har informerats om händelsen och socialchefen räknar med att nya rutiner kommer att införas.
– Vi måste vara självkritiska. Även om föremål skänkts till ett äldreboende är det fortfarande Laholms kommuns och allmänhetens egendom. De här besluten kan inte ligga på enhetschefsnivå utan vi behöver lyfta det till en nivå där vi säkerställer att det här aldrig händer igen.