Studio Åsen – berättelsen om ett musikaliskt nav

Av Johan Jönsson

På en gård strax utanför Våxtorp, i en ombyggd drängakammare, växte något fram som kom att sätta djupa spår i musiklivet i södra Sverige. Där låg Studio Åsen – en inspelningsstudio som mellan mitten av 1970-talet och slutet av 1990-talet blev ett kreativt nav för musiker från södra Halland, norra Skåne och delar av Småland. Nu är studions historia på väg att dokumenteras i en film av Thomas Möller, själv musiker och en av dem som en gång spelade in där.

– Jag upplever Studio Åsen som en del av mitt eget musikaliska arv, säger Thomas Möller. Och inte bara mitt. En hel generation musiker har någon relation till den här platsen.

Historien börjar långt innan studion får sitt namn. Redan 1966 möts Jörgen Johansson och Leif Håkansson i realskolan i Laholm. I träslöjden bygger de sina första elgitarrer, och gamla radioapparater får fungera som förstärkare. Ambitionen växer snabbt, och snart görs resan till Stigs Musik i Örkelljunga för att köpa en riktig Fender-förstärkare – ett avgörande steg.

Med tiden blir Jörgen basist, Leif stannar vid gitarren och fler musiker ansluter. Bernt Åhslund blir trummis, Bengt Lundal organist och sångare. Bandet tar namnet Ollyies by L B B J och spelar på bygdegårdar och skolor i trakten.

Bernt Åhslund, Jörgen Johansson och Leif Håkansson var med i bandet Syrebrist och startade Studio Åsen, som nu blir dokumentärfilm av Thomas Möller. Foto: Johan Jönsson

När Bengt Lundal lämnar ersätts han av Karl-Anders Nilsson från Hasslöv. Samtidigt föds ett nytt namn – Syrebrist. Inspirationen kommer, som så ofta i bandhistorien, från ett oväntat håll: en tidningsartikel om tusentals höns som dött av just syrebrist.

– Av någon anledning tyckte vi att det passade, minns Jörgen och Leif med ett leende.

Syrebrist var i grunden ett rock- och bluesband, tydligt präglat av 60- och 70-talets ideal: bluesrock, Fleetwood Mac, Peter Green, flower power och “make peace, not war”. Bandet gjorde sig snabbt ett namn lokalt och regionalt.

1971 vann Syrebrist talangtävlingen Nya Ansikten i Helsingborgs konserthus och gick vidare till riksfinal på Södra Teatern i Stockholm, där de slutade på delad förstaplats. De spelade i Sveriges Radio, delade scen med Hoola Bandoola Band, Peps Persson och finska Tasavallan Presidentti, och turnerade flitigt.

Thoas Möller ligger bakom filmen om Studio Åsen. Foto: Johan Jönsson

Men spelningar på ungdomsgårdar betalade dåligt. Lösningen blev ett tillfälligt men strategiskt vägval: dansbandsmusiken.

– Det var ett snedsteg musikaliskt, men ett nödvändigt steg ekonomiskt, konstaterar de själva.

Under namnet Full Hand spelade de dansband, tjänade pengar – och investerade allt i instrument, PA-utrustning och så småningom i en studio.

Syrebrist har luft under vingarna. Slagkraftig rubrik i LT när det begav sig. Foto: Skärmdump

Till en början spelade Syrebrist in sig själva i replokalen på Ängagården i Våxtorp med en enkel rullbandspelare. Kvaliteten räckte inte till. Beslutet togs att bygga om lokalen till en riktig studio, komplett med kontrollrum.

Allt gjordes för hand. Väggar snickrades, teknik byggdes. Den första mixern löddades ihop med komponenter från Josty Kit i Malmö. En Teac 4-kanals bandspelare införskaffades. Genom kontakter fick man hjälp av elektronikexperten Sven-Erik Beckman, som förbättrade utrustningen och öppnade dörren till Studio West i Göteborg, där bandet fick spela in på ledig tid.

Den erfarenheten blev avgörande.

– Vi lärde oss hur en studio skulle fungera på riktigt, berättar de.

Med tiden uppgraderades utrustningen: Soundcraft-mixerbord, fler mikrofoner, effektapparater, senare en 1-tums 8-kanals bandspelare och till slut den stora Trident 24/8-mixern som kom att följa studion ända till slutet.

Studio Åsen, som den såg ut när den var i drift. Foto: Johan Jönsson

Det som började som en studio för eget bruk blev snabbt något mycket större. Ryktet spred sig. Band från Halmstad, Laholm, Markaryd, Varberg, Göteborg, norra Skåne och Småland sökte sig till Studio Åsen.

Här spelade mängder av artister in demokassetter och skivor:

Chattanooga (systrarna Kempff), Wilmer X, Torsson, Beauty, Super Nova, Sydkraft, dansband, rockband, punkband – och många som aldrig fick skivkontrakt men som fick något minst lika viktigt: erfarenhet, gemenskap och en chans att bli hörda.

– Det var aldrig konkurrens eller dålig stämning, säger Leif och Jörgen. Det var kreativitet. Man pratade musik, testade grejer, inspirerade varandra.

Studion blev en mötesplats. Ett vardagsrum för musiker. Ett nav.

Studio Åsens storhetstid sammanföll med den analoga eran. När den digitala tekniken gjorde sitt intåg på 1990-talet förändrades allt. Många musiker började spela in hemma. Samtidigt slog dansbandskrisen hårt.

1997 såldes utrustningen. Studion tystnade.

– Det var slutet på en epok, konstaterar Thomas Möller. Men inte på minnena.

Nu, nästan trettio år senare, håller Thomas Möller på att färdigställa en dokumentärfilm om Studio Åsen. Med intervjuer med Jörgen Johansson, Leif Håkansson, arkivmaterial, tidningsartiklar och berättelser från musiker som spelade in där, växer ett porträtt fram av något större än bara en studio.

– Jag vill visa vilken betydelse platsen hade. Inte gräva i mörker, utan visa gemenskapen, kreativiteten och varför den här studion betydde så mycket för så många.

Thomas Möller tittar på en filmsekvens. Foto: Johan Jönsson

Målet är att filmen ska bli klar till sommaren, eventuellt med en work-in-progress-visning på Svenska filmdagarna i Laholm. Material samlas fortfarande in – bland annat från Chattanooga och Laholms Tidnings arkiv.

Studio Åsen var aldrig bara en byggnad. Den var resultatet av envishet, ideellt arbete, musikglädje och en stark tro på det egna skapandet. Den formade musiker, band och vänskaper – och satte Laholmsbygden på den musikaliska kartan.

Filmen om Studio Åsen blir därför mer än en dokumentär.

Den blir ett bevarande av ett lokalt musikaliskt kulturarv, skapat av människor som byggde allt själva – och som gav luft under vingarna åt generationer av musiker.

Thomas Möller visar upp en snutt av filmen om Studio Åsen. Foto: Johan Jönsson

Syrebrist repar. Foto: Arkivbild

Syrebrist i dansbandsversion som Full hand. Foto: Arkivbild