Av Johan Jönsson
Den Veingebördige filmregissören Christofer Nilsson tog hem en Guldbagge för bästa kortfilm på årets Guldbaggegala. Priset gick till kortfilmen Dancing Pigeons – en vinst som kom som en total överraskning för både honom själv och filmteamet.
– Det är en väldigt märklig känsla. Man går runt i någon sorts chocktillstånd och på autopilot, säger Christofer Nilsson dagen efter galan.
Guldbaggegalan, som är svensk films mest prestigefyllda prisutdelning, hölls i Stockholm inför branschfolk och kändisar. Nilsson beskriver upplevelsen som både absurd och fascinerande.
– Det känns overkligt att vara i de där fina miljöerna. Man känner sig lite som en kameleont bland hermeliner, säger han med ett skratt.
Själva prisutdelningen för kortfilm skedde redan under förgalan som sändes på SVT Play, innan den stora tv-sända galan drog i gång. Det gjorde att han och producenten kunde slå sig ner och njuta av showen efteråt – även om maten visade sig vara sparsam.
– Jag var fruktansvärt hungrig. Folk kastade sig över de få snittar som fanns, men i slutet fick vi korv med bröd. Det var faktiskt ljuvligt, säger han.
När Dancing Pigeons ropades upp som vinnare var det svårt att ta in ögonblicket.
– Jag minns knappt hur det gick till. Det blev nästan blackout. Man blir jätteglad, men det är också någon sorts chock. Jag trodde verkligen inte att vi skulle vinna, de andra filmerna var otroligt bra.
Inför galan hade han ändå förberett ett tacktal, trots låga förväntningar.
– Jag utgick från att vi inte skulle vinna, det är mycket skönare så. Men man var tvungen att ha ett tal redo och meddela vilka man ville tacka, eftersom kamerorna skulle hitta dem i publiken.

Guldbaggevinnaren Christofer Nilsson omgiven av klipparen Matilda Lind, fotografen Manuel Meinhardt, skådespelaren Thomas Guldberg Madsen, skådespelaren Anette Lindbäck och producenten Annegret Kunath. Foto: Privat
I tacktalet valde han att rikta ett brett tack till hela teamet.
– Det är så många som är inblandade i en film, även en kortfilm. Allt från filmfotograf och finansiärer till människor som lånar ut sina hem som inspelningsplatser. Utan dem blir det ingen film.
Efter prisutdelningen väntade efterfesten, som pågick till långt in på natten.
– Det var kramar, skålar och dans. Vi stängde stället, vilket man kanske känner av dagen efter – men det är värt det. Det här händer troligtvis bara en gång i livet.
Under kvällen fick han också ta emot många gratulationer, inte minst från folk med koppling till Skåne.
– Många var glada över att Teckomatorp nämndes i rikstäckande sammanhang. Det var fint att märka hur mycket det betydde för folk.
Själva Guldbaggestatyetten ska nu delas mellan Christofer Nilsson och producenten för filmen – Annegret Kunath.
– Det blir delad vårdnad. Vi får väl turas om att ha den på skrivbordet, säger han.
För Christofer Nilsson, som har sina rötter i Veinge, betyder Guldbaggen mer än bara ett pris.
– Det blir ett kvitto på att man behärskar filmhantverket. Förhoppningsvis kan det öppna dörrar framåt – kanske till en första långfilm.
