Insändare: Står man på skoltrappan i Genevad ser man tre ödehus

Av Carl Ivarsson

Den gamla bruksorten tillhör de i kommunen med större socioekonomiska utmaningar. Att Moderaterna, Centern och KD vill stänga skolan är självklart, deras väljare finns inte här. De ser en annan framtid, för andra människor med en nybyggd fin skola och dyra villor nära havet.

Genevad har rest sig från många smällar genom åren; sockerbruket stängde, textilverket stängde och tegelbruket stängde. Sedan Geva stängde har orten aldrig riktigt återhämtat sig och när kommunen stänger skolan sänker man den för gott.

För står man där på skoltrappan är det inte bara ödehus man ser. Man ser också glada, trygga och skrattande barn. När skolklockan ringer fylls luften av framtidstro. Här finns en skola som barnen trivs och växer i. Där barn växer finns hopp om framtiden och orten har möjlighet att växa med barnen. Såväl barn som föräldrar är stolta över skolan där barnen får en fin utbildning av hängivna lärare. När rektorn håller tal på skolavslutningen har hon tårar i ögonen av glädje och stolthet. Det är en väldigt speciell skola.

Det är tuffa tider, på många sätt. Ekonomin är kärv och det saknas en framtidsbild som ger medborgarna något att tro och hoppas på. Vill man spara kortsiktigt är skolan alltid rätt ställe att skära ner på. Avkastningen på utbildning tar lång tid att realisera, men om man enbart skulle se kallt på innevarande budgetår utan hänsyn till barnen, framtidstro eller hopp så vore det rationella att stänga alla skolor.

Ingen har alla svar på hur vi ska möta dessa tuffa tider men jag garanterar att när skolklockan tystnar så tynar framtidstron. Det sker så gradvis att initialt märker vi det inte mer än att barnens skratt inte längre hörs. Så sakteliga sker det; barnfamiljerna som tidigare flyttade till Genevad från Halmstad för de överkomliga huspriserna och den trygga skolan med de härliga skratten slutar komma. Kommunalskatten som de betalade lyser med sin frånvaro och kommunen behöver hitta nya saker att spara in på. Ödehusen ökar, ett i taget. Så sakteliga slits lokalsamhället sönder.

I Laholms Tidning läser vi återkommande om stök, skadegörelse och alarmerande frånvaro på Veingeskolan, så Åke Hantofts ord om att det kommer att bli bättre för barnen klingar falskt.

Tänk om vi hade kunnat ha ett lite mindre ojämlikt samhälle där arbetarbarnen i Genevad hade fått behålla sin skola där de skrattar, är trygga och utvecklas. De får en skoldröm som är deras med en rektor som är så stolt att ögonen tåras. Men det är en förfluten dröm, i Laholm investeras det i skolor vid Skummeslöv och Mellbystrand där Åke Hantoft och de rika bor.

Det är väl ett tecken i tiden att samma vecka som en svensk miljardär plockar hem 1,7 miljarder på att sälja Sveriges största skolkoncern så får arbetarbarnen i Genevad veta att skolklockan och skratten ska tystna.

Tänk om kommunen hade haft lokalpolitiker som värnar skolor med fina studieresultat, hög andel behöriga lärare och god studiero med ambition att bygga ett starkt samhälle för alla.

Carl Ivarsson

Detta är en insändare och åsikterna skribentens.