Porträtt: 40 år i livets yttersta stund

Av Johan Jönsson

Det är inte många som kan säga att de halkade in i sitt livsyrke av en slump – och sedan blev kvar i över fyrtio år. För Tommy Pettersson i Laholms Begravningsbyrå började allt just så.

– Jag hade ingen aning vad det var, säger han om sitt första möte med begravningsbranschen.

Den 3 september 1984 började han. Sedan dess har han aldrig riktigt lämnat.

Det som började som ett jobb blev snabbt något annat. Idag beskriver Tommy sitt yrke som just en livsstil.

Arbetsdagarna har sällan följt några ramar. Telefonen är alltid på. Döden bryr sig inte om kontorstider – och det gör inte jobbet heller.

– Folk dör inte åtta till fem vardagar.

Under många år har arbetsveckorna landat på 70–80 timmar. Jour, utryckningar, kundmöten och administration vävs samman till ett konstant flöde. Det går inte att planera en dag fullt ut – något händer alltid.

Och ändå finns där en självklarhet i sättet han berättar.

– Man kan inte gå och vänta på att något ska hända. Man lever som vanligt, och när det händer så släpper man allt och kör.

Tommy Pettersson - alltid på språng och alltid redo. Om tre år vill han trappa ner men han är för rastlös för att slå sig till ro. Foto: Johan Jönsson

Begravningsyrket går inte att läsa sig till, menar Tommy. Det är ett hantverk som måste upplevas.

Själv fick han börja från grunden: följa med på hämtningar, kistläggningar och transporter. Lyssna, iaktta, lära.

Och kastas rakt in i verkligheten.

Första uppdraget minns han fortfarande. Inte så mycket för döden i sig – utan för allt runt omkring.

– Det var på den nivån att ambulanspersonalen bad oss ta stövlar.

Snart följde ännu svårare situationer. Hängningar. Olyckor. Miljöer som de flesta aldrig ens behöver föreställa sig.

Men något i honom stod stadigt.

– Jag har aldrig haft ont av det. Man får inte ta det med sig hem.

Under åren har Tommy blivit känd för sin noggrannhet. För honom finns det inga detaljer som är för små.

Kistan ska stå rakt. Blommorna ska ligga perfekt. Ingenting får lämnas åt slumpen.

– Man har en chans. Det går inte att göra om.

Det är en yrkesstolthet som vuxit fram under decennier. Och kanske också en förklaring till att han gått från lärling till ägare – redan 1989 tog han över verksamheten, som han idag driver vidare själv.

Över 40 år på bagravningsbyrå betyder både erfarenhet, trygghet och lugn. Foto: Johan Jönsson

Mycket har hänt sedan 80-talet. Begravningar har blivit mer personliga, mer detaljstyrda. Borgerliga ceremonier ökar, vilket innebär mer ansvar för begravningsbyråerna.

Samtidigt har administrationen vuxit.

– Idag ska allt dokumenteras. Det var inte så förr.

Men i grunden är uppdraget detsamma: att hjälpa människor i livets kanske svåraste stund.

Att arbeta med döden dagligen betyder inte att man är förberedd när den kommer nära.

För några år sedan fick Tommy själv beskedet: prostatacancer.

Upptäckt i tid – men allvarlig.

– Jag tänkte bara: väck med det. Jag vill inte ha det i kroppen.

Operationen gick bra. Livet fortsatte. Men en tanke stannade kvar.

Två jämnåriga bekanta drabbades samtidigt. Båda dog.

– Varför klarade jag mig?

Den frågan bär han fortfarande med sig.

Tommy Pettersson firar 60 år med en välgörenhetskonsert till förmån för cancerfonden. Sjukdomen han själv drabbades av för några år sedan. Foto: Johan Jönsson

Trots ett helt yrkesliv i dödens närhet – och en egen sjukdomserfarenhet – är han inte rädd.

– Inte det minsta. Jag kände bara att jag inte var färdig än.

Han tänker inte särskilt mycket på döden heller. Den finns där, som en del av arbetet, men inte som en ständig skugga.

Kanske är det just därför många upplever en trygghet i mötet med honom.

Trots ett krävande yrkesliv har familjen alltid haft en central plats. Barnen har följt med honom på jobbet och när de idrottade fanns han alltid med på idrottsplatser och i idrottshallar.

Pingisen var länge en stor del av livet, upp till division 2-nivå. Senare tog golfen över – tills en ögonskada satte stopp.

Idag handlar fritiden mest om återhämtning.

– Bara koppla av.

Efter sin egen sjukdom startade Tommy tillsammans med kollegor en serie välgörenhetskonserter. Pengarna går bland annat till Cancerfonden.

Det som började i liten skala har vuxit. Hundratals människor kommer, företag skänker priser, och engagemanget är stort.

– Alla gör det ideellt. Det är fantastiskt.

Konserten den 26 april – på hans egen födelsedag – är den femte i ordningen.

Målet är tydligt: att fortsätta samla in pengar, och göra något gott tillsammans.

Snart fyller Tommy 60. Och för första gången finns en tydlig plan.

2029 vill han sluta arbeta heltid.

– Det ska bli skönt.

Men helt släppa taget? Knappast.

– Jag är för rastlös.

Kanske blir det mer golf igen. Kanske något annat. Kanske fortsätter han hjälpa till – fast i mindre skala.

Tommy Pettersson lever sitt liv i gränslandet mellan det mest definitiva vi har – döden – och det som fortsätter runt omkring.

Han pratar om sitt arbete utan dramatik. Utan rädsla. Men med respekt.

Kanske är det just där Tommys styrka ligger. I det stillsamma, i det noggranna, i det som bara måste fungera när allt annat skakar.

Fakta:

Lite om Tommy Pettersson

Gör: begravningsentreprenör

Familj: sambon Malin Olsson, sönerna André och Oskar, bonusbarnen Kevin och Wiggo

Från: Laholm

Bor: Skottorp

Aktuell: fyller 60 år den 26 april