Av Johan W Jönsson
När Camilla Wäli gick en tipsrunda i hembyn Lilla Tjärby under julledigheten gjorde hon en spektakulär upptäckt. Hon hittade en orm och kunde snabbt slå fast att den inte var normalt hemmahörande i den svenska faunan.
– Den var för stor och hade ett annat mönster än en huggorm, säger Camilla.
Den lokala fotbollsklubben ordnade tipsrunda under jullovet och Camilla Wäli var en av deltagarna. Mellan frågorna hittade hon och hennes hund ormen.
– Jag såg en svans som stack fram. Det var med skräckblandad förtjusning. Jag blev nyfiken men gick först inte fram. Jag petade på den med en pinne och förstod att den inte levde.
Hon fick fram hela ormen och unde slå fast att det inte var någon huggorm eller snok. Camilla kollade upp vad man ska göra i hennes situation och kontaktade sedan polisen.
– Jag skickade bild till polisen och de tyckte att den var alldeles för stor och hade fel mönster för att höra hemma i den svenska naturen. Efter en timme kom de och hämtade ormen.
Majsormar kan bli upp till 180 centimeter långa, berättar Roland Norrman. Foto: privat
Camilla har inte fått veta vad det är för typ av orm. För att göra en artbestämning kontaktar tidningen Roland Norrman, som tidigare drev Tropikcenter i Halmstad.
– Det är en majsorm. En av de absolut vanligaste ormarna i fångenskap. Det är en form av morf. Det vill säga man har avlat på speciella gener för att få fram andra färger och mönster, säger han.
Roland berättar att den normalt lever i sydöstra Nordamerika. Majsormar är ofarliga och kan bli uppåt 180 centimeter långa. I fångenskap brukar de bli 140-150 centimeter långa.
– Det är definitivt ingen giftig orm. Antingen har den blivit utsläppt eller också har den rymt. Den klarar sig inte alls i vårt klimat. Det är ett växelvarmt djur som behöver 20-25 grader.
Camilla Wäli hittade en majsorm på tipspromenad i Lilla Tjärby. Foto: Johan W Jönsson
– Den temperatur vi har nu är rent dödlig för en sådan här orm. Det är den även för våra tre egna arter här i Sverige – huggorm, snok och hasselsnok. Det är därför de går ner och går i ide.
Vad säger du om det inträffade?
– Bara tråkigt! Det kan vara ren otur, att den smitit ut på något sätt. Lägger man ut en sådan här orm nu medvetet då tar man livet av den. Så enkelt är det, avslutar Norrman.
Camilla Wäli på platsen där hon sprang på den vääääldigt långa majsormen. Foto: Johan W Jönsson