Tårfyllt avsked efter SM-silver – talar ut om psykisk ohälsa

Av Rickard Gustafsson

Han vann kvalet, var snubblande nära SM-guld – och lämnade sedan ett tårfyllt besked i direktsänd tv: karriären är över.
SM-veckan blev slutpunkten på en vinter där kroppen och huvudet till slut sa ifrån.
– Pressen har varit stor. De sista två åren har det känts som att jag cyklat för andras skull – inte för min egen, säger Alexander Karlsson, 29, i Hawkhills TK.

När Alexander Karlsson ställde sig på startlinjen under SM-veckan i Umeå gjorde han det med fler frågetecken än någonsin.

Beslutet att avsluta karriären tog han redan i december, med målet att kröna den 17 år långa karriären med ett sjätte SM-guld.

På tv såg allt kontrollerat ut. Han vann kvalet och pressade ständige rivalen Ludvig Andersson, Arvika, hela vägen i finalen. Det slutade med SM-silver efter en rafflande guldstrid.

Men bakom prestationen fanns en höst och vinter präglad av återkommande förkylningar och sjukskrivningar. Kroppen svarade inte på träning och han kände inte längre igen sig själv.

– Energin och motivationen fanns inte där längre. Ingenting var roligt. Jag var bara trött, nere och grinig hela tiden, berättar han.

I slutet av januari såg han de första varningssignalerna, samtidigt som han drog i gång en musiksatsning – industrimetalbandet Vital Virus – med några kompisar.

Trots urusla förberedelser visade Alexander Karlsson beslutsamhet i både kval och final. Han imponerade stort och var i ledning innan han råkade ut för mekaniska problem. Foto: Privat

När han för sjätte gången på lika många månader blev sjuk sökte han vård.

– Jag tänkte att det var vitaminbrist eller nånting. Läkaren hittade inget fel, men menade att förkylningarna berodde på stress som satte ned mitt immunförsvar.

Han beordrades vila. I februari small det till – utbrändheten var ett faktum.

– Då skrev jag till grabbarna i bandet att vi måste pausa musiken om jag inte ska dö på kuppen. De skrev tillbaka att de respekterade det och två timmar senare låg jag i soffan och orkade f-n inte resa mig på en hel vecka, berättar Alexander.

De sex veckorna före SM tränade han knappt och åkte till Umeå mest för att fullfölja det han redan bestämt sig för skulle bli slutpunkten.

– De få träningar jag gjorde var fruktansvärt dåliga. Noll power, förutom de två sista passen innan SM. Jag åkte till Umeå, men hade förlikat mig med tanken att jag inte skulle kunna kämpa om guldet. Tänkte bara njuta av känslan att vara där, säger Alexander.

Men tävlingen blev en överraskning – även för honom själv. Plötsligt fungerade kroppen och drömmen om guld väcktes.

– Visst var jag lite skakig, men det kändes orimligt bra. Allt bara funkade!

Alexander Karlsson i duell med rivalen Ludvig Andersson under SM-finalen i Umeå – en kamp som avgjordes med små marginaler. Foto: SVT Play

I finalens första moment – duellen – spöade han sin störste rival. Men avslutningen blev inte den han drömt om. En eker i framhjulet gick av och han tvingades agera mekaniker i stället för att besiktiga banan.

Problemen fortsatte när styrstammen vred sig i tredje sektionen.

– Det har aldrig hänt på den här cykeln och en framhjulseker har aldrig gått av under hela min karriär, säger han och suckar.

Det mekaniska strulet skapade stress och gjorde att han vid två tillfällen körde fel väg ur sektionerna – trots att han klarat hindren galant.

– Så onödigt! Jag vill inte skylla på det, men både fokus och dyra poäng försvann. Det kändes som att jag hade guldet i min hand, men det gled ifrån mig. Bitterheten är enorm.

Mekaniskt strul (för)störde finalen. Här tvingas Alexander Karlsson meka med cykeln mitt under avgörandet. Foto: SVT Play

Silvermedaljen skaver. Avskedet från den stora scenen är svårsmält.

– Jag hemsöks av sekvenser från strulet och tabbarna. Det är jobbigt, men nu har jag avslutat min officiella tävlingskarriär. Det känns vilset, tomt och lite läskigt eftersom trialen varit en så stor del av mitt liv. Men det kommer att bli bra för jag har mycket annat jag vill göra och lägga fokus på musiken, säger Alexander.

Han tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa inom idrotten. I hans fall handlar det om både yttre och inre krav.

– Nu när jag lagt av är det lättare att visa mig sårbar. Det är viktigt att våga prata om de förväntningar som ställs på en. Jag vill dela med mig och kanske hjälper det någon – idrottare eller inte.

Alexander beskriver att han under 6-7 år periodvis, oförklarligt, känt sig orkeslös. För att råda bot har han skruvat på allt – träning, kost och sömn – utan resultat.

– Jag inser nu att det var utmattningssyndrom. Jag hade behövt skala bort och vila ännu mer. Men det ligger inte i min natur. Det är detta jag kämpar med att lära mig nu och förhoppningsvis kan jag undvika att krascha så här igen.

I direktsändning på SVT berättar Alexander Karlsson att karriären är över – ett tårfyllt avsked från tävlingsarenan. Foto: SVT Play

– Jag har alltid varit prestationsfokuserad – resultat, resultat, resultat. Pressen har varit stor. De sista två åren har det mer och mer känts som att jag cyklat för andras skull – inte för min egen. Antingen för att sporten inte ska dö ut eller för klubbens skull, men jag har bara ett liv och jag varken kan eller vill fortsätta för andras skull, säger Alexander.

Mot slutet av den öppenhjärtiga intervjun väcks ändå frågan. Vad betyder ”avslutat min officiella tävlingskarriär”? Lämnas en öppning för comeback?

– Haha, du är inte helt fel ute. Just nu är revanschlustan extremt hög och skulle det kännas bra på cykeln är jag inte helt stängd för att tävla för skojs skull – på mina villkor. Jag älskar trial, men jag vill inte ha pressen på mig längre.

Hawkhills-löftet Kasper Waldestål gick en tuff bronskamp mot Holger Johansson, Tranemo, och var tio försmädliga poäng från pallen. Foto: Privat

Slutställningen i SM-tävlingen. Hawkhills-förarna Alexander Karlsson och Kasper Waldestål slutade tvåa respektive fyra. Foto: SVT Play