Av Johan W Jönsson
Erika Jönsson har tidigare varit en offensiv spelare. Inför den här säsongen valde hon dock att ta klivet ner som målvakt och det blev succé. Erika läste spelet utmärkt, bidrog med spelet med fötterna och var FC Lagans bästa spelare 2024.
– Det har gått bra! Det blev en annan position än tidigare på grund av ett knä som bråkar. Det var ovant i början men jag kom in i det, säger Erika.
Hon började spela i Laholms FK som liten och fortsatte där fram tills hon var 16 då hon lämnade för spel i WRY:s damlag. Det har nu blivit nio säsonger som spelare i WRY och FC Lagan.
– Det har blivit en tid, ja. Det känns inte så länge men åren har gått fort. Det har varit roligt hela tiden men det har absolut blivit ett lyft efter sammanslagningen med VGLT, säger Erika.
WRY och VGLT gjorde gemensam sak för ett par år sedan och blev då FC Lagan. I år har dessutom flicklagsspelare från DFK HaSko kunnat delta i matcher med damlaget.
– Vi är fler på träningarna och kan göra mer, så det är roligt. I och med att vi fått stöd av WRY:s och HaSko:s flicklag har vi dessutom kunnat ha två lag i år, vilket har varit väldigt kul.
Erika har tidigare alltid spelat innermittfältare eller anfallare. För ett par år sedan drabbades hon av en knäskada då knäskålen hoppade ur led. Det gjorde att hon inför säsongen skolade om sig.
– Det fungerade bra att stå i mål med knäskydd, fram tills det inte gjorde det en bit in på hösten. Det var kul att det gick bra men trist att det blev ett tråkigt avslut på säsongen med ny skada.
Lagan hade ingen målvakt inför säsongen. Hösten 2023 gick spelarna runt på målvaktsposten. Erika gjorde det bra när hon testade och hon kände själv att det skulle passa bra att stå.
– Då vi inte hade någon som ville stå hela tiden och jag tänkte att det var dumt att belasta knäet mer än nödvändigt så kände jag att jag kunde hjälpa laget där det behövdes som mest.
Hur är det att vara målvakt?
– En omställning! Det är lite frustrerande ibland då man inte kan bidra i spelet på samma sätt. Man får vänta på att bollen kommer till en istället för tvärtom. Men man vänjer sig, ler i Erika.
Erika Jönsson pluggar sista året HR på Lunds universitet. Hon har pendlat för att spela fotboll på Lilla Tjärby IP och Munkavallen med FC Lagan under säsongen. Foto: privat
Vilka är dina styrkor mellan stolparna?
– Säkerligen har jag nytta av att ha varit utespelare. Jag är trygg med fötterna och man kan använda mig i passningsspelet. Sedan att jag är kommunikativ - styr, pratar och peppar.
Vad är det tuffaste?
– Att lite på sig själv. I och med att man inte är så van visste man inte hur man skulle reagera i alla situationer. Men ju mer man står ju mer ger det sig. Sedan är jag väldigt självkritisk!
Var du inte det som utespelare?
– Jo! Haha!, säger Erika och fortsätter:
– Men det är ändå skillnad när man står i mål. Räddar jag 20 bollar och släpper in en är det ändå det man tänker på. Det blir så tydligt. Missar du ett avslut är det lättare att glömma.
Utanför fotbollen pluggar Erika HR i Lund. Hon går sista året. Hon har spenderat mycket tid på tåget men hon menar att det varit värt det för att fortsätta att spela fotboll med sitt gäng.
I januari ska Erika på utbyte till Kanada. Hon vill inte riskera att slå upp skadan igen innan det. När han kommer hem igen till sommaren är planen operation och sedan en tids rehabträning på det.
– Det är min förhoppning i alla fall. Rehaben ska ta nio till tolv månader, så jag hoppas att jag kan opereras snabbt så att jag kan vara redo när säsongen 2026 drar igång, säger Erika.
Du vill tillbaka alltså?
– Det är målet! Fotboll är mitt största fritidsintresse och jag trivs väldigt bra i laget. Annars hade jag aldrig pendlat från Lund för att spela. Både spelare och ledare är härliga att vara med.