Nadalmatchen som var lika galen som hysterin är

Av Per Brolléus

Så satt han där på presskonferensen – hela tennisveckans mittpunkt – Nadal. Rafael Nadal.

Det krävs såklart många starka personer för att göra Båstadtennisen som helhetsevent riktigt stor, men det krävdes bara en person för att få allt att levla upp till en nivå som man inte ens kunde gissa att Sverige skulle få uppleva under 2020-talet.

Han har precis vunnit en helt galen match över en argentinare som bara riktiga tenniskännare hade koll på innan. En förhållandevis tunn vänsterhänt kille med sina väldigt pratglada tränare sittandes på ena kortsidan inne på centrecourten.

Nadal har vunnit och allt från publik och arrangörer till tennisjournalister och restaurangkrögare kan andas ut. Det blir minst en dag till som den överlägset mest glänsande stjärnan får förgylla ett kokande Båstad. Utan Nadal så hade den totala statusnivån sjunkit x antal grader i sin förmåga att lysa de två sista tennis- och festdagarna.

Foto: Per Brolléus

Kvartsfinalen mot Navone (jag råkar alltid säga Navarone) var en fyra timmar långa bergochdalbana. När allting pekade åt ett håll så kom en regissör och skrev om den givna fortsättningen, när såklart skulle gå si så gick det så.

– Jag har jobbat som sportjournalist på Båstadtennisen sedan 1995, men aldrig sett en liknande match. Jag har sett kvalitetsmässigt bättre fajter, men aldrig något så här galet, säger tv- och radiojournalisten Roger Bengtsson, tillika krönikör på Bjäre NU.

Ibland tyckte jag lite synd om Navone som slet och slog och returnerade på ett sätt som faktiskt imponerade mer än kung Nadal. Men inte fick han publikens sympatier för det. Nej, istället var det spanjoren som gång på gång fick stöttning, vilket säger en del om den 38-årige stjärnans status – den är större än allt.

Om Kanada möter Danmark i hockey och Danmark gör en jämn match (jag vet, det kan vara en taskig jämförelse) så hejar en publik som varken kommer från Danmark eller Kanada på den där uppstickaren som såklart ska vara chanslös. Men icke i Båstad, inte denna stekheta julifredag i alla fall. Här var det David mot Goliat och det var Goliat man älskade mest.

Foto: Per Brolléus

På presskonferensen efteråt förstår man att matchen även för Rafael Nadal var bland det svettigaste han genomfört.

– När man jag trodde att jag hade grepp så hade jag inte det och när jag var på väg att tappa allt så var jag heller inte det. Jag fattar ingenting och är väldigt trött, berättade den leende spanjoren.

Han får frågan hur han ska orka med morgondagen då han ska spela både singelsemifinal och dubbelsemifinal med norske storstjärnan Ruud.

– Jadu, svarar Nadal på journalistens fråga, jag vet inte. Just nu vet jag ingenting, men ska iväg och se till så att jag är i så bra ordning som möjligt imorgon.

Matchen var alltså över fyra timmar lång, vilket blev till en gigantisk ”formsvacka” för näringsidkarna ner mot hamnen till. Ingen av de 5000 på läktarna åt, ingen drack, ingen strosade runt. Förmodligen var dessa fyra timmar de lugnaste en eftermiddag under hela Båstadveckan. Men när matchbollen var inslagen, Rafael hade fått ta emot kärlek från läktarna och skickat iväg fyra bollar upp mot längtande brännbollsliknande lyrfångare i publiken så small det till. Köerna till allt verkade inte finna några gränser. Minsta lilla dörr med något kommersiellt på andra sidan var omöjligt att ens komma nära.

Det här var en fantastisk eftermiddag för tennisen i Båstad – och kanske hade även gänget med ett tjugotal yngre vuxna som håller till på den överlägset största båten i hamnen en tv på och kollade den spännande fajten. Eller så spelade de bara riktigt hög musik, drack mer skumpa och titta lite förnedrande ner på småbåtarna i 25-miljonersklassen som inte ens försökte konkurrera ljudmässigt. Tänk er att man kommer i en båt för kanske 50 miljoner och lägger till mitt i hamnen och ändå känner sig överkörd av ett kryssningsfartygsstort skepp – som dessutom hade en dansk flagga i aktern. Ja, tänk.

Per Brolléus

chefredaktör Bjäre NU