Den snåriga vägen till rätt träning

Av Elin Wrethov

Majoriteten av barn och ungdomar rör sig för lite. Det vet de flesta. Men hur gör man som förälder för att hitta en idrott som barnet gillar och vill fortsätta med? Hur pushar man en motsträvig tioåring? Och när är det dags att lägga ner?

Hockey, friidrott, basket, simning, gymnastik, tennis, fotboll? Som förälder är det inte lätt att veta var barnet kommer att trivas. Många gånger styr egna intressen. Gillar pappa fotboll så blir det lätt fotboll.

– Det är väl en klassiker, att man har sina egna go-to:s, kanske för att man förstår den idrotten och känner till sammanhanget och föreningen sedan tidigare. Därför tar man med sig barnet dit, säger Malin Träff, talesperson för barn- och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet.

Men det är inte säkert att dottern eller sonen är en lika stor fotbollsentusiast. Så det gäller att vara lyhörd för vad barnet lockas av och försöka hålla isär sina egna värderingar och barnets intressen, betonar hon.

– I det ingår att bredda sin kunskap som förälder. Vad finns för andra idrotter och föreningar i närheten? Ju bredare smörgåsbord man kan presentera, desto troligare är det att barnet hittar någonting som det gillar.

En termin fotboll och en termin tennis. Det behöver inte vara dåligt att låta barnet prova olika idrotter de första åren, enligt Louise Davis, docent i psykologi.

– Forskning visar att det verkligen är värdefullt att låta barn prova olika aktiviteter innan de väljer en eller två. Det hjälper till att förebygga skador, hjälper dem att lära sig olika färdigheter och ger dem en chans att hitta en sport som de verkligen gillar.

Louise Davis har tillsammans med kollegor vid Umeå universitet undersökt bland annat hur en bra idrottsförälder ska vara.

– Nyckeln är att ge barnen möjlighet att välja, snarare än att föräldrarna fattar alla beslut. Det är viktigt att barn känner sig motiverade att delta i idrott av rätt anledningar, att de tycker att det är roligt, intressant och tycker om sina lagkamrater och tränare. Då är det mer sannolikt att de fortsätter.

På vilket sätt ska man som förälder engagera sig i barnets träning?

– Det är kvalitet framför kvantitet. Vissa barn vill att deras föräldrar verkligen ska vara delaktiga, andra vill att deras föräldrar inte ska vara med alls. Men vad alla barn vill är att deras föräldrar pratar med dem om deras engagemang och lyssnar på deras perspektiv och preferenser.

Att däremot stå och vid sidan av planen och coacha och ropa ut kommentarer eller att ifrågasätta beslut, är det få barn som uppskattar.

– Barn vi intervjuat har uttryckt att föräldrar bör avstå från att skrika på dem och på tränare, lagkamrater och andra föräldrar under träning och tävlingar. Det kan påverka barns självförtroende och glädje. Det kan också skapa känslor av skam och pinsamhet hos barnet, säger Louise Davis.

Ibland svalnar intresset abrupt. Basketen som tioåringen älskade förra månaden lockar inte alls längre. Louise Davis tycker inte att föräldrar ska pusha barn, utan prata och försöka förstå skälen till ointresset.

– Då har de möjlighet att få en bättre bild av när det är dags att stoppa aktiviteten och sluta, eller hur man bäst kan navigera genom en dålig vecka, säger hon.

Kanske har upplägget på träningen förändrats, kanske har det blivit för tävlingsinriktat, kanske drar kompisarna mer, det senare ofta när barnet börjar bli lite äldre.

Även Malin Träff betonar att det är viktigt att vara lyhörd. Men barn kan också behöva lära sig att allt inte alltid är hundra procent lustfyllt, tillägger hon och tipsar om att göra upp i förväg med barnet att en ny aktivitet testas under en hel termin.

– Är det något barnet är suget på? Kul, bestäm att då går du dit varje vecka denna termin och sedan utvärderar vi och bestämmer om du ska fortsätta eller inte.

Idag börjar många barn med organiserad träning redan vid fem–sex års ålder. För den som hoppar på senare, eller byter aktivitet, kan det vara svårt att hoppa in i en grupp. Det blir snabbt “för sent” att börja. Det är ett problem som man på Riksidrottsförbundet är väl medveten om.

– Många föreningar jobbar hårt med att bredda verksamheterna. Vi behöver hitta sätt att träna där man kan blanda åldrar och nivåer, och hitta fler träningsformer.

Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer ska barn och unga vara fysiskt aktiva minst 60 minuter per dag. Mer intensiv träning som stärker muskler och skelett rekommenderas minst tre dagar i veckan.

Hur många aktiviteter det motsvarar i veckan är svårt att svara på. Det får inte slå över och bli för mycket heller.

– Generellt kan man säga att det är bra att röra sig varje dag. Men ju mer och ju hårdare man tränar, desto högre krav ställs på återhämtningen mellan passen. Man behöver säkerställa att barnet hinner med annat i livet – vara med vänner, läxor, vila, säger Malin Träff.

Föräldrar är viktiga förebilder och idrottsföräldrar dras ibland med ett oförtjänt dåligt rykte, konstaterar Louise Davis. De ses som besvärliga, de väsnas och ställer orimliga krav.

– Men utan föräldrarnas engagemang skulle de flesta barn inte kunna delta i idrott och därför gå miste om de viktiga utvecklingsmässiga, psykologiska och psykosociala fördelarna med idrottsengagemang.

”Utan föräldrarnas engagemang skulle de flesta barn inte kunna delta i idrott”, säger Malin Träff på Riksidrottsförbundet. FOTO: WILHELM WIGARDT!

Tips inför valet av idrott

Ta reda på vad barnets kompisar gör på fritiden. Det kan vara skönt och kul för barnet att träna med personer det känner.

Undersök vilka föreningar som finns i närområdet. Det går att kontakta kommunen för att få hjälp.

Många föreningar erbjuder gratis prova på-träning ett par gånger. Var inte rädd för att låta barnet testa flera olika idrotter.

Välj en förening med flera idrotter inom samma klubb. Då kan det vara lättare att kombinera flera aktiviteter.

Läs föreningens policydokument och prata med tränaren om prestationer, uttagningar till tävlingar och annat. Då får du en bild av vad som förväntas och lär dig mer om föreningen.

Så ska en bra idrottsförälder vara enligt Louise Davis:

Var lyhörd för ditt barns behov, önskningar och mål och var medvetet om att ditt stöd kan behöva förändras över tid. Prata regelbundet med barnet om vad det vill och känner.

Många barn uppskattar att föräldrar är fysiskt närvarande på tävlingar, men avstå från oönskad feedback. Få barn gillar när föräldrar lägger sig i under träning eller match. Spara det snacket tills ni kommer hem.

Utveckla goda relationer till andra föräldrar och till barnets tränare, men kom ihåg att ditt barn är unikt.

Att ge stöd kan ibland innebära att ta ett steg tillbaka och låta barnet ta ansvar och fatta egna beslut. Det är särskilt viktigt när barnet närmar sig tonåren.

Föräldrar är viktiga förebilder så bete dig själv sportsligt. Betona ansträngning och förbättring framför att vinna och uppmuntra barnet när det visar prov på bra sportsligt beteende.