Nytt vargrevir skapar oro bland grannarna

Av Carina Nilsson

Under våren stod det klart att Halland har fått sitt första vargrevir, Rammen, i sydöstra delarna av länet. Men oron är stor för vad det kommer att innebära.
– Många människor mår inte bra längre och det måste vi ta på allvar, säger Anders Nilsson som är ordförande i LRF:s kommungrupp i Laholm.

LRF:s kommungrupp hade kallat sina egna medlemmar samt grannarna i Halmstad och Ljungby till ett möte i Mästocka bygdegård, alldeles i närheten av det nya reviret. Och vargens närhet är påtaglig i området. Gert Petersson såg en på nära håll samma dag som mötet hölls.

– Jag trodde först att det var ett rådjur eller en hjort, men sedan såg jag tydligt att det var en varg. Den var inte långt bort, kanske 25–30 meter och såg ut att vara en ungvarg, berättar han.

Vargmötet fick genast konsekvenser för honom.

– Jag fick jag stalla in ett par kor som ska kalva. Det är alltid bättre för korna om de kan kalva ute, men jag vågar inte ta den risken nu. Djuren får vara inomhus så länge det behövs, men på sikt är jag orolig för att de ska bli skrämda i hagarna och springa till skogs, då blir det ett stort jobb att hitta dem, säger Gert.

Stefan Sunnegård och Anders Nilsson från LRF lyfte olika frågor om rovdjursstaket, levande landsbygd och ersättning vid vargangrepp. Foto: Carina Nilsson

Även innan vargreviret etablerades har området varit utsatt för flera vargangrepp. Siv Berg har haft får som hobby tillsammans med sin man sedan 1980-talet.

– Vi tycker det är roligt med djur och har fåren för att hålla vår mark öppen. I maj förra året fick vi tre tackor rivna av varg, det känns fruktansvärt när man hittar sina djur på det sättet, säger hon.

I år har paret tio lamm, men tackorna fick lamma inomhus.

– Vi vågar inte annat, men samtidigt är det inte djurvänligt att hålla dem inomhus mer än nödvändigt. Skulle vi få ett angrepp till så kommer vi nog att sluta, vi är lite äldre och det är kanske inte värt allt arbete och oro det för med sig, säger Siv.

I mitten av 1840-talet var varje man inom socknens rotar i Breared skyldig att hålla sig med ett varggarn enligt en artikel i Hallandsposten från 1916. Anders Nilsson och Martin Broberg visar hur ett nät kunde se ut. Foto: Carina Nilsson

Rovdjursfrågan har fått ännu större konsekvenser för Matilda Clausén Wingårdhs familj.

– Jag har en dotter med familj som gärna skulle vilja ta över vår gård. Det är en skogsfastighet där de skulle vilja bygga hus och hålla får, häst och hönor. Men hur ska man tänka med ett vargrevir alldeles i närheten? Barnen behöver cykla två kilometer genom skogen för att komma till skolbussen och det känns så där kul nu. Vågar man verkligen låta dem göra det när det kommer till kritan? Det finns definitivt en risk att landsbygden avfolkas, säger hon.

Martin Broberg som handlägger rovdjursfrågor på länsstyrelsen var inbjuden till mötet.

Martin Broberg från länsstyrelsen berättade att det är stor sannolikhet för att vargparet i det nya reviret Rammen får valpar i år. Foto: Carina Nilsson

Han kunde berätta att vargstammen i Sverige har minskat något och består nu av cirka 400 individer. Samtidigt har det varit mycket varg i Halland det senaste året.

– Den enkla förklaringen till det är att vargstammen har ökat i södra Sverige och det föds valpar i närområdet.

Broberg rekommenderade alla att ha åtminstone en hage med rovdjursavvisande stängsel, ras, som kan användas om det exempelvis har skett angrepp i närheten.

– Man kan jämföra det med att använda bilbälte. Det är inte hundraprocentigt men i de flesta fall ger stängslet ett gott skydd, säger han.

Flera av mötesdeltagarna var dock skeptiska och menade att ersättningen på 58 kronor metern för ras räcker inte långt i de marker det handlar om.

– Det är stenigt, kuperat och många små hagar, då blir kostnaden väldigt hög, och det kräver också mycket skötsel, säger Stefan Sunnegård.

Anders Nilsson, som också är aktiv i LRF:s omsorgsgrupp som ger stöd till lantbrukare, har fått många samtal från medlemmar kring just vargfrågan.

– Vi har fått en väldigt snabb ökning av vargstammen i södra Sverige och det är svårt att veta hur vi ska hantera en ny verklighet. Det finns en väldigt stor oro och många frågor som inte har ett tydligt svar, säger han och fortsätter:

– Många med mindre djurbesättningar funderar på om det är värt att fortsätta och andra tycker att glädjen med att hålla på med djur har försvunnit. När människor verkligen mår dåligt måste vi lyfta det, och försöka påverka våra politiker i frågan, säger han.

Halland har numera ett vargrevir i trakterna mellan Mästocka och Simlångsdalen. Under hösten och vintern hoppas länsstyrelsen kunna kartlägga hur stort reviret är. Foto: Pressbild

Martin Broberg berättade att det kommer att tas beslut om nya miniminivåer för vargstammen år 2024–2028.

– Från länsstyrelsens sida har vi sagt att det finns inte lika mycket utrymme för varg i söder, eftersom det är här tamdjuren finns. Men vi får se vad det kommer att landa i, säger Martin Broberg.