Berit blev av med benen men inte med sitt goda humör

Av Johan W Jönsson

Sedan ett år tillbaka lever Berit Johannesson utan ben. Det som började med ett litet sår ledde så småningom fram till amputationerna. Även om livet förändrats för Berit och hennes make Christer så vill hon bli behandlad som tidigare. ”Jag är som vanligt. Det är inget fel på huvudet bara för att jag är utan mina ben”, säger hon.

Under 24 års tid drev paret Johannesson från Göstorp Skånska hembageriet i Halmstad. Under de senaste 12 åren har Berit och Christer levt ett aktivt pensionärsliv med trädgårdsvisningar och engagemang i olika föreningar.

För några år sedan fick Berit ett litet sår som inte ville läka på det ena benet. Såren blev större och ledde fram till stora smärtor som till slut gjorde att hon inte kunde sova liggandes. Nätterna fick hon spendera sittandes i en fåtölj. Till slut gick det inte längre.

– Idag förstår jag inte hur jag stod ut med smärtorna så länge som jag gjorde. Det blev ohållbart. I oktober i fjol tog de mitt ena ben och december samma år det andra. Det var en lättnad att bli av med smärtorna även om jag fortfarande har fantomsmärtor ibland, säger Berit.

Man provade först att ta det ena benet under knäleden. Men smärtorna var kvar. Istället fick man ta benet ovanför leden och även det andra på samma vis. Det gör att Berit inte kan ha proteser utan får spendera sin tid sittande i rullstolen, fåtöljen eller liggandes i sängen.

– Det har blivit en stor omställning både för mig och Christer. Vi anpassar oss fortfarande. Det är frustrerande ibland att inte kunna hjälpa till på samma sätt som tidigare. Jag kan ju inte ens springa ner i källaren längre. Men det är så här jag lever mitt liv nu, säger Berit.

Trädgården är ett gemensamt intresse för både Christer och Berit. Nu kan hon inte längre dona där. Men mycket av det som även tidigare var hennes intressen kan hon fortfarande ägna sig åt. Inte minst handarbete. Berit var med och klädde skulpturer både 2010 och i år under ”Mössa på”.

– Jag tycker att det är roligt. 2010 stickade jag en jättestor rosa halsduk och svepte om dansarna vid Kyrkans hus. Jag satte också en mössa på Trollbergs clown på torget. Nu satte jag en larv på ”Sten och trä” vid tvättebäcken. Jag stoppade den med mina gamla strumpor. De har jag ju ingen användning av längre, skrattar Berit.

Utöver olika former av handarbete ägnar sig Berit också åt pyssel som att göra egna kort som hon säljer på marknader. Hon tycker också om att läsa och att lägga patiens på datorn. Kvällarna ägnas åt TV-tittande och handarbete i kombination.




– Jag sitter i rullstol och det kan man göra av många anledningar. Jag är fortfarande samma person och kan prata för mig och försöker att göra så mycket jag kan. Jag har fått en jättefin elrullstol med olika funktioner som hjälper mig.

Laholms kommun har ordnat rullstolen till Berit och hon framhåller gärna den hjälp hon fått och får från kommunen. Hemmet i Göstorp har handikappanpassats för Berits behov. Till exempel har det ordnats både badrum och sovrum på bottenplan. Det fanns tidigare på andra våningen.

– Jag är verkligen inte mycket för att klaga och jag måste säga att jag har fått väldigt fin hjälp. Det har ordnats en ramp in till huset och hemtjänsten kommer till mig sex gånger om dagen för att hjälpa mig att förflytta mig.

Berit har märkt att personer behandlar henne annorlunda efter amputationerna och att det finns fördomar gentemot personer som sitter i rullstol. Hon vill bli behandlad precis som hon blev när hon hade två ben.

– Folk kom aldrig och klappade mig på axeln när jag hade mina ben. Säg bara hej och var som vanligt. För jag är som vanligt även om jag numer sitter i rullstol. Det är bara benen jag är av med. Inget annat, säger Berit och fortsätter:

– Vi är faktiskt ganska aktiva och försöker att leva som innan. Vi har köpt en egen bil med lift för att kunna förflytta oss och vi åker på aktiviteter och lite utflykter som vi även gjorde tidigare. Vi tycker om att göra samma saker även om förutsättningarna förändrats.

Mellan 1981 och 2005 drev Berit och Christer Skånska hembageriet i Halmstad. En rolig tid med mycket jobb. Christer bakade och Berit hjälpte till. Hon startade även det kafé som finns kvar på bageriets andra våning än idag. Efter det jobbade Christer vidare på deltid som bagare.

– Mitt yrke är egentligen blomsterdekoratör eller florist, som man säger idag, och det jobbade jag halvtid som sedan fram till pensionen. Det var roligt att komma tillbaka till mitt yrke. Även om det var kul att doppa biskvier och göra finska pinnar också.

Under bageritiden hade Berit och Christer inte tid att ägna sig smycket åt sina intressen. Idag är de med i trädgårdsföreningar, de var med i samlarföreningen Sydstjärnan fram tills den lade ner och de är aktiva i Göstorps trivselförening.

– Jag tycker om att leva. Jag har lite diabetes som jag tar tabletter för och har haft problem med hjärtat. Men jag tänker inte på mina sjukdomar. Det går inte att oroa sig för det. När jag ska sova tänker jag på vad för roligt jag ska göra dagen efter, avslutar Berit Johannesson.




Fakta:

Lite om Berit Johannesson

Från: Mästocka
Bor: Göstorp
Familj: maken Christer, sonen Oscar, dottern Sara, barnbarn
Ålder: 77 år
Gör: pensionär, tidigare bageriägare och florist
Intressen: olika former av handarbete, trädgård