”Bäst lämpad i början när det är rock’n’roll”

Av Rickard Gustafsson

Han har sanerat giftutsläpp och varit med om att bygga vind- och solkraft. På cv:t står även tidningsbud, åkare, restaurangägare plus en massa andra saker. LT har träffat mångsysslaren Mats Olofsson vars lyrsträngar är så många att de knappt går att räkna.
– Det har inte varit annat än tillfälligheter i hela mitt liv, men det har också handlat mycket om att våga när chanserna dyker upp, säger 75-åringen som inte ens tänkt tanken att gå i pension.

Morgontimmarna har ägnats åt snickrande på lagerbyggnaden där han med frun Gun ägnar sig åt förrådsuthyrning. Nyduschad tar han emot i hemmet, men intervjun hinner knappt påbörjas innan en kollega ringer från ett av hans andra jobb – Helios Energy.

Kartor över markområden ligger på "skrivbordet" och Olofssons roll är att anskaffa mark, skriva avtal för solparker och batterilagringsstationer i södra Sverige.

– Jag måste ta detta, ursäkta mig!

När andra i samma ålder sedan länge gått i pension kan man fundera på vad det är som driver en man, inne på 76:e jordsnurret, att ha så många järn i elden?

– Det kommer såklart en dag när man inte längre kommer kunna jobba, men till dess…ja, vad skulle jag annars göra? Det är ju fortfarande jätteroligt, man håller i gång sig själv och träffar en massa trevliga människor, säger han och ler.

Ena dagen Flen, nästa dag Linköping. Mats Olofsson far för Helios Energys räkning runt i Sverige, letar mark, och skriver avtal med fastighetsägare för att bygga solparker och batterilagringsstationer. Foto: Rickard Gustafsson

Orden ”kul” och ”roligt” återkommer ständigt när Olofsson berättar episoder från sitt 60-åriga yrkesliv.

– Jag har alltid resonerat att man måste ha kul på jobbet, när det inte längre är det så gör man något annat. Jag har aldrig gått till ett jobb och inte haft roligt, säger Mats.

Karriärsbyten har han gjort fler gånger än de flesta. Nyfikenheten har gett honom många erfarenheter – både som anställd och egen.

– När folk säger ”det går inte” eller ”så har vi alltid gjort”, då ställer jag frågor. Man får inte stanna upp och jag har alltid gått i funderingar på hur saker och ting kan göras enklare, bättre och billigare.

Den livsfilosofin kunde skönjas redan på 1960-talet – i första jobbet som springschas på Laholms Tidning.

– Jag hade en tävling med mig själv att dela ut tidningen fortare och fortare varje dag. Jag hittade genvägar och hoppade över staket och det har nog präglat mig genom livet. Det mesta går att göra enklare och bättre.

Mats Olofsson började sin karriär på som springgrabb på Laholms Tidning. 60 år senare har han varit delaktig i att rädda LT efter konkursen och därefter sett till att tidningen varje vecka läggs ut i olika tidningsställ. Foto: Rickard Gustafsson

I den Olofssonska yrkeskarriärens hållplatser syns ett mönster – en magnetisk dragningskraft till "bananskal".

– Det har inte varit annat än tillfälligheter i hela mitt liv, men det har också handlat mycket om att våga när chanserna dyker upp, säger Mats.

För den som känner herr Olofsson är det ingen överraskning att Laholm ligger honom varmt om hjärtat. Här har han engagerat sig i allt från mässor och stadsfester till den evighetslånga bilstrandsfrågan.

Däremot är det kanske mer överraskande att entreprenören i unga år var statsanställd.

– I nästan tio år kuskade jag runt som tekniker på Rikets Allmänna Kartverk (numera Lantmäteriet) där vi triangulerade Sverige. Det gick bra till en början när vi styrde oss själva men sen…ja, det gick för långsamt, om jag uttrycker mig snällt. Byråkratiskt och omständligt, så då sa jag upp mig och drog hem på vinst och förlust.

Då yppade sig ett av de där bananskalen. En kompis skulle köra lastbil till Saudiarabien och frågade om Mats kunde följa med.

– Han ville inte åka själv och jag hängde på. När vi kom ner var hamnen i Jeddah klar och lastbilstransporter från Sverige skulle framöver gå på trailer med båt i stället. Däremot behövde de folk som körde lastbil i Saudiarabien. Det var jävligt bra betalt så då bestämde vi oss för att hoppa på det och köra ett år.

Mats Olofsson har varit frontfigur i föreningen Strand för Alla där han och likasinnade kämpat för att bilar på stranden ska vara tillåtna. Foto: Rickard Gustafsson

Mats åkte hem till Sverige och köpte lastbil.

– Allt var fixat när saudiska regimen ändrade lagen så att inga utlandsregistrerade lastbilar fick gå i landet. Då stod jag med bil och hela skiten och inget jobb. Så jag startade åkeri, körde järnet och jobbade för tre. Det gick jäkligt bra och jag sålde det efter ett år.

Samma kväll som åkeriet sålts, ringde telefonen. Det var Mats bror, med ett företag i saneringsbranschen, och nästa bananskal var ett faktum.

– Han hade hört att jag sålt åkeriet och det var så jag hamnade på BT Kemi i Teckomatorp.

Några år in på 1970-talet hade Sveriges största miljöskandal genom tiderna briserat. Det nedsmutsade området skulle saneras från kemikalier och hux flux hade Mats bytt bransch.

– En dag var platschefen tvungen att åka hem för att vara med familjen. Det var verkligen inte meningen, men där stod jag – högst ansvarig för att tömma alla tankar och forsla bort alla gifter. Det var en spännande och intressant tid och jag blev kvar där ända fram tills myndigheterna beslutade att fabriken skulle sprängas i luften.

1980-1990-talet blev en tid där entreprenören frodades. Mats höll på med en massa olika saker. Främst byggde och sålde han egendesignade schamponeringsstolar samtidigt som han drev nöjesetablissemanget Surfside i Mellbystrand och restaurangen på Laholms golfklubb.

– Det är kanske de bästa råd jag har att förmedla: Var inte rädd att ta chansen när den kommer för du klarar alltid mer än vad du tror och våga vara dig själv – förställ dig inte.

Under tio års tid var Mats Olofsson med att bygga upp vindkraftsbolaget Arise. Här ses han i samtal med Arise styrelseordförande, den tidigare Volvo-chefen Pehr G Gyllenhammar. Foto: LT/Arkiv

I början på 2000-talet halkade han via kontakter in och hjälpte till att introducera ett finskt plastbolag på svenska marknaden. Därefter var tanken att slå av på takten.

– Man skulle väl kunna säga att jag var hemmaman ett tag, men så dök det upp en mycket spännande grej!, säger Mats om hoppet in i vindkraftsbranschen.

Under ett decennium var han med och byggde upp Arise Windpower från grunden, vilket blev första bolaget från Laholm att noteras på Stockholmsbörsen.

2015-16 lämnade han Arise för att i egen regi bygga upp ett företag som hyr ut förråd, men kunde 2018-2019 inte heller låta bli att ge sig in i tidningsbranschen.

Tillsammans med andra lokalpatrioter klev han fram och möjliggjorde omstarten efter Laholms Tidnings konkurs.

– Bland allt som jag gjort i mitt yrkesliv så vete sjutton om det inte är det jag är mest stolt över. Vi var ett litet gäng som gav oss fanken på att det skulle gå och det är det som är så kul med en liten stad som Laholm att när man går samman så kan det omöjliga bli möjligt.

Mats Olofsson, Anders Andreasson, Lars-Hugo Larsson med flera jobbade hårt för att Laholms Tidning skulle återuppstå efter konkursen 2018. De lyckades och LT är nu inne på sitt 92:a levnadsår. Foto: Rickard Gustafsson/Arkiv

Ett långt yrkesliv har skapat insikter. En av dem är att göra det man är bäst på.

– Att bygga upp ett nytt bolag handlar om att få in rätt folk på rätt ställe och arbeta hårt. Jag är nog bäst lämpad i början av ett företag eller projekt, när det är rock'n'roll, skrattar Mats och fortsätter:

– När det kommer till förvaltning så är jag helt kass och då ska det in andra människor än mig. Jag brukar säga att när man kommit till en nivå där man är medveten om sin egen inkompetens då har man kommit långt.

Frågan är om Mats Olofsson varit den han är och gjort det han gjort om det inte varit för det stora stödet från sin livskamrat.

– Jag har flängt runt och alltid hållit på med allting och Gun har alltid stöttat och varit förstående. Det är nog egentligen min största framgång i livet – att jag lyckats behålla henne och det är jag otroligt glad för.

Företagarna i Laholm prisade Mats Olofsson med Årets Drivkraft 2022 för sitt långa och trogna engagemang för utvecklingen av Laholm. Foto: Johan W Jönsson