NYHETER 2022-05-13 KL. 14:52

Till ukrainska gränsen och tillbaka med Nils Dahlvig

Av Johan W Jönsson

Volontären Nils Dahlvig åkte med en tom buss till den Ukrainska gränsen. Med sig tillbaka till Sverige hade han och hans sällskap 40 ukrainare som nu bor hos olika familjer i Uddevalla. ”Jag mår väldigt bra av att hjälpa andra. Det är som en eld som brinner i mig”, säger Nils.

Till ukrainska gränsen och tillbaka med Nils Dahlvig
Nils Dahlvig berättade för Rotary om sin volontärresa till ukrainska gränsen. Initiativtagaren, och även Nils granne i Skummeslöv, Ulf Holmberg samt Rotarys president Lars Hed lyssnade nyfiket på Nils berättelse. Foto: Johan W Jönsson

För Rotary i Laholm berättade Nils om sin resa. Föreläsningen kallar han ”Till gränsen och tillbaka” och ett dussin medlemmar ur föreningen lyssnade nyfiket till hans berättelse.

– Det var en resa till den ukrainska gränsen men det var också en resa som var på gränsen till vad jag klarar av. Det tog mycket på krafterna. Sverige är som en annan värld, säger Nils Dahlvig.

Nils bor i Örkelljunga men familjen har sommarstuga i Skummeslövsstrand. Dessutom har hans farföräldrar alltid bott i Laholm.

På Nils föreläsning får man följa med på hans resa från Sverige till ukrainska gräsen och tillbaka igen. Det hann hända mycket på den korta tid det i sammanhanget handlar om.

– Det var lite smått kaotiskt hela tiden. Vi körde i snöstorm på vägen ner, vi sov inte på 30 timmar, Google maps ledde oss fel in på småvägar och vi höll på att missa båten på väg hem, säger Nils.

På plats i Polen hämtade Nils och hans fyra volontärkamrater upp 40 ukrainare i olika familjekonstellationer. Tre familjer hade barn med olika former av handikapp.

– Känslan att hjälpa människor, eller rädda människor, på det sättet är obeskrivlig. Det är något annat än att hjälpa någon i vardagen här hemma där vi har det rätt bra.

– Det här är konkret och nästan livräddande. Det är en otroligt stark känsla, fortsätter han.

I sällskapet på fem var Nils ”allt i allo”. Han har busskörkort och avlastade de två chaufförerna. Men hans huvudsakliga uppgift var att stötta de ukrainska familjerna i bussen.

– Jag håller på att utbilda mig till socionom och har erfarenhet av volontärresor sedan tidigare. Utöver de två chauffören hade vi också en kille som höll koll på papperna och en tolk.

Initiativtagare till insatsen var ett litet bussbolag i Uddevalla som heter Sparrebäcks buss. De la ut en annons på Facebookgruppen ”Buses for Ukraine”. Nils ansökte och kom med.

– Jag älskar att göra sådana här grejer. Det är ett kall för mig kan man nästan säga. Jag brinner för det här och har bland annat varit i en favelas i Rio i Brasilien tidigare.


Nils Dahlvig säger att det är ett kall för honom att hjälpa människor i utsatta områden. Foto: Johan W Jönsson



Nils är
också halvvägs in på en sjuksköterskeutbildning och han har planer på att fullfölja den efter sina socionomstudier.

– I framtiden tror jag att jag vill hjälpa människor på plats i utsatta områden i världen. Jag gillar att vara där det är lite extrema omständigheter. Det är det som känns mest meningsfullt för mig.

Han säger att känslan att vilja hjälpa andra alltid funnits inom honom men att den blev ännu starkare när han blev troende då han var 19 år gammal. Nu är han 26 år.

Vid den ukrainska gränsen beskriver Nils det som en speciell och obehaglig stämning. Det märktes att det var nära ett land som var i krig och allting blev mer på riktigt.

– Det var mycket stress och oklarheter vid gränsen på de två platser där vi hämtade folk. Det är volontärer där och ingen direkt som bestämmer.

Hur var ukrainarna som ni fick ta hand om?


– De var väldigt tysta i början och bara följde med och gjorde som vi sa. Vi kunde inte språket och var stressade då vi var sena eftersom att vi körde fel.

Bussen hann inte i tid till färjan mellan Tyskland och Sverige men kaptenen höll kvar båten en halvtimme extra så att de ändå kom med.

– Hade vi missat den hade vi fått ta nästa tolv timmar senare och då hade vi kommit till Uddevalla två, tre på natten. Det var fint gjort av kaptenen och vi fick VIP-behandling på båten.

Nils har kontakt med de ukrainska familjerna via Facebook. De bor hos familjer i Uddevalla och Nils berättar att han tycker att de verkar ha det bra.

– Många av dem var hoppfulla och trodde att de skulle få det bra i Sverige. Men egentligen ville de så klart inte lämna sitt hemland. De försökte ändå se det positivt.

Rotary club i Laholm har skänkt pengar till Ukraina och de har förmedlat boende och språkkunniga när ukrainska flyktingar kommit till Laholm.

– Vi har agerat och det här är ett led i att skapa opinion i frågan. Både inom Rotary och utåt, säger Rotarys president Lars Hed.