Stranden – frågan som splittrar mycket mer än man anat

Av Per Brolléus

Frågan om bilarnas vara eller inte vara på stranden i Mellbystrand och Skummeslöv har varit på tapeten i evigheters evigheter. Utan att det finns något absolut sanning så tippar jag att förespråkarna av bilar på stranden är betydligt fler än motståndarna.

Men.

Det är inte den splittringen som är mitt fokus här, utan splittringen bland de som faktiskt förespråkar parkerade bilar på stranden, de som börjar få nog av hur högt tonläget fått gå, de som tar kraftigt avstånd från avsågade bommar och det nästan anarkistiska kaos vissa vill skapa.

Häromdagen gick facebookgruppen Skummeslövskollen ut med att nu fick det vara nog. Alla inlägg som handlar om stranden – vare sig de är för eller emot bilarnas närvaro – tas bort. Anledningen är, enligt admin i gruppen, att nu räcker det. Inte att man vill kväva en diskussion eller har en annan åsikt i frågan utan bara det enkla faktumet att nu får det vara nog. Gruppens fb-flöde handlade alldeles för mycket om bilstrandsfrågan och uttrycken är inte sällan väldigt polariserande.

Skummeslövskollen har tagit ansvar, men gör andra viktiga ”aktörer” det?

Det är just denna splittring jag skriver om här – den att en hätsk debatt pågår i en aldrig sinande styrka mellan folk som i sakfrågan vare sig har makt eller fokus att verkligen hitta en lösning. Det är, utan någon som helst tvivel, så infekterat att även en sansad förespråkare av bilar på stranden börjar se rött mot ”sina egna”.

Varför blev det så här? Bra fråga. Kanske är svaret att man, företrädesvis facebook-administratörer, i demokratins och yttrandefrihetens anda låtit vad som helst passera. Folk som uttrycker ett komplett förakt för andras åsikter har fått gå bananas. Ord som ursprungsbefolkning och hatbrott samt uttryck såsom ”vissa ska nog se sig bakåt om de vågar sig ut” är bara ett bevis på att hela debatten har spårat fullständigt – och det utan att ansvariga sätter ner foten.

Så min undran är om kampen för att få tillbaka bilarna på stranden riskerar bli en sak för bara en liten och nästan militant kärngrupp? Eller, om det man slåss för kan utvecklas till en bred och nykter rörelse som förmodligen inte vill jämställas med miljöaktivister som rusar in på Vasaloppsupploppet eller limmar fast sina händer på flygplatser. Just nu vet åtminstone inte jag och inte min granne Ulf eller min bekanting Magnus eller min gamla skolkamrat Eva eller polaren Anders mamma Gullvi hur de ska se på läget. Alla dessa vill ha tillbaka bilarna på stranden, men ingen känner igen sig i ”dessa satans sommarboende som bara vill sno åt sig”-mentaliteten som delvis råder.

Ska det föras en kamp för att bilar ska få parkera på stranden igen så måste den kampen vara mogen nog att tåla sådant som vi till exempel lär våra barn, dvs att sätta gränser. Ska den betraktas som en riktig motpart till det som t ex miljödomstolar bestämt så måste den samlade bilden också vara seriös. Kampen måste också tåla kritik utan att explodera i okvädesord och den måste definitivt tåla en ledare i Laholms Tidning utan att ledarskribenten, alltså jag, ska bli nedringd i helgen och kallad jävla svikare – eller betydligt värre saker.

Ha det bra, gott folk. Tack.

Per Brolléus

Chefredaktör Laholms Tidning