-
KULTUR 2022-10-10 KL. 08:00

Patrick Ekwall om sorgen

Av Elin Wrethov

Det har blivit en ny slags vardag för Patrick Ekwall, utan Hannah vid sin sida. I en ny bok beskriver han saknaden och livet efteråt.
Det har gått drygt ett och ett halvt år sedan Hannah Ekwall gick bort i bröstcancer. Nu har sportjournalisten och tv-profilen Patrick Ekwall skrivit en bok om saknaden efter sin fru, och om hur det är att bli lämnad kvar – ”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon”.

Patrick Ekwall om sorgen
Med boken ”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon” hoppas Patrick Ekwall kunna hjälpa andra som hamnar i liknande situation. Foto: Gabriel Liljevall

– Det finns en engelsk fotbollsspelare som heter Rio Ferdinand, som råkat ut för samma sak som jag. Hans fru gick bort i samma form av bröstcancer. Han gjorde en dokumentär, och senare en bok, som jag såg och den hjälpte mig jättemycket i processen. Jag tänkte att jag kanske också kan hjälpa andra.

Redan när Hannah fick diagnosen, i februari 2020, bara ett år innan hon gick bort, valde paret att vara öppna med sjukdomen och kampen de förde.
– Det var ett beslut vi tog för att vi skulle slippa tissel och tassel. Vi tänkte att vi berättar. Och vi fick otroligt mycket stöd. Hannah framför allt från andra kvinnor som drabbats, och jag fick från andra anhöriga.

Att vara öppen blev en stor hjälp, kan Patrick konstatera idag. Han är noga med att poängtera att alla reagerar olika, men uppmanar ändå personer som hamnar i liknande situationer att försöka prata, att inte låsa inne sina känslor.
– Det hjälpte oss jättemycket att prata. Det var så klart ingen medicin som kunde hindra Hannahs aggressiva cancer, men det var medicin för själen.


Patrick och Hanna Ekwall. Bilden är från Patrick Ekwalls instagramkonto @patrickekwall


Efter hennes borgång blev öppenheten ännu viktigare.
– När Hannah dött hade jag väldigt goda vänner som ringde först två veckor efteråt och sa ’jag ringer nu för jag har inte vågat innan, jag vet inte vad jag ska säga’. Det kan jag ha full förståelse för. Jag hade nog reagerat likadant. Men då brukar jag säga ’det viktigaste är att du ringer. Vi behöver inte prata om det som hänt särskilt länge, bara vi pratar’.

Du är en känd person, hur har det varit att sörja när så många vet vem du är?
– Vi valde själva att vara offentliga. Och jag kan inte se det som något negativt. Snarare tvärtom. Människor har visat sådant engagemang.

I boken berättar Patrick historien från att Hanna upptäcker en knöl i bröstet, som de då tänker nog inte är så allvarlig, till den första behandlingen som verkar fungera fint. Sedan om sjukhusbesök, om de sista timmarna, om tiden efteråt och overkliga beslut som måste fattas. Och om att bli ensam pappa åt dottern Tindra, som då bara var åtta år.
– Jag lever fortfarande i ständig oro över hur hon mår. Det är svårt att veta ibland. Barns sorg är randig har jag lärt mig, den kommer helt plötsligt. Ena minuten är hon jätteglad och nästa superledsen.

Hur ser vardagen ut idag?

– Den ser ju bättre ut än den gjorde för ett år sedan. Det är sant det alla säger – att uppleva allting första året, alla dagar, är skitjobbigt. Andra året jävligt jobbigt men inte lika jobbigt. Varje dag gör inte lika ont. Sen är ju saknaden kvar.

Efter Hannahs bortgång har Patrick blivit ambassadör för Bröstcancerfonden och är bland annat initiativtagare till Rosa matchen.
– När jag fick frågan tänkte jag att det kan inte jag, jag är ju man. Även om män ju också får bröstcancer. Sen tänkte jag igen – vad hade Hannah tyckt? Och hon hade tyckt – kanon!