”Jag känner mig inte som en författare”

Av Per Brolléus

21-åriga Linus Engman har inte berättat för så många om sitt stora livsprojekt. Nämligen att släppa en bok. Nu blir det verklighet. Trots det har han svårt att förankra med att han nu mer är författare.

Linus och redaktörerna på förlaget Lava är i full gång med att verkställa debutboken med titeln ”En regnig dans genom en tyst stad”.

Vid ett längre samtal om författarskap och om livet med den unge Linus fanns det inga möjligheter till dans i regnet. Dessutom var det långt ifrån tyst på Stora torg i centrala Halmstad där solen stod högt på himlen och grupper av turister spatserade runt vid fontänen Europa och Tjuren och spontant utplacerade glass- och matvagnar.

– Just nu arbetar vi med det sista med texten. Vi ska även arbeta fram ett omslag till boken, berättar Linus, som kisar njutningsfullt mot solen när han sitter lutad mot parkbänken.

Han är påtagligt lugn inför sitt författarskap och menar att han har lite svårt att identifiera sig som författare.

– Det är inte så många som vet att jag har arbetat med boken i ungefär två år, avslöjar han.

Handlingen är helt från fantasin även om vissa händelser i författarens liv använts som inspirationskälla.

– Men handlingen och karaktärerna är helt fiktiva, säger han och fortsätter:

– Berättelsen utspelar sig i en påhittad stad utan namn. Ett beslut som grundas på att läsaren själv ska fylla i vilken stad det handlar om.

Linus har ingen akademisk utbildning. Han har inte heller gått någon skrivarkurs, vilket är vanligt bland debutanter.

– Jag läser mycket och är självlärd. Det skrivna ordet har alltid intresserat mig och jag har alltid resonerat att ska du lära dig något måste du praktiskt göra det, säger han klokt.

Linus tog examen på Munkagårdsgymnasiet i Tvååker där han gick en yrkesutbildning med inriktning trädgård. Nu arbetar har i branschen och trivs ypperligt.

– Det är därför jag tror att det kommer som en överraskning för de flesta att jag ger ut en skönlitterär bok, menar han.

Författaren Linus Engman är lugn inför utgivningen av sin debutroman. Foto: Johan Anderberg

Mitt i studierna hände en livsomvälvande kris. Han fick kraftig huvudvärk som blixtrade och påverkade både koncentrationen, synen och livskvaliteten. Han kontaktade sjukvården och fick domen. Han hade fått en växande cysta i hjärnan. Det blev operation på Skånes universitetssjukhus i Lund.

– De opererade bort en cysta stor som en pingisboll.

Rehabilitering fortsatte med huvudvärk och trötthet.

– Det var en tuff tid men det gick bra. Med bra personal på skolan med stor förståelse så tog jag mig genom utbildningen med bra betyg. Dessutom fanns skrivandet där. På så sätt höll jag igång hjärnan och tänkandet.

Linus vill ge tips till alla som funderar på att börja skriva.

– Jag tror att många som drömmer om att skriva har väldigt bra idéer och grund, men kanske inte vågar ta steget.

Hans råd är att våga testa. Våga skriva ned lite och speciellt, våga göra de misstag som alla gör vid skrivandet.

Linus menar att text är roligt att ha, oavsett om den blir färdig eller inte, för den representerar så mycket av en själv. Sina tankar, drömmar, allt där emellan.

Den givna frågan. Blir det fler böcker?

– Jag har flera idéer jag arbetar med. Jag kommer aldrig att sluta skriva i alla fall. Men det blir ingen uppföljning av ”En regnig dans genom en tyst stad”.

Linus gillar nämligen en tydlig början, en mitt och framför allt ett tydligt slut. Han är lugn, klok och sansad. Men i slutet av samtalet, där vid soliga Stora torg, avslöjar ändå debutanten att det är lite pirrigt att ge ut ”En regnig dans genom en tyst stad”.

Johan Anderberg

Författarens egna ord om handlingen i debutboken:

”I sin enklaste form, handlar En regnig dans genom en tyst stad om förlust, och hur man hanterar förlust i en ung ålder, då vuxenvärlden aggressivt knackar på dörren.

14-årige Jimmy Kurtz försöker desperat springa bort från alla tragedier, alla sorger, och endast leva i den värld han alltid levt i. Den är fylld med värme och hjärta trots uppväxten på fel sida rälsen.

Till sist, måste han och hans vänner på Healgatan tjugosju stå inför ruinens brant, tackla skuggorna som förföljt dem, och blåsa i ungdomens horn en sista gång”.