Nordiskt byggteam ger S/S Lagaholm ansiktslyft

Av Rickard Gustafsson

S/S Lagaholm såg dagens ljus 1888. Nu står ett nordiskt byggteam redo att renovera upp den gistna ångbåten till sin forna glans – klenoden och landmärket som så många laholmare lärt sig att älska.
– Det är ett jäkla bra team vi fått ihop, säger laholmaren Lars Ingvar Persson som i höstas ropade in ångbåten på auktion.

I en lagerhall i Vallbergas utkant pågår ett febrilt arbete att göra ångbåten sjöduglig på nytt. Det hamras, slipas och när byggteamet har i gång sina maskiner samtidigt är det nästan svårt att höra vad man tänker.

Renoveringsarbetet har nyligen påbörjats och på styrbordssidan gapar ett stort hål. Delar av skrovet på 135-åringen är ruttet och måste bytas ut.
– Några av de renoveringar som gjorts på senare tid har inte varit professionella, säger Lars Ingvar Persson som i oktober köpte S/S Lagaholm i syftet att rädda båten kvar i Laholm och skänka den till Laholms Ångbåtsförening.

Persson har jobbat hårt för att samla ihop ett kompetent team och den här gången är det inga amatörer som anlitats för upprustningen. Runt och i båten är det svensk, dansk och isländsk arbetskraft som samsas när det hamras.

82-årige Erik Jeppesen, bosatt i Öringe, har under stora delar av sitt liv jobbat på båtvarv i Gilleleje i Danmark där han bland annat lade nytt däck på Halmstads tidigare stolthet – Najaden.
Under tiden i Gilleleje var han också inblandad i en tidigare renovering av S/S Lagaholm, 2003.
– Jätteroligt projekt, men jag börjar ju bli till åren och orkar inte jobba som förr. Fast kunskapen om hur man byter plankor i skrovet den finns ju kvar, säger Erik och skrattar.

Samtidigt som danske Jeppesen med stämjärn i handen jobbar på babord sida går träteknikern, snidaren och hishultsbon Hans Karlsson loss med sticksåg i aktern.
På styrbord sida fullbordar den isländske träbåtsexperten August Österby det nordiska teamet.
– Jag är inte utbildad båtbyggare, men jag har jobbat med träbåtar sedan 2005 i Danmark, Norge och Island. Egentligen är jag byggnadskonstruktör, men jag har själv tolv träbåtar på min gård i Knäred. Det här är faktiskt den första ångbåten jag stött på och definitivt den äldsta träbåten, säger August Österby och ler.




När Jeppesen och Österby tar en paus i arbetet både beundras och förundras de av båtens ålder och utseende.
– Det finns inga bilar eller flygplan tillverkade 1888 och träbåtar från den tiden finns det inte många kvar av. Jag har stor respekt för gamla båtar och den här båten är elegant, säger August Österby.

Arbetet med att göra S/S Lagaholm sjöduglig är en grannlaga uppgift och tidsmässigt räknar man med minst 500-600 timmars jobb, allt på ideell basis. En sak är duon överens om: träbåtar trivs inte bra på land och att förvaringen i Laholms kommuns förråd inte varit av godo.
– Träbåtar är som fiskar. När man tar upp de vill de fort ner i vattnet igen, säger Erik Jeppesen och förklarar att fukten, hur märkligt det än må låta, tar sig in i skrovet när den står på landbacken.

De berättar att bytet av skrovet är högprioriterat.
– Sen finns det fler saker att göra, men allt det övriga kan renoveras efter hand, säger Erik.
August Österby fyller i.
– Den förra renoveringen var inte helt perfekt, men det ska vi ordna till nu. Det här kommer att bli hur bra som helst.

Teamledaren Lars Ingvar Persson är superförtjust i trions engagemang och säger att tidsplanen för sjösättning i maj fortfarande gäller.
– När träarbetet är klart behöver den målas (totalt nio gånger in- och utvändigt), men det tror jag det finns personer inom ångbåtsföreningen som ställer upp på. Rariteten ska bevaras och vi ska behålla färgerna, så det gamla stuket blir kvar men båten blir rejält uppfräschad.

Fortfarande saknas det 50 000-100 000 kronor för att få båten i Lagan. Persson, som fått oerhört många positiva reaktioner sedan han räddade båten kvar i Laholm, hoppas nu att tidigare sponsorlöften uppfylls.
– Material kostar pengar, varenda skruv och bult. Det var många som ville skänka pengar när vi hade möte på Gröna Hästen, men de har inte gett sig till känna sen det blev allvar av det. Jag hoppas att de är redo att kliva in nu.