FÖRETAGANDE 2022-01-08 KL. 11:33

My kastar sig ut och satsar på Hotell Bella Luna

Av Jenica Paulsson

I augusti förra året brann det på Vallens Säteri. My Eriksson som hyrde in sig och drev hotell- och evenemangsverksamheten fick se sin inkomstkälla brinna ner till grunden. Inget gick att rädda. Livet hade precis återgått till mer normala förhållanden efter ett tufft år med pandemin som härjade. Hur hämtar man sig från en sådan kris?

My kastar sig ut och satsar på Hotell Bella Luna
Jag älskar mitt jobb. Jag är praktiskt lagd och tycker om allt som rör hotellverksamheten, säger My.

– Jag är en fruktansvärt envis människa. Jag skulle aldrig bara lägga mig ner och ge upp, säger My. Det strålar om henne där hon står i receptionen till sitt egenägda hotell.

Det har gått en månad sedan hon tog över som ägare för Bella Luna Bike & Ski i Tjuvhult uppe på Hallandsås.
– Det var min kollega Ellinor Olsson som tipsade om att det låg ett hotell ute till försäljning och jag kunde inte låta bli att kontakta mäklaren, säger My. Detta var i början på sommaren.

I fem år har My drivit hotell- och festverksamhet på Vallens Säteri i Våxtorp. De första åren som anställd och de två senaste som hyresgäst i eget aktiebolag.
– Jag älskar mitt jobb. Jag är praktiskt lagd och tycker om allt som rör hotellverksamheten. Både administration, bädda sängar, incheckning, fixa fram frukost, ja till och med att städa toaletter, säger My med ett skratt.

Men att vara egen företagare är inte alltid helt riskfritt. Detta har My fått erfara på nära håll, två gånger på relativt kort tid. Första gången mattan rycktes undan var när coronapandemin bröt ut. Det var under våren 2020. Ett år som såg ut att bli det bästa året någonsin för Vallens Säteri. Alla helger var redan uppbokade och framtiden såg väldigt ljus ut.
– Det skulle bli min chans att äntligen få visa för mig själv att jag verkligen är bra på det jag gör. Nu var jag egen företagare även om jag fortsatte mitt samarbete med Vallens som hyresgäst. Bokningarna strömmade in men så kom plötsligt pandemin. Bröllopen bokades av en efter en. Ovissheten var länge stor och hyran skulle fortfarande betalas. Det var påfrestande att inte veta om framtiden. Jag blev helt enkelt tvungen att säg upp all min personal, berättar My och nu med ett allvar i rösten.

Det var ett år som tärde på psyket. Precis som många andra trodde My hela tiden på att tiderna skulle bli bättre. Hon hade tidigt bestämt sig för att hon inte skulle gå i konkurs. Under sommaren jobbade och slet hon som aldrig förr. Ansökningar om coronastöd söktes och omställningsstöd beviljades men inte permitteringsstöd. Kämpaglöden var stark men varken hon själv eller hennes omgivning hade kunnat ana hur hårt det egentligen tärde när man tvingas till ofrivillig ledighet.
– Jag tror att jag påverkades mer av det här året med alla restriktioner. Hårdare än vad jag ville inse. Det förstod jag när branden sedan bröt ut. Det blev som en käftsmäll!

Restriktionerna hade lättat några veckor innan och bokningar hade återigen börjat fylla på i kalendern. Men lyckan skulle inte vara. På kvällen i slutet på augusti i år kom det ett samtal till My som skulle rycka undan mattan för andra gången. Det var det ansvariga väktarbolaget på Vallens Säteri som ringde och sa att de fått larm om en pågående brand. I början tog My informationen med ro. Hon visste att brandlarmet var extra känsligt i den delen av hotellet vilket bidrog till att hon trodde det var ett falsklarm likt så många gånger förut.
– Vi hade gäster på hotellet den natten. Jag försökte nå gästerna men fick inget svar. Då förändrades min magkänsla och oron smög sig på. I samma veva ringde ägaren till Vallens Säteri och sa ”My det brinner i rum 5”. Jag och min man Johan kastade oss i bilen och körde direkt, säger My.

De knappa 25 minuterna det tar att köra för My och Johan kändes evighetslånga. När de nästan var framme ringde telefonen ännu en gång och det är återigen ägarinnan som säger ”My, hela skiten brinner ner.” Då kom chocken och tårarna rann. Samtidigt förstod My inte riktigt vidden förrän de körde in i kurvan längs med allén in mot Vallens Säteri och såg stora lågor slå från taket. Inget gick att rädda och räddningstjänsten lät hotellet brinna ner.
– Jag minns att jag då sa till Johan att nu orkar jag inte mer.

De första dagarna efter den stora branden var fyllda av praktiska uppgifter. Det skulle ringas kunder, prata med försäkringsbolag och samtidigt skulle My försöka inventera vad som förlorats i branden. Inte förrän på onsdagen efter kraschade My.
– Jag minns att jag satt och hyperventilerade i soffan. Jag ringde min mamma som försökte lugna mig men det enda jag fick fram mellan de intensiva andetagen var ”det går inte”, berättar My och fortsätter, från att jag hade allt den ena dagen till att jag den andra dagen inte hade någonting.

En tid har nu gått sedan branden och företaget står återigen redo att ta emot gäster om än på annan plats. Personal som arbetat med My på Vallens Säteri har följt med och börjar i dagarna på Bella Luna.
– Det är väldigt kul att de följer med. Vi fungerar väldigt bra ihop och känner varandra. Vi är ett härligt gäng och jag uppskattar dem mycket.

Hur reser man sig upp igen efter att två gånger om drabbats hårt företagsmässigt?
– Jag är en fruktansvärt envis människa. Sen är det verkligen fantastiskt att det kommer ut ett hotell väldigt nära mitt hem. Vad är oddsen? Min plan från början var att driva både Vallens Säteri och Bella Luna. Nu blev det inte så och med branden förändrades klart förutsättningarna.

Har du drömt om att driva ett eget hotell?
– Tankarna har väl funnits där då och då, men jag har trivts väldigt bra på Vallens säteri. Jag hade inga planer på att lämna det samarbetet. Nu blev det som det blev och jag mår väldigt bra just nu.

Var hittar du drivet framåt?
– Det gör jag genom mina nära och kära. Jag har en fantastisk familj som står bredvid mig i vått och torrt. Mina vänner har också varit helt fantastiska. När jag hade det som mest tungt efter branden kom de med färdiglagad mat och hjälpte till med de mest basala grejerna i vardagen. Det är mycket tack vare dom som jag nu vågar satsa igen. Utmaningen är att disponera min tid rätt.
Jag är inte en måndag-fredag, sju till fyra-människa. Det är tufft att vara egen företagare men samtidigt älskar jag det.

Var ser du Bella Luna om fem år?
– Då hoppas jag att jag har förlängt säsongen till att vara året om och jag vill också öka antalet konferensbokningar. Sen har jag många idéer för verksamheten. Jag drömmer till exempel om att bygga ett spa i en av ladorna. Om och när det blir får framtiden utvisa.