Av Carina Nilsson
Ända sedan han var tonåring har Jon Karlsson drömt om en egen gård. Nu förverkligas drömmen tillsammans med familjen i Kapplet, strax utanför Veinge, där de vill satsa på ett jordbruk med odling av ätliga växter från träd.
– Det handlar om att skapa ett kretslopp som är hållbart på alla sätt, säger han.
Jon och hans sambo Lovisa flyttade till Kapplet strax utanför Veinge i Laholms kommun för fem år sedan. Familjen har sedan dess utökats med lilla dottern My, hunden Ebbot, katter, får och höns.
– Vi kommer båda från Falkenberg och letade först efter en gård i närheten av Falkenberg eller Halmstad, men det är många som letar där och priserna var verkligen höga. I Laholms kommun var priserna mer rimliga och idag är vi glada att vi hamnade här, vi trivs väldigt bra, säger Jon.
Trots drömmen om en gård valde Jon först att utbilda sig till ingenjör för att sedan omskola sig till lärare i matte-no.
– Jag jobbar på Förslövs skola och älskar att jobba med ungdomar, säger han.
Jon Karlsson har satsat på träd som klarar svenskt klimat. Första raden han har planterat är kastanjer som kan användas både som mjöl och som kokta istället för potatis, då de innehåller mycket kolhydrater. Foto: Carina Nilsson
Sambon Lovisa är utbildad dietist och jobbar på Hallands sjukhus.
– Vi älskar våra jobb båda två, och vi delar intresset för miljön och maten vi äter. Drömmen hade varit att kunna arbeta halvtid på våra respektive jobb och halvtid på gården, säger Jon.
Planen är att skapa ett så kallat regenerativt agroforestry system.
– Det handlar om ett trädjordbruk där träd, buskar och växter står i jorden i många år i stället för att man plöjer upp och sår nya grödor varje år. Systemet förbättrar jorden och gynnar den biologiska mångfalden. Idag odlar vi vall till grönfodertorken i Genevad på vår mark men allt går mot större enheter. De stora maskiner som används numera får knappt plats på våra små åkrar, så nu ställer vi om våra 14 hektar bit för bit, säger Jon.
En första rad med träd är planterad och fler ska det bli.
– Jag började sätta kastanjeträd som får bli basen i odlingen. Kastanjer innehåller mycket kolhydrater och kan användas i stället för potatis. Man kan både göra mjöl av dem och koka dem som potatis. Kastanjeträden är också ett träd som binder mycket kväve, säger Jon.
Jon började plantera kastanjer men kommer att fortsätta med valnötter och hasselnötter. Han tror att vi i framtiden behöver äta mer mat från träd, för miljöns skull. Foto: Carina Nilsson
Därefter är planen att komplettera med valnötter och hasselnötter som ger protein och fett. Jon vill också plantera lind, där bladen kan användas som sallad, och ett kinesiskt träd som heter toon.
– Skotten från toonträdet kan ersätta lök, och med valnötter kan man göra både biff och bolognese.
Jon och familjen är dock inte vegetarianer. De har gutefår och höns som ska utgöra en viktig del i jordbruket. Djuren är dessutom redan en del i det regenerativa systemet då de betar i mindre fållor som flyttas ofta.
– Fårklipparen som var här sade att han aldrig hade sett så stora gutefår – och de äter i princip bara gräs. Jag tror det beror på att de hela tiden får nytt bete och att marken gödslas efter hand som fåren flyttas. På sikt ska både hönsen och fåren kunna beta mellan träden. Vi behöver skapa ett eget kretslopp på gården där jorden förbättras för varje år och djuren har en viktig del i det, säger Jon.
På sikt ska träden kompletteras med odling av buskar, fruktträd och markodling av fleråriga grödor som sparris, daglilja och kryddor, för att få en odling på tre olika nivåer.
Jon är väl medveten om att det kommer att ta lång tid att bygga upp ett trädjordbruk.
– Det är inte som att börja odla vete där det finns en färdig plan och kalkyler för hur det ska göras. Vi får prova och experimentera oss fram. Men till skillnad från ett vanligt jordbruk så krävs det inte så höga insatser. Vi behöver inte plöja, konstgödsla eller köpa utsäde varje år. Får vi träden att växa och trivas så är det ett system som till stora delar kan sköta sig självt och som kan ge avkastning i minst 100 år, kanske ända upp till 300 år, säger Jon och tillägger:
– Det är också ett system som är viktigt i vår beredskap eftersom det kan fungera utan diesel. Det kräver fler händer, men det kan gå.
Det är en bister vinterdag, men gutefåren trivs ute i alla väder. På sikt ska fåren kunna beta i nötodlingen. Foto: Carina Nilsson
Han hoppas och tror att det också kommer att finnas en marknad för att sälja gårdens grödor.
– Konsumenterna måste förstås ha råd att köpa maten, men jag hoppas och tror att det ska finnas en efterfrågan. Säljer man direkt till konsument plockas flera led bort. Idag har vi billig mat i affären men vi betalar för den tre gånger: för själva maten, för stöden till jordbruket och vad gäller konsekvenserna för miljön, säger Jon och fortsätter:
– Jag frågar mig ofta vad jag ger mina barn och sedan vi fick My känns det ännu viktigare att ställa om. Vi behöver komma bort från bekämpningsmedel och konstgödsel och få ett samhälle som är mer hållbart såväl socialt som ekologiskt och ekonomiskt. Jag vet att det är väldigt höga tankar men jag tror att det måste till, säger Jon.