Av Johan W Jönsson
För tio år sedan när Mymmel Blomberg startade en skrivarcirkel på biblioteket i Laholm gjorde LT ett reportage. Vid jubileet är fortfarande fem av de som var med från början kvar och skriver när gänget träffas varannan vecka. Från början hette cirkeln ”Skriva för livet”.
– Det här är livet! Mymmel är en galen och bra lärare. Hon får aldrig sluta. Vi bär henne om hon inte kan ta sig hit för egen maskin, hyllar deltagarna.
Från början var det en skrivarcirkel via Hallands bildningsförbund. Då den äger rum dagtid riktar den sig främst mot seniorer. Just nu är man sju stycken som träffas varannan onsdag.
– Det har bara fortsatt och fortsatt. De senaste sju åren har vi kört i egen regi. Nu firar vi tio år och fem stycken har varit med sedan start. Det är fantastiskt!, säger Mymmel.
Hon berättar att hon tycker att det är kul att skriva med andra. Att inspirera och att tänka ut grejer. Alla som är med skriver och sedan läses det som författats upp inför övriga.
– Det är frivilligt att läsa upp men alla gör det. Vi är en tajt grupp som har förtroende för varandra. Det blir mycket prat och skratt. Vi har kul tillsammans och det är härlig gemenskap.
Mymmel lägger upp något på bordet och så ska deltagarna skriva något om den sak som läggs fram. Det kan vara en berättelse, ett minne eller en argumenterande text.
En uppgift har varit att skriva en kärleks- och en hattext till hösten. En annan gång skulle det skrivas till en frukt i du-form. Saker personifieras inte sällan i uppgifterna.
– Det här är livet! Skrivarcirkeln hette ”Skriva för livet” från början. Då skrev vi minnen från vårt eget eller andras liv. Det gör vi forfarande ibland men också mycket annat, säger Birgitta Karlsson.
Mymmel Blomberg instruerar deltagarna kring ämnet det ska skrivas om den här gången. Foto: Johan W Jönsson
Vid ett tillfälle lade Mymmel upp en galge från en klädbutik. På klädhängaren stod det ”Bröderna Lind, Vaggeryd”. Temat var: Vad hände med bröderna Lind i Vaggeryd?
– Det var otroligt roligt att läsa texterna. Alla dem plus en bild på galgen ska vara med i en liten jubileumsskrift som jag just nu håller på att sätta ihop, berättar Mymmel.
På så vis går det att se hur var och en löst just den uppgiften. I bröderna Linds fall blev det inte mycket minnen utan rent påhittade historier. Somliga av det rysliga slaget med mord inblandat.
– Mymmel tvingar in oss på vissa spår, vilket är väldigt utvecklande. Det är skillnad på att skriva fritt och på att få en given uppgift. Det är utmanande och nyttig träning, säger Harriet Axelsson.
– Jag tyckte att det var väldigt svårt i början. Men när det gått ett tag så gick det hur lätt som helst. Jag har blivit bättre på att skriva under de här åren. Även utanför skrivarcirkeln, säger Bengt Bengtsson.
Det är olika uppgifter varje gång. Det kan vara bilder, saker eller kort som läggs upp bordet. Deltagarna vet aldrig vad som väntar och tar sig an alla uppgifter med liv och lust.
– Det här är en stor ljuspunkt i mitt liv. Ingen annan får tiden när vi ska träffas. Läkaren och tandläkaren får vänta. Ska jag till Mymmel får inget annat komma i vägen, säger Hjördis Blomkvist.
– Jag upphör aldrig att imponeras över deltagarna. Jag sitter hemma och planerar och när jag presenterat uppgiften här dröjer det inte länge innan pennorna börjar raspa, avslutar Mymmel Blomberg.
Eva Mosén Bokvist, Mymmel Blomberg, Bengt Bengtsson, Harriet Axelsson, Ingrid Wikström och sittande: Birgitta Karlsson, Hjördis Blomqvist, Christina Thuresson i den tioårsjubilerande skrivarcirkeln i Laholm. Foto: Johan W Jönsson