Hobbyflygare älskar att pröva sina vingar

Av Rickard Gustafsson

De radiostyrda hobbyflygarna i Laholms Modellflygklubb vet precis hur en perfekt landning ska sättas även när vinden kantrar. Men framför allt har de kul tillsammans.
– Vi vet att det finns fler i kommunen som håller på med radiostyrda modellflyg som vi gärna välkomnar. Även de som bara är flygintresserade, säger Johnny Johansson.

De radiostyrda modellfarkosterna står uppradade utanför klubbstugan. Flygplan, helikoptrar, drönare, segelflyg. Det är torsdag och medlemmarna i Laholms Modellflygklubb är laddade till tänderna att få upp sina maskiner i luften.

Förresten, kände du till att det ligger ett flygfält i Kövlinge? Om inte så gör du det nu. Sanktionerat av Luftfartsverket är det dessutom.

Ett normalt reporterjobb brukar klaras av på runt 30-45 minuter. Men när man träffar entusiaster som brinner för sin hobby, och har kul tillsammans, är det som journalist inte helt ovanligt att en halvtimme blir två timmar. Man rycks helt enkelt med.

– Att kunna kontrollera planet i luften, att bli ett med det, det skapar en magisk känsla, säger vallbergabon Mattias Gunnarsson som förfogar över ett fartmonster som drivs på riktigt jetbränsle.

Det gör undertecknad väldigt nyfiken, men vi återvänder till Mattias senare i texten.

Inne i klubbstugan puttrar kaffebryggaren och styrelseledamoten Johnny Johansson hälsar tidningen välkommen medan han dukar fram muggar och fat. Flygfrälst sedan 1950-talets gummibandsmotormodellplan figurerade han i flera artiklar i LT för runt 35 år sedan.

Då kunde han stoltsera med ett riktigt egenbyggt tvåsitsigt flygplan – en Emeraude 301 C.

Numera är det enbart radiostyrda plan som gäller och samvaron med klubbens övriga 15 medlemmar skattar han högt.

– Vi hade gärna blivit fler. Vi har väldigt kul tillsammans och vi är en trevlig skara människor, om jag får säga det själv, skrattar Johnny.

Precis när alla packat ihop för att åka hem mojnar äntligen vinden en smula. Då kliar det i Johnny Johanssons fingrar som passar på att ta en flygtur.

Foto: Rickard Gustafsson

Denna kväll är vindarna allt för hårda, men framför allt för nyckfulla, för att skicka upp modellerna i luften.

– Blåser det som idag kan vi inte köra. Då grillar vi korv, dricker kaffe, umgås och snackar flyg och modellflyg. Alla är välkomna, även de som bara är flygintresserade, säger Johnny (som i slutet på kvällen ändå hann med en kort tur när vinden mojnade).

Snacket rullar på vid kaffebordet och ett av samtalsämnena handlar om byggen av modellflygplan – gjorda i 3D-skrivare. Skummeslövsbon Jan Svedenfors har testat.

– Jag hämtar ner ritningar från nätet och sen skriver jag ut delarna på min 3D-skrivare. Därefter limmar jag ihop dem. Det har kommit nya plaster som helt revolutionerar byggandet.

– Halva vikten, starkt och hållbart är det också, säger Jan och berättar att hans plan är tillverkat i en form av cellplast, inte helt olikt det material som Laholms största företag, Diab, använder.

Vanligast är dock balsaträ, vilket leder oss tillbaka till Mattias Gunnarsson och hans fartmonster. En L39 Albatros – med turbinmotor som drivs på jetbränsle och gör 200 km/t.

– Ljudet är mäktigt! Det är samma typ av motor och bränsle som används när du flyger charter, fast i mindre modell då. Det är rätt svårt att få tag på bränslet, men jag har lite kontakter, säger Mattias och ler.

Jetmodellen har han byggt helt själv, bortsett från motor och elektronik, utifrån instruktioner på Youtube och kontakter med andra modellflygsentusiaster.

”Albatrossen” är 180 cm lång, väger 5,5 kilo, och består av en stomme i balsaträ och ett hölje i plastfolie. Bränsletanken mäter 1 liter, vilket motsvarar en flygtid på 4-6 minuter.

– Det beror lite på hur mycket man gasar. Jag skulle kunna sätta i en större tank, men då påverkar det tyngden och då behövs en större motor och det i sin tur för med sig att det drar mer bränsle.

Men det är kul att gasa, eller hur?

– Haha, exakt!

38-årige Mattias berättar att han började köra radiostyrda bilar i 5-6-årsåldern och modellflygandet inleddes i tonåren.

Den livslånga hobbyn har kanske inte helt gått överstyr, men han erkänner att det går att lägga i princip hur mycket pengar som helst.

– Det blir rätt dyrt. Mitt plan kostar runt 60-70 000 kronor, men det finns plan för några hundra kronor och helt okej plan för en tusenlapp. Sen finns det ännu dyrare grejer, det finns liksom ingen bortre gräns, säger han och berättar en story om en skåning som lagt en kvarts miljon på sin kärra.

"Ljudet är mäktigt", säger Mattias Gunnarsson om den jetbränsledrivna turbinmotorn i hans egenbyggda L39 Albatros. Modellflygplanet har en topphastighet på 200 km/t.

Foto: Rickard Gustafsson

För fyra år sedan drog Mattias med sig sin far Kenneth Gunnarsson, Skottorp, till klubben. 72-åringen säger att han uppskattar att de delar fritidsintresse.

– Jag har nog alltid varit intresserad, men det blev inte av tidigare. Jag är relativ nybörjare, men ångrar det inte en sekund. Känslan när man behärskar planet i luften…det är svårt att förklara, man blir stolt över sig själv och det är minsann inte så lätt som det ser ut, säger Kenneth.

Med över 20 års erfarenhet och kompetens att navigera ett jetplan i 170-180 km/t förklarar Mattias den stora svårigheten – att sätta en landning.

– Du ska få in rätt hastighet, rätt höjd och kunna hantera vindarna. Allt handlar om öga-hand-koordination om du inte ska krascha i åkern.

Åkern, händer det ofta?

– Det händer, så det gäller att hålla koll på grejerna. Det här planet vill jag inte krascha.

Men om du kraschar?

– Ja, då blir det dyrt, säger Mattias med ett efterföljande gapskratt.