Frimärkssamlande förening firar 75 år

Av Johan W Jönsson

När Laholms Filatelistförening fyllde 25 år uppmärksammade Laholms Tidning frimärkssamlarna. När de nu firar 75 är det på sin plats att göra ett nytt reportage. Två av medlemmarna är faktiskt desamma som för 50 år sedan.
– Vi vill visa att vi finns fortfarande och vi blir gärna fler, säger föreningens ordförande Ole Bjerregård.

”En av Laholms mest livaktiga – men också minst kända föreningar är Laholms Fitatelistförening”, står det i LT den 22 oktober 1973. Då var det ett halv år sedan föreningen firade 25 år.

Föreningen är kanske fortfarande en av de minst kända men den har fortfarande över 20 medlemmar, även om medelåldern är hög.

– Så länge jag och Urban (kassören Svedung) orkar så har vi lovat att hålla liv i föreningen. Det finns fortfarande ett stort intresse för frimärken men återväxten är skral, säger Bjerregård.

Laholmsfilatelisterna bildades av välkända laholmare 1948. Initiativtagare var bland annat Walfrid Göransson, Axel Pålsson och Edvard Jönsson.

I jubileumsartikeln från 1973 finns en bild och där syns såväl en ung Ole Bjerregård som en lika ung David Nilsson. Båda är medlemmar än idag.

– Jag var inte ordförande då, skrattar Ole.

– Men att klubben firar 75 år är inte dåligt och att jag och David har varit med i över 50 år är inte så dåligt det heller, skrattar han vidare.

För 50 år sedan hade föreningen 40 medlemmar. Som mest har det varit över 60. Nu är det nere på 20 medlemmar och den absoluta merparten är pensionärer.

– Jag tror inte ungdomar idag känner att de har tid att samla frimärken. Det är mycket annat som pockar på uppmärksamhet, säger Bjerregård.

Frimärkesentusiasterna har olika samlarintressen. Ordförande Ole samlar Sverige- och Hallandsstämplar. Han suktar efter den ovanliga stämpeln från Hasslöv.

– Ett frimärke med stämpel Grimeton by gick för 11 000 på en auktion nyligen. En del samlar svenska frimärken och en del samlar från hela världen, säger han.

Många frimärken är snygga och de kan vara både konstnärliga och bildande. Men har de något värde? Det beror så klart på.

– Frimärken har inget värde förrän du hittar en kund till dem. Men så är det med i princip allt. Tittar man i auktionskatalogerna tycker jag ändå att det är på stigande, säger Ole.




Varför samlar man då på frimärken?

– Det är ett jättefint intresse. Frimärken beskriver något - en händelse, ett konstverk eller ett land. Mina frimärken är mitt universitet. Jag googlar och lär mig något, säger Urban Svedung.

Ole Bjerregård menar att det finns en anledning till varför frimärkessamlare ofta går långt i Postkodmiljonären då de lär sig av frimärkena - de bildar folk.

Medlemmarna träffas andra torsdagen varje månad i Klarabäckslokalen i Laholm. Mötena avslutas traditionsenligt med auktion.

– Alla som vill är välkomna att känna på vår gemenskap. Vi ska gå ut och äta en god middag ihop i augusti för att fira våra 75 år. Då använder vi en del av pengarna vi får in via våra auktioner.

Objekten som säljs är samlingar som köpts in, gåvor från medlemmar, före detta medlemmar och bortgångna medlemmar. När LT gör besök har de fått en av de största gåvorna någonsin.

– Vi behöver dra in lite pengar. Det kostar att driva en förening. Bland annat i hyra. Vi får ju inget bidrag då vi inte har någon ungdomsverksamhet, skrockar Bjerregård.

Engelsmännen började med frimärken år 1840. 1855 kom de första märkena till Sverige. Flera i samlarföreningen har frimärken från 1800-talet.

– Idag kan ett frimärke vara mer värt om det sitter på ett fint kuvert och många samlar på snygga stämplar från olika orter. Du känner ingen med en stämpel från Vapnö?, avslutar Bjerregård.