"En ros kan dofta som sprudlande sockerdricka"

Av Carina Nilsson

Hur doftar en ros? Svaret på den frågan har Margareta von Rosen (!), lärare på Yrkeshögskolan i Båstad – och rosexpert – som doftat sig genom hundratals rosor som hämtats från svenskarnas trädgårdar.

– Många rosor har vårdats ömt i generationer och de allra flesta har en spännande historia, en proveniens, precis som gamla ting i Antikrundan, säger hon

I massor av svenska trädgårdar, från Skåne till Lappland, finns det en ros som har stått där i minst 60 år, ibland över flera generationer.

Men trots att ägarna ofta vårdar dem ömt så är det ingen som vet vilken sort det är eller var de kommer ifrån. Det ville författaren till boken ”Rosarvet i nationella genbanken” – Lars-Åke Gustavsson – ändra på.

– Det finns ett roskulturarv i Sverige, som är väl värt att vårda och bevara inför framtiden. Av en slump kom jag med i projektet och fick ansvar för att inventera rosorna i Halland, eftersom jag bor i Laholm. Jag har blivit en riktig rosnörd genom det här arbetet, och vi som inventerade fick mycket utbildning av Lars-Åke Gustavsson under tiden vi jobbade med projektet, säger Margareta von Rosen.

Margareta von Rosen är lärare på Yrkeshögskolan vid Akademi Båstad och har medverkat till att hundratals rosor är bevarade inför framtiden i den nationella genbanken. Foto: Carina Nilsson

Genom programmet för odlad mångfald, Pom, skapades Rosuppropet. Bakom projektet finns Jordbruksverket och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. SLU har även hand om den nationella genbanken där man sparar gammeldags växter, frukter och bär med mera för att bevara dem inför framtiden. Rosarvet är numera en del av nationella genbanken och arbetet har pågått under närmare 20 års tid.

– Vi började med att vända oss till allmänheten och bad dem komma med sina rosor till olika platser. Det blev en jättestor uppslutning och vi fick ta del av många fantastiska berättelser, säger Margareta.

Ibland kom flera personer med samma sorts ros och ibland fanns samma ros på skilda platser i landet.

– Ett av kraven i Rosuppropet var att rosen skulle ha stått i samma trädgård i minst 60 år. Har den överlevt så länge så är det som regel en frisk och härdig sort, säger Margareta.

En annan starkt doftande ros är 'Finlands Vita'. Den har hittats i hela landet från Ystad i söder ända upp till Wilhelmina i Lappland och är mycket härdig. Foto: Privat

De rosor som bedömdes som intressanta för projektet samlades in och planterades sedan i en försöksodling på Fredriksdal i Helsingborg.

– Provodlingen skulle vara i minst fem år och vi odlade sammanlagt 1000 olika sorter. Under projektet kontrollerade vi rosorna för att se om de var kända sedan tidigare och allt dokumenterades noggrant, säger Margareta von Rosen.

Slutligen hade de 331 rosor kvar. Av dem valdes 274 ut för att bevaras i den nationella genbanken.

– 169 av dessa fanns inte dokumenterade någon annanstans utan beskrivs här för första gången. De har ibland varit döpta efter den person som haft dem i trädgården, till exempel Farmor Selma, säger Margareta.

I Flintarp precis nedanför Hallandsåsen växer en hel häck med rosen Erik. Rosen är vanlig både i södra Halland och runt Båstad. Foto: Privat

Rosorna har också dokumenterats i text och bild i boken ”Rosarvet i nationella genbanken”. Boken är som ett stort lexikon över rosor i Sverige och innehåller mängder av bilder. Det finns gamla bilder med miljöer och personer, liksom berättelser om hur rosorna hittat sin plats och vilken betydelse de har haft.

– Boken är inte bara ett lexikon över rosor utan även en hyllning till de människor före oss som har bevarat och vårdat sina rosor, säger Margareta.

Både Östra Karup i Båstad och Skråmered i södra Halland har bidragit med varsin unik ros i boken.

– I Skråmered fanns bland annat mormors förlovningsros som vi döpte till Selma Dahlberg. Det är en djupt rosa ros med stark, intensiv doft. Selma som fått namnge rosen fick den av sina döttrar i slutet av 1800-talet och den flyttades flera gånger, men överlevde, säger Margareta.

Rosen i Östra Karup, med namnet Blush Damask, växte vid ett torp på Hallandsås som brunnit. Efter branden fann dottern i familjen en liten ros som hade överlevt. Rosskottet planterades vid familjens nya hem på Österlen där den senare spreds till flera olika trädgårdar bland annat till Östra Karup. Så småningom hittade rosen hem till sin gamla plats på Hallandsås där man byggt ett nytt hus strax intill huset som brann.

Margareta von Rosen är lärare på Yrkeshögskolan vid Akademi Båstad och har medverkat till att hundratals rosor är bevarade inför framtiden i den nationella genbanken. Foto: Carina Nilsson

I boken kan man se att flera platser har väldigt många sorters rosor, som Uppsala och Visby men även Laholm.

– Man kan tänka sig att det har funnits gott om botaniker i Uppsala, Linné verkade där och här i våra trakter fanns ju Linnés lärjunge Osbeck. Det är också gamla städer alla tre, där det bott folk under lång tid, säger Margareta.

Margareta har förutom arbetet med artbestämning också bidragit med doftkunskaper. Hon har varit bokens doftexpert och luktat sig fram genom åtskilliga rosor.

– Man får vara väldigt kreativ när man ska beskriva dofter, skrattar hon och fortsätter:

– Dofterna är en väldigt viktig del av upplevelsen av en ros. Hur vi upplever dofter är väldigt individuellt och dofterna hänger samman med luftfuktighet och mycket annat. En del rosor luktar väldigt rent – som en rosentvål – medan andra kan lukta honung eller citrus. En ros luktar som regel alltid gott, men en del doftar alldeles fantastiskt. Rosen Selma Dahlberg som vi hittade i Skråmered är en sådan. Jag tror jag skrev att den doftar sprudlande som sockerdricka bland annat, säger Margareta.