Aila och Pauli har varit gifta i 65 år

Av Johan W Jönsson

Aila och Pauli Vartiainen har firat 65-årig bröllopsdag. Hon kom till Sverige som krigsbarn. Hemma i Finland längtade hon hela tiden tillbaka till Sverige. Tillsammans med Pauli kom Aila hit igen 1964 och sedan blev de kvar. Hemligheten till ett långt äktenskap? Se mellan fingrarna ibland, försök att förlåta och ta inte allt så allvarligt.

Den 22 februari 1958 gifte sig Aila och Pauli Vartiainen. Anledningen till att det blev just det datumet är ingen särskild.

– Det var en lördag och det var någon form av kristen högtid så att min bror som var musiker var ledig och kunde komma på bröllopet, berättar Aila.

Bröllopet stod i finländska Lahtis där bruden och brudgummen bodde. Sex år senare kom de till Sverige och Emmaboda då glasbruket sökte folk.

– Jag jobbade på Lahtis glasbruk innan och när Sverige sökte arbetskraft tog vi chansen. Jag ville alltid hit då jag varit i Sverige som krigsbarn.

Aila kom till Sundsvall som sexåring i januari 1943. Hon var kvar i Sverige som krigsbarn till hösten 1945 då hon återvände hem till Finland.

Den naturliga frågan att ställa är hur det kändes att lämna familjen (i Finland) för att ensam som ett litet barn flytta till ett nytt land utan att veta när man får komma hem igen.

– Det var fruktansvärt att lämna min svenska familj när jag skulle tillbaka till Finland. Att lämna ett krigshärjat Finland var inte svårt. Jag såg det som ett äventyr, säger Aila.

– Jag tyckte inte att jag hade någon mamma och pappa i Finland. Jag hade glömt bort allting. Även språket. Jag fick börja om på nytt när jag kom tillbaka, fortsätter hon.

Aila kunde inte ett ord svenska när hon kom och hennes fosterfamilj inte någon finska. Men hon lärde sig svenska på nolltid. Det var betydligt svårare att lära sig finska igen.

Under alla år längtade Aila tillbaka till sitt andra hemland. Hon hade fått smak på ett bättre liv i Sverige och kände sig aldrig riktigt hemma i Finland igen.

– Så fort jag blev osams med min mamma så jag: du är inte min riktiga mamma. Hon finns i Sverige. Kriget i Finland var fruktansvärt. Det var helt annat i Sverige.

– Kriget i Ukraina har väckt dåliga minnen till liv. Mycket kommer tillbaka. Kriget i Finland var något liknande som det som händer i Ukraina nu.




Annandag jul 1956 träffade Aila sin Pauli. Det var dans och Pauli bjöd upp. Efter det ville han inte ha någon annan. Men den tre år äldre Aila ville inte dansa med samma kavaljer hela tiden.

– Hon ville inte ha mig varje gång. Men man får inte ge upp så lätt och det gjorde jag inte. Efter det har det varit vi, säger Pauli och tittar ömt på Aila.

Han var 18 och hon 21 när de gifte sig. Första barnet kom året efter och sedan kom ett andra 1962. Två av deras barn är alltså födda i Finland. Det yngsta i Sverige 1966.

Vartiainens har varit mycket och hälsat på i Finland sedan flytten till Sverige 1964. Men att flytta tilllbaka har aldrig varit det minsta aktuellt.

– Det fanns ingen anledning! Vi fick bra jobb. När glasbruket i Emmaboda fick nya ägare sökte vi till nystartade Pilkington (1976). Vi var bland de första som började jobba där, säger Pauli.

Efter några månader som inneboende i ett hus på Kärleken så köpte de villa i Skummeslöv. 1987 bar flyttlasset vidare till huset i Laholm där de bor kvar än idag.

– Alla ungarna försvann inom loppet av en vecka och då var huset i Skummeslöv för stort, tyckte vi. Dessutom fick jag problem med ryggen, säger Aila.

Aila var utsliten i rygg och höfter, tvingades till operation och fick gå i förtidspension som 56-åring 1992. 1997 var Pauli trött på skiftarbetet på Pilkington.

– Jag var hemma i två år och sparkade tuvor. Sedan jobbade jag som lastbilschaufför i fem år. Det var ett ganska bekvämt och enkelt jobb, säger Pauli.

Hur gör man för att hålla ihop i 65 år?

– Det har gått bra! Ibland får man se lite mellan fingrarna. Man får försöka förlåta och inte ta allt så allvarligt. Sedan får man kämpa och inte skilja sig vid första motgång, säger Aila.

Har det varit nära någon gång?

– En gång. Det var då jag tittade lite mellan fingrarna, säger Aila.

– Men nära skjuter ingen hare. Alla har sina med- och motgångar, säger Pauli.

Har det varit mycket romantik?

– På våra resor har det varit det. Vi har rest mycket. Både till Spanien och på kortare tripper med vår husbil, säger Pauli som likt Aila är en riktig soldyrkare.

– Sedan har han köpt blommor till mig på födelsedagar och bröllopsdagar. Jag har i min tur försökt att göra tårtor till honom, skrattar Aila.

Bröllopsdagen firades i dagarna tre. Först med barnen tillsammans med respektive, sedan med goda vänner och i sommar kommer barnbarnen med familjer.

– Nu siktar vi mot 70 år, ler Aila och Pauli.

Fakta:

Lite om Aila och Pauli Vartiainen
Bor: Laholm
Från: Lahti, Finland
Ålder: hon är 86 och han 83
Familj: barnen Jalle, Mia och Paulina med familjer, sju barbarn och sex barnbarnsbarn
Gör: pensionärer, tidigare glasbruksarbetare
Intresse: Båda tycker om att resa och gillar sol. Stugan i Värmland, som är kvar i familjen, var ett kärt vattenhål. Bastu, så klart. Hon tycker om handarbete, framförallt vävning. Han har varit jägare och sysslat med pistolskytte.