På Lagaholmsskolan läggs sista handen vid den nya halkfria mattan som nu pryder slöjdsalens golv. Undervisningssalen är ljus och augustisolen tittar in genom de rena fönsterna.

De gamla bänkarna vi hade var från Parkskolan och minst trettio år gamla. Eleverna har behövt låna varandras och det har försvårat lektionsarbetet, säger slöjdlärare Kaj Gunnarsson och fortsätter:
Golvet lossnade, taket var svart av smuts och det gick inte att få tag i reservdelar till de gamla grejerna.

Jag hade en grön gammal krittavla att skriva på. När jag bad om fler kritor skrattade folk och gav mig whiteboardpennor, för att de trodde att jag skojade.
Där gör vi ett rum för dokumentation av slöjdarbetet. Innan har vi bara haft en liten dator inne i slöjdsalen, men nu har vi slagit ut ett grupprum så att man kan arbeta avskilt. Där ska vi också få fler datorer.
Ombyggnaden har pågått under sommaren och Kaj Gunnarsson har inte lämnat något åt slumpen.

Jag var på studiebesök där de tillverkar bänkarna också. Jag ville se så att allt gick rätt till innan jag bestämde mig, säger han.
Och så var jag på fem-sex skolor och tittade på deras slöjdsalar. Jag har hittat godbitarna på alla ställen och tagit med dem hit, så att vår sal blir den bästa!
Jag var slöjdlärare i tolv år i Småland förut, i Strömsnäsbruk och Traryd. Där gjorde jag också om, säger han med ett skratt.